I onsdagens Dagens skrev jag att jag funderade på att lägga ifrån mig boken "The other black girl". Sluta läsa den helt enkelt. DNF - som i "did not finish".
Senare samma kväll gjorde jag precis just det.
 |
| Bildkälla Goodreads |
Nella arbetar som assistent åt en redaktör på ett ansett förlag. Hon är den enda svarta tjejen där, tills en dag när förlaget anställer Hazel, som får båset bredvid Nella.
De blir snart kompisar, men hinner knappt ens börja jämföra sina hårvårdsrutiner innan det inträffar saker som gör Nella till en paria och Hazel till kontorets nya älskling. Snart börjar Nella få hotfulla meddelanden. Hon har svårt att tro att det kan vara Hazel som ligger bakom förändringarna, men ju längre ner hon gräver i det som händer, desto mer förstår hon att hon bara är en liten del av något större och långt mer ondskefullt.
Jag har självklart läst mig till det mesta av handlingen, för jag lade ifrån mig den här boken på sida 121 - mitt i ett kapitel. Då hade jag tröttnat ganska omfattande på det omständliga sättet att skriva. Jag är för att sätta stämningar, men det behöver liksom inte ta fem sidor av tankegångar för att besvara en fråga, bara därför att vi ska få veta Nellas orsaker till sitt svar.
Vid ett tillfälle i boken ger Nella kritik på en annan bok, att den svarta karaktären i den är baserad de sedvanliga "tropes" som färgade människor ofta beskrivs med i litteratur (och andra konstformer), och så känns både Nella och Hazel som precis sådana. Ironiskt, kan en tycka.
Jag har tjuvläst vad som händer i den här boken, och tydligen ska det här vara "Black satire". Och satir kan ju så klart slå helt fel, särskilt om läsaren inte är införstådd med det. Och det var inte jag. Jag vet också på ett ungefär vad som händer i boken, så det lilla jag möjligen var nyfiken på har jag fått reda på nu.
Det är inte omöjligt att jag läser "The other black girl" vid något annat tillfälle, men just nu blir den något ovanligt i mitt bibliotek - en DNF-bok.
Inget betyg, så klart. Jag har ju bara läst en tredjedel.
