Lite romance/feelgood finns det alltid plats för. Särskilt när den kan fungera som en palate cleanser efter en ganska maffig bok.
 |
| Bildkälla The StoryGraph |
Harriet och Wyn har länge varit det lyckliga paret, men för flera månader sedan gjorde de slut och bröt sin förlovning. Det vet dock inte övriga i det sammansvetsade kompisgänget om, och när de nu samlas för årets semestervecka i sommarhuset som Harriet älskar, så tvingas de att låtsas om som att allt är som vanligt mellan dem. Och det kommer väl gå bra? De har väl båda gått vidare?
Den här romanen väger tungt på tropen fejkat förhållande, och innehåller en hel massa miss i kommunikationen. Dock inte så fasligt mycket grafiskt sex och det tackar jag för, för tant (jag) har blivit gammal och tycker inte det är lika festligt att läsa om längre.
Annars vet man vad man får med Emily Henrys böcker. Det är en rapp dialog, ofta humoristisk även under allvarliga samtal, mysiga karaktärer, stora känslor och lyckligt slut. Samt berättat med återblickar varvat med bokens nu.
Boken har ett starkt tema kring vänskap och om att acceptera förändringar i livet och relationer. Det här kompisgänget består av sex personer, där Harriet, Sabrina och Cleo har hängt ihop sedan de var collegerumskompisar, och så har deras respektive partners funnit sin plats i den vänskapen. Och nu håller dynamiken i gruppen på att förändras, på många olika sätt, och det är kanske inte alltid så lätt att acceptera. Djuplodande blir det kanske inte, men något att reflektera över.
Mitt betyg på "Min lyckliga plats" blev 3/5.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar!
Jag förbehåller mig rätten att radera kommentarer som är: spam, reklam, otrevliga, irrelevanta för inlägget och/eller anonyma .