Älskade maken har en kollega som tycker mycket om att köpa vackra böcker. Men ibland behöver hon plats i sin bokhylla för andra vackra böcker, och om jag har tur då så skickar hon en utrensad bok till mig. På så sätt kom jag över en fin läderinbunden utgåva av Howard Pyles samling av Robin Hoods äventyr, som jag valde att läsa som månadsbok i augusti.
 |
| Bildkälla The StoryGraph |
Följ med till Sherwoodskogen och träffa Robin Hood, som stjäl från de rika och ger vidare till de fattiga. Tillsammans med sitt band av likasinnade upplever han äventyr och är ständigt i luven på sheriffen i Nottingham.
Boken heter ju "The merry adventures of Robin Hood" och det är just äventyr det bjuds på. Den som liksom jag blivit matad med hans kärlekshistoria med Marian och förvänatar sig att få läsa om den kommer bli besviken. Som jag blev. En enda gång nämns hon, liksom lite i förbigående att Robin lallar runt i solskenet och tänker på henne.
Nej, här är det äventyr med en den ene än den andre glade vännen. Också om hur han träffat sina kompisar och tagit upp dem i sitt rövarband. Eftersom Robin är ovanligt skicklig med pilbågen blir det också en hel del skjuta-prick-tävlingar, ibland med oändligt långa regelbeskrivningar. När man redan vet att det är Robin som kommer vinna blir det inte alltid jättespännande, om vi säger som så.
Slås också av hur glad han är hela tiden. Så där så att jag börjar fundera på vad det är för fel på honom. Han skrattar liksom åt allt. En aning oroväckande. Om han inte är skitförbannad på någon som varit/är dum, så klart.
Den är boken är baserad på ett urval om de ballader som finns om Robin Hood (förklarar avsaknad av Marian), och då jag läste den på engelska fick jag möjlighet att avnjuta den så som det är tänkt - den den version av gammaldags engelska som populariserades med den här bokens utgivning i slutet av 1800-talet. Det blev en hel del ord som kunde kännas svåra i munnen för en person som mig, som har engelska som andraspråk och då den modernare varianten. Värt att notera är att bokens hopsamlare, Howard Pyle, faktiskt var amerikan, och även det syns på vissa stavningar och uttryck. Dock kan jag inte säga att boken är svårläst. Det känns som att den här boken är som gjord för att läsas högt, eller för att läsas av äventyrliga små gossar. Karl-Bertil Johnsson, kanske?
Boken är även rikligt illustrerad av Howard Pyle själv, och många av de här illustrationerna är väldigt välkända, och har även legat till grund för andra konstnärers tolkningar.
Jag uppskattade den här boken, och hade en trevlig månad i Sherwoodskogen. Fast det slutade ju sorgligt, det gjorde det. Mitt betyg blev 3/5.
