För ganska exakt 14 år sedan (på klockslaget) klev jag ut från Nikolaikyrkan i Örebro som nygift. Prästen välsignade oss i kyrkan med orden "may the force be with you" och på den vägen bär det.
Älskade maken kallar jag så av två anledningar. Dels vill jag inte gå ut med hans namn, dels är han verkligen min älskade make. Han är mitt stöd, mitt livs kärlek, pappa till mina barn (inklusive det han inte tillverkat själv), husse till mina katter, min bäste vän och den mest förstående och empatiske man jag har haft turen att träffa.
Jag älskar honom. Det är så enkelt. Så stort men samtidigt inte tillräckligt.
Jag säger inte att hela min existens står och väger med honom, eller att han är den som gör mig hel - för se det där är mitt eget jobb. Men han gör det lättare. Han ger mig något att kämpa för, något att vilja vara kvar för. Vårt äventyr har bara börjat känns det som. Jag ser fram emot resten av resan.
Så fint =) Jag känner samma sak för min partner och det är bara ett år sedan vi träffades =) Känns vackert att veta att det finns en chans att känna så om 13 år med =) Stort grattis till er =)
SvaraRaderaDet finns ju liksom inget tidsmått på det där med kärlek. Är det rätt så är det. Det var därför jag friade efter 6 dagar... ;)
RaderaDet låter så härligt, det är så där kärlek ska vara! Grattis! Själv har jag också hittat en sån där bra en, det är jag väldigt lycklig över! :-)
SvaraRaderaDet gäller att ha tur. :)
Radera