I januari 2020 trodde jag lite gulligt att jag hade ett bioår framför mig. Hur det gick med den saken vet vi ju, och jag har inte suttit i en biofåtölj sedan tidigt i februari förra året. Inte ens för att se "Tenet" som ju faktiskt gick upp på stor duk förra året, och som var en av årets mest framemotsedda filmer - mer än Bond till och med. Nu har jag sett ändå, två gånger till och med, och kan bilda mig en uppfattning. Lyllo mig!
 |
| Bildkälla Filmtopp |
En agent får ett enda ord givet till sig, tenet. Med det som utgångspunkt dras han in i en kamp för att försöka förhindra att ett tredje världskrig bryter ut.
I jakten på en viss sorts ammunition tar han hjälp av agenten Neil. Spåren leder mot en rysk vapensmugglare, och för att komma honom nära tar de hjälp av hans hustru.
Fantastisk filmmusik av Ludwig Göransson. Så snyggt filmad och underbart foto. Så förvirrande intrig. Redan i mitt förra inlägg sa jag att tidsresor kunde vara antingen hit eller miss för mig, och jag är fortfarande inte säker på vad jag tycker om tidsresandet i den här filmen. Är det förvirrande att se två olika tidslinjer i samma bildruta? Ja. Är det samtidigt supercoolt? Också ja.
Skådespeleriet är på topp från alla inblandade. John David Washington i den bärande rollen hanterar sina olika tidslinjer med bravur, Robert Pattinson bevisar återigen att han är så mycket mer än en glittrande vampyr, och Kenneth Branagh är ruggigt otäck som iskall gangster. Så ska jag inte klaga på insatsen från Elizabeth Debicki heller, men. Jag sällar mig icke till den skara som tycker att hennes roll tillför berättelsen en mer mänsklig sida. Jag tyckte mest att hon strulade till hela storyn. Det är så mycket som händer kring hennes karaktär som jag tycker känns fullkomligt överflödigt och onödigt. Kan hon bytas ut mot en sexig lampa? I de flesta fall kan hon det. Filmen klarar så klart inte heller av ett Bechdel-test, men det gör Nolans filmer sällan.
Det här är inte den bästa Nolan-filmen, i mina ögon. Den kan faktiskt till och med vara den jag tyckt sämst om. Utan att för den gångs skull vara dålig. Men är det så förvirrande att det är jobbigt att hänga med mellan varven, så blir det inte en helt igenom njutbar filmupplevelse. Å andra sidan, du behöver inte förstå allting. Ibland kan det vara skönt att bara äta popcorn och följa med i all action.
Det här är inte den bästa Nolan-filmen, i mina ögon. Den kan faktiskt till och med vara den jag tyckt sämst om. Utan att för den gångs skull vara dålig. Men är det så förvirrande att det är jobbigt att hänga med mellan varven, så blir det inte en helt igenom njutbar filmupplevelse. Å andra sidan, du behöver inte förstå allting. Ibland kan det vara skönt att bara äta popcorn och följa med i all action.
