God jul!

Hoppas du får en trevlig, mysig, kärleksfull och riktigt god jul! Ses om en dag eller två (eller tre).
God jul!

"Midwinter murder" av Agatha Christie

Min bok ser absolut inte ut som den på bilden. Jag fick den nämligen av en av älskade makens kollegor, som delar mitt läsintresse, då hon fick en feltryckt bok skickad till sig. Min bok är enbart vit och guld, vilket också är fint, men inte lika fint.

Bildkälla StoryGraph

"Midwinter murder" är en novellsamling om 12 noveller som alla utspelar sig under vintern, de allra flesta kring jul. Flera av dem är Hercule Poirot-noveller, men här finns också några miss Marple och ett par med en ny bekantskap för mig, mr Harley Quin.

Alla novellerna innehåller inte ond, bråd död. De innehåller dock alla någon sorts mysterium, ibland av det mer oskyldiga slaget.
Bland 12 noveller finns det såklart både sådana som är bra och sådana som är mindre bra, men ingen av dem var direkt dålig. Mina två favoriter blev "Sanctuary" och "Problem at Pollensa Bay".

"Midwinter murder" fick ett samlat betyg om 3/5 av mig.

FredagsFilmen: Last Christmas

Varning! För att bli Wham!ad.

Mer romantisk komedi i julanda. Den här med inspiration från Wham!s välkända jullåt med samma namn, och även George Michaels övriga musikkatalog. Och om man tittar efter riktigt noga kan man få syn på Andrew Ridgley i rollistan. Du vet - han i Wham! som inte var George Michael.

Bildkälla Viaplay

Kate jobbar som tomtens hjälpreda i en året-runt-öppen julbutik. Hon drömmer dock om att bli sångerska, men ingen av hennes auditioner ger resultat. 
En dag börjar hon prata med Tom, som hon träffat utanför jobbet, och börjar se på tillvaron genom hans ögon. Hon märker att hon börjar falla för honom, men både Kate och Tom har hemligheter som behöver komma fram.

Jag har bara sett "Last Christmas" en gång, men kommer ihåg att jag tyckte mycket om den. Det är en lite annorlunda kärlekshistoria, med ett twistigt slut. Jag har för mig att jag lyckades lista ut det, dock. Mig lurar man inte så lätt!
Även om den är hjärtvärmande finns det ändå behov av en näsduk eller tre, för alla romantiska komedier slutar inte som man kan tro. 

Januaris bullet journal

Dags att inviga min nya bullet journal, eller bujo som jag kallar den. Det ser ut nästan precis som förut, med ett undantag som vi får se om det är en hit eller en miss.
Ber om ursäkt i förväg för bitvis mörka och oskarpa bilder. Inte lätt i mörka december när det dessutom regnar och solen inte kommer fram överhuvudtaget. Med andra ord togs bilderna i sådant där mysko skymning-hela-dagen-ljus.

Ville börja året med lite katter, eftersom jag haft blicken på den här gulliga washin som jag nästan glömt bort att jag hade. Kärleksfulla katter, kan det bli rarare?
Matchade de rosa och de beiga tonerna i tejpen med Tombow 990 Light sand, en rosa fineliner från Stabilo och Sakura Pigma micron som svart fineliner.
Hittade en januari-dikt, och gjorde en månadsöversikt.

Jag planerar att läsa en månadsbok som kommer få sträcka sig över både januari och februari. Den är en tjockis, med andra ord. Tankar om den under läsningens gång, kommer få samsas med nagellacken, och så en kassabok på motsatta sidan.

Nästa år blir det ingen 30-dagarsutmaning på Yoga with Adriene, för det projekter går i pension efter 10 år. Det betyder alltså att det redan finns 10 utmaningar om man känner ett otroligt behov. En januarispellista kommer det dock bli, och en sjudagarsutmaning som jag kommer haka på. Nytt år och nya utmaningar alltså.
På andra sidan mina stretchpass och en daglig utmaning/uppgift.

Vanorna och humörkollen ser ut precis som förut, men sedan ser det annorlunda ut. 
En rad om dagen utgår, för jag har skaffat en separat 5-årsdagbok jag kommer börja använda. Jag kommer istället göra plats för en att-göra-lista under månaden. Lite målsättningar, lite uppgifter. Sådant som jag vill klara av under månaden, men inte direkt behöver en deadline för. Den här sidan kommer också bli lite av en braindump. Har jag tänkt mig. Om det funkar så är en annan femma, och kanske kommer jag ändra mig under årets gång, vem vet.

Ett veckouppslag utan några ändringar alls från tidigare. Alla citat i januari handlar såklart om katter. Ska gå och gosa lite med min nu.

Årets sista tomma inlägg

Jag har varit flitig minsann, med att tömma förpackningar. Så pass flitig att jag valde att dela upp dem i två bilder den här gången - en för nyllet och en för kroppen i övrigt. Håll i hatten så kör vi!

Purederm. Collagen eye zone mask.
Upptäckte på riktigt i somras hur skönt och välgörande det kan vara med en ögonmask. Därför blev jag glad när jag hittade det här 30-packet på Rusta, för en billig peng. 
Helt okej för priset, men de hade gärna kunnat få innehålla aningen mer essens. De klarade precis av att fästa, och efter 10 minuter var de så gott som torra. Kommer kanske köpa om, dock. Man vet aldrig vad jag får för mig när jag ska fynda. 
Betyg 3/5

The Ordinary. 100% plant-derived squalane.
En av mina storfavoriter från The Ordinary, och eftersom jag inte vill vara utan den har jag redan börjat på en ny. 
Betyg 5/5

Holika Holika. Pure essence mask sheet. Shea butter.
En sådan där arkmask som jag ibland nästan glömmer bort hur bra den är. Gillar doften, gillar hur den känns både på och efteråt. Superskön att skämma bort sig med.
Betyg 5/5

Burt's bees. Beeswax lip balm with vitamin E & peppermint.
Om någon (väldigt elak) skulle säga till mig att jag bara fick använda ett enda läppbalsam från och med nu, så är det det här jag skulle välja. Har öppnat dess efterföljare, och har fler på tur. Så klart.
Betyg 5/5

CeraVe. Hydrating cleanser. For normal to dry skin. Fragrance free.
När jag skulle ut och resa i somras ville jag inte släpa med mig stora förpackningar så jag bestämde mig för att det nu var dags att stilla min nyfikenhet övermärket CeraVe. Köpte mig en hydrating cleanser, och gillade den så mycket att jag valde att köpa den i fullstor fullpackning när den här började ta slut. Jag har en annan jag också använder just nu, men den här är bättre.

Betyg 5/5

CeraVe. Moisturising cream. For dry to very dry skin. Fragrance free.
Av precis samma anledningar som ovan köpte jag också den här lilla resetuben med hudkräm. Funkar tydligen lika bra till kroppen som till ansiktet, men jag har bara använt den i ansiktet än så länge. Med "än så länge" kan ni kanske gissa att det blev omköp även av denna. 
Betyg 5/5

Depend. Ögonbrynsfärg. Mörkbrun.
E brukade ofta låna min ögonbrynsfärg när hon bodde hemma, så när hon flyttade ut tyckte hon tydligen att hon var skyldig mig en förpackning, för straxt efter att hon flyttat ut hittade jag den här när det var dags att färga om. Det här är en favorit bland ögonbrynsfärger, men jag brukar köpa nyansen svartbrun, så jag tyckte resultatet blev lite mesigt med bara mörkbrun. Har alltså köpt om den i min vanliga nyans.
Betyg 4/5. Hade blivit 5 om jag varit mer nöjd med färgen.

Miqura. Flowery foot mask. Super softening.
Det här är inte en peelingmask för fötterna, utan en återfuktande. Har kommit på att det är kul med en extra fotskjuts mellan varven, så jag plockar ofta på mig en fotmask när jag är på Normal nuförtiden. Så det är inte säkert att det blir just den här fotmasken nästa gång, men det kommer bli fler fotmasker, på grund av himla skönt faktiskt.
Betyg 4/5

Seche condition. Nagelolja.
Det har varit skvättar av andra nageloljor i den här flaskan också, för ibland får jag för mig att göra så. Jag valde att köpa om den här, för jag tycker det är ganska trevligt med pensel, och den funkar bra. När jag använder den..... Den är dock inte min favorit, men har en bra prisbild för vad jag får.
Betyg 4,5/5

Atrix. Intensive protection cream. 
Två tuber favvohandkräm tog slut. Den stora stod i sovrummet, den lilla på skrivbordet. Självklart ersatta med samma lika.
Betyg 5/5

Neutrogena. Norwegian formula. Deep moisture. Hypoallergenic body lotion. Fragrance free.
Jag tror att det kan vara så att smekmånaden med den här hudkrämen närmar sig sitt slut. På sista tiden har jag nämligen upplevt att jag känner mig torr och kliig efter ungefär en halv dag, och det tycker jag är dåligt för en hudkräm som säger att den ska återfukta på djupet. Upplever också att den nästan lägger sig som en hinna över huden, och det gillar jag inte. Jag har aldrig gillat hur den känns på händerna, och nu börjar jag känna samma sak på övriga kroppen. Vi har en ny(ish) i badrummet, men jag vill nog gå över till en annan när den närmar sig slutet. Eller tidigare. Saknar min älskade ACO.
Betyg 3/5

"A Christmas carol" av Charles Dickens

Behöver ingen närmare presentation kanske, för "En julsaga", sim den heter på svenska, har blivit så populariserad i andra media, kanske främst film, att det är svårt att ha missat den. Jag har så klart känt till berättelsen jag med, men läst den har jag inte gjort förrän nu

Bildkälla The StoryGraph

Ebenezer Scrooge är en bitter gubbe. Snål, elak och osällskaplig styr han sin låneverksamhet med hård hand. Hans enda vän var kompanjonen Jacob Marley, men han dog för flera år sedan.
Dagen innan jul får dock Scrooge besök av Marleys spöke, som berättar om hur hårt han har det i efterlivet och hur han vill att Scrooge inte ska ha det lika svårt när han dör. För att få honom att ändra sina banor kommer han därför få besök av tre julandar - anden från jular som varit, anden från julen som är, och anden för framtidens jular.

Tror jag föredrar Mupparnas version... 
Det är en fin berättlese och så, men den var attans så tradig att läsa. Scrooges helomvändning känns också lite underlig. mer som att han blir lite knäpp än lite snäll, så att säga. Vi får förvisso en inblick i Scrooges kärlekslösa liv. Hur han trott att pengar ska göra honom lycklig och omtyckt, men att de istället gjort honom isolerad och misstänksam mot alla. Han är en ganska sorglig filur, om man tänker efter. Men värst läsvänlig vet jag inte om jag tyckte att boken var, mest för att den var så rabblig och långdragen i vissa bitar. Var det per ord han fick betalt, eller hur var det nu igen? (Ryktet säger så, men sanningen är närmare att betalningen var per rad, eller per avsnitt.) 

Mitt betyg på "A Christmas carol" blev 2,5/5.

"Utopia Avenue" av David Mitchell

Så har jag nått slutet på min omläsning av David Mitchells böcker, och nu längtar jag efter hans nästa roman. När den nu kan tänkas dyka upp. Ingen aning om det, tyvärr.
Sista boken ut (för den här gången) blev "Utopia Avenue".

Bildkälla The StoryGraph

1967 skapar managern Levon bandet Utopia Avenue när han för samman en brokig skara musiker. Basisten Dean, gitarristen Jasper, folkmusikern Elf och jazztrummisen Griff. Tillsammans lyckas de skapa en ny sorts musik, med blandning från flera olika genres, och med låtar som tar mycket från deras egna liv. 
Efter några månader lyckas deras musik nå ut, tack vare många spelningar på små scener och en hängiven manager som ser till att de får ett skivkontrakt. Deras framgångar tar dem ut i Europa och vidare över till USA.
Deras framgång blir dock kort. Två år, och lika många album senare upplöser medlemmarna bandet.

Om jag tycker att det är en aning synd att det här bandet är helt fiktivt, och jag därför inte kan få höra musiken? Självklart. Det verkar vara intressant musik, och flera av de låttexter vi får fragment eller mer av är väldigt fina och skulle vara kul att få höra tonsatta. Men nu är det som det är, och Utopia Avenue som band är helt och hållet en skapelse av David Mitchells penna.
Jag tycker om att boken är uppbyggd som album, där varje låt får ett eget kapitel som berättas av låtskrivaren. Då bandets låtskrivare var Dean, Jasper och Elf är de sålunda dem vi lär känna djupast, men även Griff och Levon finns med på ett hörn, och det lyser verkligen igenom hur mycket de här bandmedlemmarna håller av varandra - trots sina stora olikheter. De kanske inte alltid är jättesams, men de finns där för varandra ändå.
Självklart förekommer en dos magisk realism. Särskilt i Jaspers kapitel, där vi knyter bakåt till både "The Bone clocks" och "The thousand autums of Jacob de Zoet". Jasper heter de Zoet i efternamn, så sambandet är inte helt taget ur luften. Just där är det så klart extra kul om man har läst Mitchells andra böcker, men det är inte nödvändigt. Det går bra att läsa "Utopia Avenue" helt på egen hand också, men Mitchells böcker får en annan innebörd om man känner till de återkommande detaljerna från hans andra böcker. Extra kul för mig som läser att hitta alla de där beröringspunkterna.

Jag har redan gett "Utopia Avenue" det höhgsta betyget med 5/5, och det får den behålla. Kanske är det här till och med min favoritbok av David Mitchell. I varje fall just nu.

FredagsFilmen + 5 favoriter = Topp 5 2024

Jag har ännu inte varit på bio. Senaste biobesöket var när jag såg "No time to die" 2021, så Filmstaden tjänar inga stora summor på mig direkt. Men på bio kan jag ju inte pausa och gå på toa/poppa popcorn/hämta mer läsk, så tant har blivit bekväm av sig. Dessutom tycker jag att det är hutlöst dyrt att gå på bio numera, och jag har inte direkt tålamod för tre timmar film (eller längre) utan att kunna sträcka på benen/sitta riktigt bekvämt/få fotgos. 
Men jag har tittat på film. De enda som nådde upp till högsta betyget på min skala var filmer jag redan hade sett, men jag har sett annat jag gillat som inte nått riktigt hela vägen men varit bra ändå. Alla fem filmerna på min 5-i-topplista har fått 4/5 i betyg.
I den ordning jag såg dem.

Bildkälla Filmtopp

Ballerina (2023) 
En Sydkoreansk film om blodig hämnd. Okju är en före detta livvakt som tar hämnd på de män som drev hennes väninna, titelns ballerina, till självmord.

Bildkälla Empire

Bridesmaids (2011)
Kirsten Wiig och Maya Rudolph med en släng av Melissa McCarthy är som ett recept på en rolig film. Handlar om vänskapen mellan Annie och Lilian, som sätts på prov när Lilian ska gifta sig och Annie blir svartsjuk på hennes vänskap med Helen, en annan brudtärna. Och så lite kärleksförvecklingar på det.

Bildkälla Prime video

Last night in Soho (2021)
Designstudenten Eloise flyttar in i ett hyresrum i London. Ganska snart börjar Eloise, som är synsk, att se väldigt klara minnesbilder från en av rummets tidigare boende, Sandie, som bodde där på 1960-talet. Sandie närde drömmar om att bli berömd som sångerska, men lurades in på andra vägar. Eloise dras in alltmer i Sandies liv, och försöker förstå vad det var som hände henne, och hur det kan påverka henne så starkt så många år senare.

Bildkälla Just watch

Deadpool & Wolverine (2024)
Vad får man om man gör en film med två odödliga (typ) superhjältar som till synes hatar varandra? En väldigt rolig film, är vad man får. Med mycket fejkblod och en ny rolig skurk. Tur ändå att jag hade sett serien "Loki" för annars hade nog mycket hamnat i wutt-arkivet, men eftersom jag fram tills nyligen haft hyfsat bra koll på allt Marvel, så var det inga större problem. 
Deadpools tidslinje håller på att raderas, och för att rädda den behöver han återuppliva Logan/Wolverine.

Bildkälla Tv guide

Beetlejuice Beetlejuice (2024)
Lydia Deetz har vuxit upp och blivit ett tv-medium. När hennes pappa dör beger sig familjen till huset i Conneticut för begravningen och för att sälja huset. Lydias dotter Astrid tror inte att hennes mamma verkligen kan se spöken, och blir därför lurad att öppna dörren till efterlivet. För att rädda henne måste Lydia söka hjälp där hon minst av allt önskar - hos Beetlejuice.

Dålig nattsömn-Dagens

Schumi är sötare än mig alla dagar på året.

Låt: Någon av alla jullåtar. De snurrar runt i huvudet i en ganska ohärlig kakafoni just nu.
Outfit: Leggings och munkjacka från H&M. Träningströja från Stadium. Har en av mina slöa dagar idag.
Smink: Rosiga kinder av utomhusvistelse räcker bra idag.
Doft: Sovsprejen med lavendel som jag spritsade över sängen när jag bäddade.
Nagellack: Brass apples från H&M. Kunde visst inte hålla mig borta från Black Friday-rean.
Läser: Äntligen en bra och intressant månadsbok igen! "Yoga for women" av Shakta Kaur Khalsa. Bara de sista kapitlen kvar i "Utopia avenue" av David Mitchell. Har haft så mycket i kalendern att jag halkat efter rejält med läsplanerna. Så kan det gå.
Frukost: Te, flingor med mjölk och skivad banan.
Fika: Te och liten brownie/cookie. Eller två...
Middag: Tomatsoppa med knäckemacka.
Pryl: Dammsugare. Städat lite extra i källaren idag. Sista yogaklassen för i år, nämligen.
Motion: Yoga, motionscykel och promenad. Samma som nästan varje dag, alltså.
Kvällsnöje: Hoppas läsa ut de sista sidorna i "Utopia avenue". Kanske hinner med något avsnitt av "What we do in the shadows" sista säsong också.
Att tillägga: Vet ni vad som omkullkastar en hel dagsplan? Att vakna kvart i fyra på morgonen pigg som en lärka, och sedan bli det-går-inte-längre-trött en bit in på förmiddagen, och sova i nästan två timmar till. Mitt i den tid då jag vanligen får mest gjort. Jodå... Fast det löste jag med att pricka av min to do-lista vid andra tider än vanligt. 

Bullet journal 2025

Snart nytt år betyder att det är dags för en ny bullet journal. Det kommer bli min åttonde, så tydligen har jag hittat ett kalenderformat som jag gillar. Eftersom den set ungefär likadan ut år efter år och månad efter månad tyder även på att jag hittat en layout som funkar för mig.

Min bullet journal för 2025 kommer återigen vara en Leuchtturm1917. Jag gillar antalet sidor i den, som passar mig och de sidor jag skapar perfekt. Jag brukar få några över, till och med, men huvudsaken är att jag inte behöver byta bok mitt i året för det tycker jag är irriterande. Jag väljer också alltid en dotted A5, för det är liksom det bästa för mig. Sidorna må vara i tunnaste laget och visa en del ghosting från de flesta pennor, men det kan jag leva med. Tänker nästan bara på det när jag tar mina bilder.
Färgen 2025 är den ljust gula Vanilla. För att göra mina sidor valde jag att använda en Tombow i nyansen 020, Peach, en ljust grön fineliner från Stabilo, och svarta fineliners i olika bredd från Sakura Pigma Micron.

Så här i efterhand kan jag ångra lite att jag inte valde en gul Tombow, men men.
Förutom en innehållsförteckning, som inleder hela boken, så börjar jag med en årsöversikt för 2025. Himla bra liten grej, har jag märkt.

Planeringsverktygen kommer alltid först, så efter årsöversikten kommer min framtidslogg, där jag antecknar saker som kommer komma längre fram i tiden än vad jag har gjort sidor för. 

Ibland kan jag till och med behöva planera in saker för året efter nästa år, alltså 2026. Och eftersom jag upptäckte att jag saknade en årsöversikt över 2025 i årets bujo, så blev det en för 2026 i den här. Samt en halv sida för att skriva in saker och planer för 2026, och en halv för bloggidéer. De sakerna har haft en hel sida var förut, och det är onödigt mycket har det visat sig.

Några av mina mest besökta sidor i varje bullet journal är de som handlar om min läsning och mina böcker. 
Här börjar vi med en sida för Plejadernas böcker. Vad vi ska läsa, hos vem och när. 
På andra sidan har jag planeringen för nästa års månadsböcker. Tror minsann jag ska inleda året med en tjockisbok som kommer få sträcka sig över både januari och februari, men jag har inte spikat den planen riktigt än.

Min TBR-lista för 2025 är inte ifylld minsta lilla än. Jag vet helt enkelt inte vilka böcker som kommer flyttas över från i år till nästa. Annars brukar jag skriva in böckerna i den ordning de hamnar på listan, med en tom cirkel framför titeln, och sedan fylla i cirkeln med en färg som matchar omslaget när jag har läst klart. Jag ger min TBR tre sidor, för det brukar behövas.

Även min förteckning över sedda filmer får tre sidor.Här skriver när jag såg, vad jag såg, och ger ett betyg.

För tv-serier nöjer jag mig med ett uppslag. Här skriver jag upp vilken serie, antal säsonger och ger sedan varje avsnitt en liten cirkel att fylla i när jag sett avsnittet i fråga. Brukar bli färgglatt värre vid årets slut.

På tal om färgglatt. Sist av allt bland mina årssidor har jag ett penntest. Mest av allt för att jag ska kunna hålla koll när jag drabbas av impulsen att köpa nya/fler Tombow. Bra att se att jag redan har sju olika nyanser av grön, innan jag klickar hem ännu en. Kan så klart hända ändå...

Jag hoppas lite att 2026 ska hamna i en rosa Leuchtturm, men den är så ofta slutsåld att det inte är något jag håller andan över. Det var samma sak med den här gula, så den passade jag på att köpa för så pass länge sedan att den nu har väntat ett helt år i kulisserna.

Sett på TV: 30 monedas, säsong 2

Spoilervarning på TV-inlägg.

"30 monedas" (=mynt) är nedlagd av HBO och kommer inte fortsätta där efter säsong 2. Kan hända att serien plockas upp någon annanstans, för tydligen var den skriven för att bli tre säsonger lång, så det slutar med en viss cliffhanger. Det går bra att bara nöja sig med den första säsongen också.

Bildkälla HBO

Några månader efter händelserna i säsong 1 är de överlevande byborna i byn Pedraza spridda på olika håll. Paco och Elena är i Madrid, där Elena befinner sig i koma. I sina drömmar är hon dock i skärselden, där hon får kontakt med fader Vergara. Antonio och Laguna har gömt sig från att bli uppsamlade av en mystisk organisation, och Laguna försöker tyda Antonios syner. 
Merche upptäcker vilken makt hon har i och med att hon blivit utvald av ett av mynten. Hon slår sig samman med Barbrow, som har stora planer för sin egen - och världens framtid.
Under tiden försöker YouTubern Haruka förstå vad det var som hände i byn, och med hjälp av nya vänner stoppa Barbrow och hans kumpaner.

Den här säsongen ångrar jag lite att jag såg. Dels på grund av att den slutade så otillfredsställande, verkligen med en känsla av att det inte var klart än. Men mest av allt för att jag tyckte att det blev riktigt dåligt. Personer jag såg dö i första säsongen är plötsligt med igen, utan att det förklaras närmare. Det känns som att budgeten lades på fejkblod, svart slem och lackkläder, för att få helvetes demoner att se ut som de kommer direkt från ett fetischparty/en Marilyn Manson-video från 1990-talet. Det känns mycket som billigt effektsökeri, och inte alls bra. Att det helt plötsligt dyker upp en karaktär som ser ut som en av de elaka tvillingarna i Matrix: Reloaded (fast hon är god) kändes mest tröttsamt. Så nej, det här gillade jag inte. Det började bra, men blev bara sämre och sämre.

Svenska fåglar på dålig engelska

Vet ni vad man kan roa sig med när man har lite tråkigt på till exempel en bilresa, eller bara i största allmänhet. Jo, att översätta fågelnamn till svenska. Alltså inte fågelns riktiga fågelnamn, utan orden de är sammansatta av. Kan bli hur roligt som helst. Som...

• Talgoxe = tallow ox. Eller som den egentligen heter - Great tit. (Inte mindre roligt det.)
• Domherre = Judgement Lord. På riktigt - bullfinch.
  
• Blåmes = Blue wuss. Eller dess riktiga namn blue tit. Låter smärtsamt.
  
• Nötväcka = Nut waker. Som egentligen heter nuthatch.
  
• Nötskrika = Nut screamer. Eller nutcracker om vi ska vara allvarliga.
  
• Att koltrast egentligen heter blackbird vet väl alla som gillar The Beatles. Men carbon trush är ju lite roligare.
• Svala = cool. Fågeln heter annars swallow.
• Hackspett kan bli chop spit. Woodpecker låter mer korrekt dock, för det är det.
  

Listan kan göras oändlig, men jag nöjer mig här. Ska nämligen på kompishäng, och vill göra mig lite presentabel. 

FredagsFilmen: Bridget Jones dagbok

Det är snart aktuellt med en fjärde film om Bridget Jones och hennes dagboksskrivande, men jag betvivlar att jag kommer se den eftersom jag inte sett den tredje filmen. Jag vill liksom inte se när Bridget och Mark Darcy skiljs åt, av skilsmässa eller död. De ska vara tillsammans, tycker jag. Men jag säger inte aldrig, för en dag kanske jag sitter där med alla fyra filmerna under bältet, man vet aldrig. Men just precis idag så tittar vi lite närmare på den första filmen, "Bridget Jones dagbok", som både börjar och slutar kring julen.

Bildkälla Vodeville

Bridget Jones bestämmer sig för att ta kontroll över sitt liv. Till sin hjälp att hålla koll på allt använder hon sin dagbok där hon alltid ska berätta sanningen. Här skriver hon ner hur det går med vikten, alkoholen, cigaretterna och kärlekslivet.
Under ett omvälvande år upptäcker hennes chef charmen med fröken Jones. Hennes vänner försöker också de hjälpa till att få ordning på känslolivet, med mer eller mindre lyckade resultat. Och så har vi den där lite småtriste advokaten som hon ständigt råkar träffa på. Har han inte något charmigt över sig, trots allt?

Filmen är baserad på en bok av Helen Fielding, och en gång på 1990-talet så läste jag den. Minns att jag tyckte den var helt okej, men möjligen är det så att jag tycker att filmen är bättre i det här fallet. 
Det är heller ingen hemlighet att boken (och filmen) är baserad på Jane Austens "Stolthet och fördom". Darcy heter ju till och med Darcy... Det går att missa det i handlingen, för många saker har ändrats för att passa i en modernare miljö, men stommen finns där från Austens bok. 
Jag har filmen i filmsamlingen, men den finns också att streama lite här och där. SF anytime, till exempel.

Klädvård

Det talas inte riktigt lika mycket om fast fashion nu som det gjorde för några år sedan, men det är fortfarande något att vara uppmärksam över. Jag är ganska dålig på det där, eftersom jag oftast handlar från H&M som inte direkt är superkända för att vara slow fashion. Snarare tvärtom, med trendiga plagg som inte alltid är vare sig välsydda, sitter snyggt, eller är i bra material. Jag försöker dock tänka till när jag handlar, och inte köpa plagg bara därför att. 
En bra metod är att tänka på hur mycket ett plagg kan tänkas kosta per användning. Är det verkligen värt att köpa en glittrig kavaj för 500 pengar om jag ser att jag bara kommer bära den några få gånger? Eller är det bättre för både plånbok och miljö om jag lägger några hundralappar mer på en kavaj jag kan tänka mig att bära om och om igen under flera års tid. Då kanske priset per användning sjunker från 250 kronor till 10 kronor. Förutsatt så klart att jag dessutom tar hand om plagget.
Vilket material har det? Går det lätt att rengöra hemma i maskin, eller är det ett kemtvättsplagg? Och hur kan jag göra för att det ska hålla sig helt och fräscht under den tid jag äger det?

En gång i veckan, på fredagar, har jag klädvård inskrivet på schemat. Då kollar jag om något plagg har hanat på ta-hand-om-mig-kroken i sovrummet. Där hamnar plagg som behöver lite extra omtanke innan det hamnar på annars hänvisad plats - i tvättkorgen eller tillbaka till garderoben. 
En tröja kanske har fått ett litet hål som behöver lagas, eller en knapp kanske behöver fästas. Välkommen sykitet. Här har jag samlat nål, tråd, sax och annat som kan behövas för att laga. Jag köpte det här kitet från H&M för något år sedan, men liknande finns säkert på ställen där sysaker säljs. Eller så gör man sitt eget av sådant man vet/tror kommer komma till användning.
En noppborttagare är också en himla trevlig grej att ha i sin ägo. Jag har haft min i några år nu, och bannar mig själv för att jag väntade så länge med att skaffa en. Den jag har är kanske inte den bästa på marknaden, men det gör sitt jobb bra och gör mina plagg noppfria. 
Andra gånger kanske jag har använt en skjorta en dag eller två. Nu är den för ren för att tvättas, men samtidigt vill jag fräscha upp den innan jag hänger tillbaka den i garderoben. Då vädrar man. Med eller utan en textilspray, men jag väljer ofta med för att det doftar extra gott då. Ett par sprej bara, och sedan utehäng en timme eller tre. 
Hur lång tid veckans klädvård brukar ta? En kvart. Om jag noppar något. Annars ännu mindre. Liten tid för att värna miljön, plånboken och dina älsklingskläder.

Utläst i november

Jag har läst alla böcker jag hade satt upp som mål för 2024, och sedan läst några till. Jag kommer inte direkt sluta läsa bara för att målet är nått, det är bara att bläddra vidare. I november läste jag ut 6 böcker. Bland dessa vad jag gissar blir både årets längsta bok (1180 sidor) och den kortaste (60 sidor). Och lägger man dem på hög ser det ut så här. 

"The running grave" av Robert Galbraith (J.K. Rowling) är såklart den bok som var längst. En riktig tegelsten till bok, men inte vidare värst svårläst för det, för det var väldigt spännande att läsa om sekten som detektivbyrån infiltrerade. Jag älskar dessutom när kriminalromaner lurar mig totalt, och jag inte har en aning om hur upplösningen ska bli, fast jag tror hela tiden att jag vet. Bästa Strike-boken hittills fick 5/5 i betyg, och blev också novembers favoritbok.

"The picture of Dorian Gray" av Oscar Wilde lästes för Plejaderna, och jag valde den på engelska för att jag redan ägde den. Omläsning för mig alltså. En riktig klassiker, om Dorian Gray som önskar att ett porträtt av honom ska bära tecken på tidens gång snarare än han själv. Var försiktig med vad du önskar dig. Boken fick betyg från 1-3 och Plejadernas medelbetyg landade på 2,2. Mitt betyg var 3/5.

"Från Monterosa till Röda Bergen" av Alexandra Appelqvist är en feelgood om Stella och Peter, dotter och far, som flyttar tillbaka till Sverige för att börja om på ny kula. För att lära känna varandra på nytt betämmer de sig för att bjuda varandra på söndagslunch, och berätta sina hemligheter för varandra. En fin idé som faller platt för mig. Tycker inte om karaktärerna eller hur de beter sig. Så pass många dumheter på de här sidorna, att jag inte kommer bry mig om bok två, fastän den här slutade väldigt otillfredsställande och liksom mitt i berättelsen. Mitt betyg blev 2/5.

"Jävla karlar" av Andrev Walden var desto roligare. En uppväxtskildring om Andrev och de sju pappor han hade på lika många år. Bitvis väldigt rolig, men också med ett stråk av sorg i sig. Det är många tragiska händelser i den här boken, som ändå berättas med mycket värme för de som drabbades. Kärleken till mamman och syskonen finns där, och det tackar jag för. Vinnare av Augustpriset 2023. 4/5 blev mitt betyg.

"The wood at midwinter" av Susanna Clarke, med illustrationer av Victoria Sawdon är den kortaste boken i högen. En saga om Merowdis Scott som trivs bäst i skogen där hon kan tala till djuren och träden. Enligt författaren själv hör den hemma i samma värld som "Jonathan Strange & Mr Norrell". Jag gav den 3/5 i betyg.

"Hjärnkoll på vikten" av Martin Ingvar och Gunilla Eldh var min månadsläsning för november. Jag blev icke förtjust. Gav den betyget 1,5/5, för vissa saker var bra, men väldigt mycket kändes både förlegat och till viss del hälsovådligt. Det finns ingen metod som passar alla.... Liksom.

Sett på TV: 30 monedas, säsong 1

Spoilervarning på TV-inlägg.

Ny cykelserie har blivit en spansk HBO-produktion med tema skräck och religion. "30 monedas" översätts till "30 mynt" och avser så klart de 30 silverpengar som Judas Iskariot fick för att förråda Jesus. Enligt Bibeln. En ganska mörk serie, med bitvis rätt så äckliga scener.

Bildkälla Peris costume group

För ett år sedan kom den nya prästen Vergara till den spanska småstaden Pedraza. Han har avtjänat ett fängelsestraff efter att ha orsakat en ung mans död under en exorcism, något som till en början är okänt för stadens invånare.
Det är en lugn liten stad, med en stor landsbygd omkring sig, och här försörjer sig de flesta på turismen och boskapen. En dag händer dock något märkligt, då en ko föder ett människobarn.
Vergara dras in i mysteriet, tillsammans med borgmästaren Paco och veterinären Elena. Snart står det klart att Pedraza har hamnar i centrum för en skuggsida av den katolska kyrkan. deras främsta mål är just nu att samla ihop Judas 30 silvermynt, och med dem som maktmedel omdana världen och skapa en ny ordning.

Serien har sammanlagt 16 avsnitt, fördelade på två säsonger med 8 avsnitt i varje. Och här gäller det att hålla i hatten och att inte vara alltför äckelmagad. Det är mycket blod, slem, maskar, kryp, kroppsdelar, svett, smuts och annat äckelpäckel. Som slaktkroppar... Blev nästan vegetarian på kuppen. Allt är inte jättesnyggt heller, och vissa saker ser hyfsat lökiga ut. Som effekter från någon skräckig film från 1980-talet eller så. Sådant som ska vara otäckt ser mest löjeväckande ut. Det är mer chockeffekt än skräck, mer äckel än rädsla.
Ändå har den något som fick mig att titta vidare. Jag kanske inte tyckte att det var jättebra, men det var ändå spännande att få se hur det skulle gå, för det här var inte en förutsebar serie. Jag har redan börjat titt på den andra och sista säsongen. Hoppas det inte är någon cliffhanger, för som jag förstått det är serien nerlagd. 

"30 monedas" (eller "30 coins") finns att streama påMax.

Novemberfavoriter

Så var vi här, novembers sista dag. Lite lagom gråtrist, men med en del glimtar av sol, och nu när julbelysningar börjar komma upp blir det riktigt mysigt i mörkret. I morgon är det först advent, och snart vänder det och dagarna blir ljusare istället för mörkare. 
Favoriter för månaden som är gått är dessa.

Bok: "The running grave" av Robert Galbraith aka J.K. Rowling. Den bästa Strike-romanen hittills, tror jag minsann.

Film: "Deadpool & Wolverine". Länge sedan jag skattade så mycket åt en film. 

TV: "Only murders in the building".

Nagellack: Var faktiskt tvunden att grunna ett tag, för jag har gillat alla på ett eller annat sätt. Men det får bli Lime 4 you från H&M.

Skönhet: Milkshake Incredible Milk. Jag har slutat med balsam i duschen och använder bara den här leave in produkten. E kallar den för hårknark, och jag kan bara hålla med. Doftar dessutom underbart.

Extra speciell rolighet: En fin Allhelgonahelg. Chilipojken var på besök, vi tände ljus på pappas grav och några till, åt god middag med släkten, och bara hade det mysigt.

Favoritinlägg: Årets julönskelista.

Novembers nagellack

Nu har det hänt. Lådan med otestade lack är helt tom. Dessutom har jag lite tappat lusten att fylla upp den med nya lack, så jag gissar att det blir en del repriser på naglarna framöver, om inte diverse reor lockar mig i fördärvet. Jag har ju ingen brist på nagellack i gömmorna, om vi säger som så.
Inte nog med att jag nu lackat upp alla lack, de fem jag visar idag kommer alla från samma märke och har samma finish. Inte superspännande, med andra ord.

H&M, Lime 4 you
Lite naggat i kanterna, eftersom jag glömde ta bilder innan "olyckan" var framme. Limeskalsgrönt, eller lite ärtpurégrönt. En rätt så knallig och glad färg, en sådan där som jag gillar av bara farten.

H&M, A day in London
Vet inte om knalligt blått är den första färgen jag associerar med London, men vem är jag att bråka. Härligt, somrigt blått passade däremot utmärkt i vad som blev en ganska grå november.

H&M, Blushing in Amsterdam
Lite sol fanns det dock, som när det här jordgubbsglassrosa nagellacket skulle förevigas.

H&M, Limonata
Det finns en ytterst liten dragning åt grönt i det här lacket, men annars är det precis så ljusgult som det verkar. Inte jättehiskeligt att måla med, trots sin pastelliga gulhet, två saker som annars kan ställa till det i lackglädjen.

H&M, Ce(meant) to be
Namnet säger cementfärgat, och det är precis vad det är. Beige som drar åt grått. En sådan där färg som jag tycker om att bära då och då för att det är något sobert och vilsamt över dem.

"The wood at midwinter" av Susanna Clarke

En liten vinternovell kanske? Skriven för BBC för en jul/vinterspecial för ett par år sedan, och nu utgiven i bokform. Vackert illustrerad av Victoria Sawdon.

Bildkälla The StoryGraph

Merowdis Scott trivs bäst i naturen, där hon kan tala med djuren och träden. En midvinterdag, i sällskap med sina hundar och grisen  Apple, träffar hon en räv och en koltrast, och snart förändras hennes liv för alltid.

Det här är inte en lång bok. En liten novell, eller mer en bilderbok för vuxna. Känns som en saga. I efterordet av författaren får vi veta att novellen/sagan hör hemma i samma värld som "Jonathan Strange and Mr Norrell. Vissa aspekter av den här berättelsen tycker jag dock även går att applicera på "Piranesi".
Kan möjligen vara så att jag köpte boken till 98% för att den är vacker, men jag gillade innehållet mellan pärmarna också. Faktiskt så det nästan kändes lite för kort.

Mitt betyg på "The wood at midwinter" blev 3/5.

"Jävla karlar" av Andrev Walden

Häromdagen delades Augustpriset ut, och det priset vann dagens bloggämne förra året. En debutroman som är ett skönlitterärt verk och memoarer mixat till ett. I varje fall hoppas jag att allt i den här boken inte skett i verkligheten.

Bildkälla The StoryGraph

En dag får sjuårige Andrev veta att pappa inte är hans pappa - hans pappa är indian. Nu följer sju år där Andrev har sju olika pappor, som i män han undrar om han ska kalla dem pappa. Men det är inte bara papporna som händer i Andrevs liv, utan relationerna med syskonen och vännerna. Resor, sommarjobb och tjejer. En uppväxt, helt enkelt.

En lätt- och snabbläst bok, med korta bläddervänliga kapitel. Ofta väldigt roligt, och jag skrattade högt flera gånger. Men det är samtidigt ganska vemodigt och sorgligt, och jag hoppas som sagt att vissa händelser i den här boken är hittepå och inte minnen. Tyvärr tror jag dock att boken är mer sanningsenlig än inte, i dessa fall. Ändå känns texten inte så utlämnande. Vi får vissa adresser, men väldigt få namn eller andra utmärkande drag. 
Boken är indelad i sju delar, en för varje pappa, och de kallas saker som Växtmagikern, Tjuven, Indianen och Konstnären. Beroende på hur länge mamman stod ut med dem, och hur minnesvärda de var, är delarna i varierande omfång. Med tanke på att han mamma verkar ha haft mer än lovligt stor otur i valet av män i sitt liv, är det väl tur att kärleken till mamman (och syskonen) lyser igenom och vi får veta att relationen är god än i denna dag. Det kunda ha blivit så annorlunda. Starkt också att berätta om ganska tragiska händelser med så stor humor och ömsinthet.

Jag tyckte alltså mycket om den här boken, och gav "Jävla karlar" betyget 4/5.

Sett på TV: Only murders in the building, säsong 4

Som vanligt är det spoilervarning på alla TV-inlägg.

För en dryg månad sedan sändes det sista avsnittet av den fjärde säsongen av "Only murders in the building", och nu behöver vi vänta till nästa år för att få veta vem som mördade offret som hittades i slutminuten. Alltför att hålla oss som tittar på halster, med andra ord.

Bildkälla Disney

Säsong fyra tar vid direkt där den tredje slutade. Oliver, Charles och Mabel firar sina framgångar, och när de får veta att Hollywood vill göra film av deras podd, beger de sig till Los Angeles för att träffa teamet, och Charles vill besöka sin vän, stuntkvinnan Sazz, som så mystiskt försvann från deras fest i New York.
Men Sazz finns inte där heller, och snart leder spåren tillbaka till New York, ett kulhål i fönstret på Charles lägenhet i Arconia, och den gamla förbränningsugnen. Kulan verkar ha kommit från en av lägenheterna i Arconias västra torn, där det bor ett gäng mystiska individer.
Spaningsarbetet försvåras dock av filmens inspelningsteam, särskilt de tre huvudrollsinnehavarna Eugene Levy, Zack Galifianakis och Eva Longoria som vill skugga sina rollförebilder och hjälpa till att lösa mysteriet med Sazz.

Den här säsongen är späckad med fler kända aniskten som flimrar förbi än vanligt. Meryl Streep repriserar sin roll som Loretta, men vi ser även allt från Ron Howard till John McEnroe i småroller. Roligast gästspel görs av Melissa McCarthy som Charles yngre syster. Alla avsnitt har dessutom fått namn från olika filmer, för att riktigt förstärka Hollywoodtemat den här säsongen. Extra kul för filmnörden inom mig.
Säsongen i övrigt var lite ojämn. Den kunde ibland vara ganska rörig, men när den falsk tråd äntligen kunde överges blev det mer spännande. För då blev det mördarjakt, och inte bara putslustigt. Men humorn, den finns alltid där. 

Alla fyra säsonger av "Only murders in the building" finns att streama på Disney+.

"Från Monterosa till Röda bergen" av Alexandra Appelqvist

För några månader sedan hade Adlibris en köp 4 pocket betala för tre där jag hade tre jag visste jag ville ha, och behövde fylla upp med ännu en. Och då föll valet på dagens bloggämne, för feelgood är ju alltid mysigt. Och den här utspelar sig dessutom på hösten/vintern, så ganska så perfekt läsning så här års.

Bildkälla Goodreads

Stella känner att hon behöver komma bort från Monterosa, den lilla italienska alpbyn där alla känner alla. Hon kommer in på en utbildning i Stockholm, och flyttar till lägenheten bredvid sin pappas. Här, i det pulserande stadslivet, bestämmer hon sig för att börja om.
Peter har efter skilsmässan från Stellas mamma bott kvar i Monterosa, men ny flyttat tillbaka till sin ungkarlslya i Röda bergen i Stockholm. Han jobbar hårt för att förverkliga sin dröm om att öppna en pub med bra pubmat, men bär på oroskänslor för hur han ska balansera livet.
En tidning morgon möts Stella och Peter i trapphuset med en varsin övernattningsgäst. De inser att de egentligen inte vet så mycket om varandra, och bestämmer sig för att bjuda varandra på söndagslunch och lära känna varandra som vuxna, inte bara förälder och barn.

Vilket vackert omslag till den här boken! Det tycker jag verkligen om. Annars var jag kanske inte så förtjust. Jag tycker inte om karaktärerna, utan tycker mest att de beter sig dumt och konstigt. Dialogerna känns stolpiga och onaturliga. Pratar folk så med varandra? Jag tvivlar. Jag gör inte det i varje fall. Jag tycker också att tidslinjen känns konstig, och kanske faller den på att ha vartannat kapitel ur Peters perspektiv och vartannat ur Stellas, för ofta hoppar vi tillbaka en dag eller flera när perspektivet skiftar. Jag verkar inte vara den enda som haft svårt att hålla tidslinjen intakt, för ibland undrar jag om författaren vet själv hur lång tid som gått mellan olika skeenden. Boken är dessutom strösslad med grammatiska fel och en hel del typfel, och det är inte utan att jag undrar ibland om den inte blivit ordentligt korrekturläst.
Det är en rolig och fin idé, och jag blir sugen på många av de maträtter som beskrivs, men jag känner att den inte riktigt träffar rätt hos mig. Att boken dessutom slutar väldigt otillfredsställande gör ju inte saken bättre. Det känns som att vi är halvvägs i handlingen när det tar slut. Hur blir det med Stellas kärlekskvadrat? Peters pub, och förhållandet med Elsa? Varför är katten Rut en utekatt mitt i Stockholms innerstad? Självklart finns det en bok två, men jag hade ju inte tänkt läsa den. Tur då att det här känns som en sådan där teflonbok, som jag snart kommer glömma att jag ens har läst.

"Från Monterosa till Röda bergen" var inte tvärkass, men inget för mig. Betyget blev 2/5.

FredagsFilmen: Serendipity

Nu kommer de romantiska filmerna och tassar in bland de romantiska julfilmerna. 'Tis the season, och allt det där. Nu var det så pass länge sedan jag såg "Serendipity", "Om ödet får bestämma" på svenska, att jag inte minns om även filmens upplösning sker i jultider, men inledningen gör det absolut.

Bildkälla Viaplay

Mitt i julrushen träffas Sarah och Jonathan när de båda vill köpa samma av det sista paret handskar. Det blir ett möte som fortsätter, och de lär känna varandra. Men när de ska skiljas åt vill inte Sarah ge Jonathan sitt nummer, utan hon vill att ödet ska få bestämma om de ska träffas igen.
Flera år senare har de gått vidare i sina liv, men de kan ändå inte släppa tankarna på varandra. På olika håll börjar de så leta efter varandra.

Som sagt, det var många år sedan jag såg den här filmen senast, men jag minns den som rar och ganska rolig. Både Jonathan och Sarah står inför vägskäl i livet när de bestämmer sig för att inte låsa ödet bestämma längre, och det ligger humor i deras desperata sökande efter varandra innan det kanske är för sent. Kan kanske tycka lite synd om deras respektive, men ändå är det Jonathan och Sarah man hejar på.

Årets sista bullet journal

Sista månaden i min rävröda bullet journal närmar sig snabbt. Det året gick minst sagt fort, men så känns det nästan alltid. Kan möjligen ha att göra med att man inte är direkt purung av sig längre...
En aning av jultema i årets decembersidor, men mest av allt vinter.

Vad passar väl bättre än att inleda decembersidorna med första strofen av Viktor Rydberg dikt "Tomten"? Och så ett månadsuppslag på det.
Jag hade sedan länge bestämt mig för att göra december grön, det är därför den inte helhjärtat matchar washitejpen den här månaden. Hittade en fin tejp på Willwa med vintermotiv, och från samma ställe kommer även alla (vinyl)stickers på de här uppslagen. 
Pennorna är som vanligt en Tombow, 312 Holly green, och två fineliners från Stabilo i en klar grön och i en riktigt, riktigt mörkt grön.

Nästa uppslag har som vanligt plats för kassaboken och månadens långläsning, samt nagellacken. Jag vet vilken bok jag kommer läsa, den handlar om yoga, men jag har inte skrivit in den än för jag blev rätt så precis klar med de här sidorna.

Träningssidorna ser ut precis som vanligt. Kommer troligtvis få veta decembers tema för Yoga with Adriene i helgen, men just nu har jag ingen aning. Hoppas att det blir mysiga pass som inte tar knäcken på mig.

En rad om dagen är med för sista gången, för jag har andra planer för 2025. Vanor och humör kommer få hänga med in på det nya året. Tror jag. Kanske på ett annat sätt. Eller så rullar det på som vanligt.

Första veckouppslaget. Använde mig av diverse julsånger som inspiration till decembers veckocitat. 

Nästa bullet journal-inlägg blir upplägget för 2025, i en ny vaniljgul bullet journal som har fått vänta ett helt år på att komma till användning. Men det väntar vi med i några veckor till tycker jag.

Wishlist Wednesday - Julen närmar sig

Snart är det jul. Märkte vi häromdagen i bilen då Star FM var ersatt av Julkanalen. Sällan varit så snabb på att stänga av bilradion, för orka julmusik redan nu. Men! Folk kan ju behöva lite extra tid att köpa julklappar till lilla mig, så här kommer fem förslag.

Bildkälla Lego

Lego Creator har en räv! Jag vill ha den. Går att göra till en uggla eller ekorre också, om man vill, men jag vill ha en räv. Så klart. Andra legoset jag inte skulle bli ledsen över är Nightmare before Christmas eller katten. Men helst en räv.

Bildkälla Bokus

Självklart önskar jag mig roliga pussel också, och högst upp på den önskelistan hittar vi The world of Jane Austen. Det finns The world the Tudors, the Brontës och en hel massa andra world of, och jag vill ha ungefär allihop.

Bildkälla Adlibris

Böcker är ju också alltid kul att hitta under granen, och min önskelista på böcker är rätt så lång. Högst upp på den tror jag ändå att Simona Ahrnstedts senaste bok, "Charlies hämnd", ligger.

Bildkälla Surdegsbutiken

Jag önskar mig lite olika tillbehör till min bakning också. Som en dansk degvisp och degskrapor av det mjukare slaget. I metall har jag redan, men jag vill ha en som följer runda kanter bättre. Och om jag någonsin kommer igång med surdeg igen skulle det sitta fint med en jäskorg också. Och en riktigt bra snittkniv. Men det kanske jag inte önskar mig just precis den här julen. Fast en baksten vore kanske kul...

Bildkälla Lush

Såhär års älskar jag att omge mig med levande ljus, och om de doftar gott gör det ju ingenting. Intressant för mig som egentligen är ganska doftkänslig, men ändå. Det är något speciellt med doftljus, jag tycker det. Nu kanske jag inte vill ha absolut ljuset på bilden, och det är ju tur eftersom det verkar vara slut (just nu?) men ett mysigt doftljus. Det brukar finnas hyfsade på Rusta, jag gillar särskilt det med Earl Grey-doft. Te är ju aldrig fel...