Hanky panky

Jag kunde inte hålla mig. Jag var "tvungen" att ta reda på vad det egentligen var för bok alla snackade om. Något porrigt sades det, och som ursprungligen varit fan fiction till Twilight. Hmm... Klickade hem hela boxen från AdLibris och två veckor senare har jag alltså läst ut dem. Och gillat dem lite oväntat mycket. Trots allt kinky fuckery dom faktiskt blir lite tjatigt efter ett tag. Jag talar alltså om trilogin som börjar med "Fifty shades of Grey". Skriven av EL James.

Bildkälla

Citerar från baksidestexten på första boken:

When literature student Anastasia Steele interviews successful entrepreneur Christian Grey, she finds him very attractive and deeply intimidating. Convinced that their meeting went badly, she tries to put him out of her mind - until he turns up at the store where she works part-time, and invites her out.
Unwordly and innocent, Ana is shocked to find she wants this man. And when he warns her to keep her distance, it only makes her want him more.
But Grey is tormented by inner demons, and consumed by the need to control. As they embark on a passionate love affair, Ana discovers more about her own desires, as well as the dark secrets Grey keeps hidden away from public view...

Alltså - det är ju inte så där jättebra skrivet kanske. Banalt ibland, särskilt när Anastasia refererar till sin inner goddess eller subconsious, den ena som ofta dansar lite utmanande och den andra som skakar ogillande på huvudet. Hade kunnat vara en rolig grej om den hade förekommit lite mer sällan så att den inte blev löjlig. Nu är den löjlig.
Det hade även hjälpt om det inte hade varit fullt så många sexscener. Jo faktiskt - jag tycker det. För de som är är samma sak om och om igen, tema med små variationer. Jag hade hellre sett tre eller fyra riktigt ångande heta scener i varje bok istället för 10 eller fler. Gör de inget annat? Och faktum är att man inte riktigt förstår hur de hinner äta, sova, jobba och råka ut för allt som händer i böckerna samtidigt som de har allt det där sexet, särskilt med tanke på att böckerna utspelar sig mellan maj och september 2011, alltså 5 månader. Känns osannolikt med tanke på allt som händer och allt som vår hjältinna (och vår hjälte) upplever. Just den där korta tiden stör jag mig allra mest på faktiskt. I'm just not buying it.

Men - jag gillar det alltså. Jag går här och funderar på den här lilla berättelsen. Om man skalar bort inre gudinnor och repetitiva sexscener så finns det faktiskt en berättelse där bakom som är ganska fin. Om en skadad själ och hans räddning. Ett monster och kvinnan som ändå har kraft och mod att älska honom. Pojke möter flicka. Och framför allt, det underliggande temat om att vår barndom präglar den vi blir/är som vuxna.

Har man svårt för alltför deskriptiva sexbilder ska man kanske hoppa över den här trilogin, även om vissa element är lite barnsligt beskrivna (he kisses me - there). Annars kan jag rekommendera dem.

Undrar du över titeln på det här inlägget? "Hanky panky" är en låt med Madonna. Om att få en good spanking. Tänkte osökt på den...