Words

Sticks and stones will break my bones but words will never harm me.
Den har ni hört va? Den ursprungliga meningen bakom frasen är dock inte den man kan tro, utan var en påminnelse om när det var "okej" att ge igen. Om någon ropade något elakt efter en var det inget att börja slåss för men om någon gjorde dig fysiskt illa, eller hot om detta förelåg, ja då var det fritt fram att dänga till din nemesis. Det är alltså ett gammalt barnkammarrim från 1800-talet vi talar om här. (Källa Wikipedia.)

Jag har ofta hört detta citeras när det talas om mobbing. Att någon retas är väl ingenting att uppröras över liksom. Men om någon slår dig - ja då kanske möjligtvis eventuellt (troligtvis inte) skolan kan tycka det är någon idé att göra något åt saken.
Jag håller inte med, men det har ni väl redan gissat vid det här laget.

Igår hade det uppstått en konflikt i Lilla E:s klass, berättade hon för mig när hon kom hem. Det hade förekommit elaka ord och jag blev en hel del bestört när hon berättade att en av hennes klasskamrater fått höra att en annan skulle mörda hen. "Men det var ju bara på skoj."

Då bad jag henne fundera lite på vad ord kan göra, vad ord har för makt och hur ont de kan göra fastän att det inte syns och fastän det inte var meningen. För det kan ju knappast ha varit trevligt för hennes klasskamrat att bli utsatt för hot, hur lite det än var meningen som ett sådant och oavsett om hen förstod att det var ett skämt.

Tänk dig att du och en vän håller på att sätta upp en tavla. Du håller spiken och din vän ska slå i den men missar och slår dig på fingret med hammaren.
"Förlåt! Det var inte meningen!" säger säkert din vän här och det är ju självklart att du förstår det, att din vän inte menade att göra dig illa.
Gör det mindre ont?
Det gör ju inte det, nej.
Det är samma sak med ord.

Bara för att det inte var meningen, betyder inte det att de inte gör ont, och att det kan göra ont väldigt länge.