Säsongssammanfattning: Glee, säsong 5

Som vanligt är det spoilervarning på säsongssammanfattningarna.

Förra veckan gick säsongens sista avsnitt av "Glee" och nu är det bara en säsong kvar innan serien läggs ner. Jag tycker faktiskt att det känns skönt att det snart är över, det känns verkligen att serieskaparna hade en annan plan för vart serien var på väg, något som fick ändras när Cory Monteith dog i somras. Hade inte "Glee" varit förnyad för två säsonger redan då så hade nog det här varit slutet för serien - lite av det som varit själen i "Glee" gick förlorat när Cory dog, och med honom Finn och hans story arch.

Bildkälla Hypable

Favoritavsnitt: 5x1 "Love, love, love". Säsongen inleds med två avsnitt med musik av The Beatles. Första avsnittet var jag lycklig som bara en Klainer kan vara, när Kurt och Blaine återförenades och Blaine friade så att inte ett öga var torrt.
5x3 "The Quarterback". Avsnittet som hyllade och mindes Finn/Cory. Supersorgligt och fantastiskt vackert. Inspelat bara veckor efter Corys död.
5x13 "New directions". Gleeklubben läggs ner, några slutar high school och vi gör äntligen ett tidshopp framåt och hamnar i fas igen. Kan se det här avsnittet bara för att återigen få höra New Direction sjunga "Don't stop beleivin'" som en hyllning till allt som varit.
5x15 "Bash". Dags för mid-winter critique på NYADA som ställer saker på sin spets för Rachel - skolan eller Broadway? Kurt blir misshandlad av några homofober och hamnar på sjukhus.
5x20 "The untitled Rachel Berry project". En excentrisk manusförfattare kommer till New York för att skriva ett pilotavsnitt med Rachel i centrum. Nya karriärplaner formas och våra vänner finner olika vägar att ta. Säsongsavslutning.

Favoritkaraktär: Som alltid - Kurt. Min lille älskling.

Favoritpar: Gissa en gång. Gissade du Klaine gissade du rätt - alltså Kurt och Blaine.

Bäst i säsongen: Frieriet! Och att man inte bara lät allt lösa sig med förlovningen, utan att man visade att man kan behöva välja varandra om och om igen. Kärlek kan lösa mycket, men inte allt.

Värst i säsongen: Julavsnittet. Det var en hel hop bedrövliga avsnitt efter "The Quarterback", men "Previously unaired Christmas" tar priset som sämsta avsnitt, inte bara den här säsongen utan i hela serien. Hade jag inte varit så förbålt envis hade jag lika gärna kunnat ge upp "Glee" här, så dåligt var det. Jag kände mig direkt förolämpad.

Övriga kommentarer: Jag är inte ett dugg ledsen över att man har lagt fokus på de som bor i New York den här säsongen, särskilt sista tredjedelen av säsongen när New Directions blev nedlagt. Frågan är bara vad som ska hända i den sista säsongen, nu när alla återigen splittras.
Roligt att se att nästan alla återvände för avsnitt "100". man fick lite mer avslut på några karaktärer och det kändes bra.
Gillar också att man lät Finn genomsyra hela säsongen och inte bara lät det vara bra med hyllningsavsnittet. Och Will döpte sin son till Finn! I mellannamn i varje fall.