"Utopia Avenue" av David Mitchell

Så har jag nått slutet på min omläsning av David Mitchells böcker, och nu längtar jag efter hans nästa roman. När den nu kan tänkas dyka upp. Ingen aning om det, tyvärr.
Sista boken ut (för den här gången) blev "Utopia Avenue".

Bildkälla The StoryGraph

1967 skapar managern Levon bandet Utopia Avenue när han för samman en brokig skara musiker. Basisten Dean, gitarristen Jasper, folkmusikern Elf och jazztrummisen Griff. Tillsammans lyckas de skapa en ny sorts musik, med blandning från flera olika genres, och med låtar som tar mycket från deras egna liv. 
Efter några månader lyckas deras musik nå ut, tack vare många spelningar på små scener och en hängiven manager som ser till att de får ett skivkontrakt. Deras framgångar tar dem ut i Europa och vidare över till USA.
Deras framgång blir dock kort. Två år, och lika många album senare upplöser medlemmarna bandet.

Om jag tycker att det är en aning synd att det här bandet är helt fiktivt, och jag därför inte kan få höra musiken? Självklart. Det verkar vara intressant musik, och flera av de låttexter vi får fragment eller mer av är väldigt fina och skulle vara kul att få höra tonsatta. Men nu är det som det är, och Utopia Avenue som band är helt och hållet en skapelse av David Mitchells penna.
Jag tycker om att boken är uppbyggd som album, där varje låt får ett eget kapitel som berättas av låtskrivaren. Då bandets låtskrivare var Dean, Jasper och Elf är de sålunda dem vi lär känna djupast, men även Griff och Levon finns med på ett hörn, och det lyser verkligen igenom hur mycket de här bandmedlemmarna håller av varandra - trots sina stora olikheter. De kanske inte alltid är jättesams, men de finns där för varandra ändå.
Självklart förekommer en dos magisk realism. Särskilt i Jaspers kapitel, där vi knyter bakåt till både "The Bone clocks" och "The thousand autums of Jacob de Zoet". Jasper heter de Zoet i efternamn, så sambandet är inte helt taget ur luften. Just där är det så klart extra kul om man har läst Mitchells andra böcker, men det är inte nödvändigt. Det går bra att läsa "Utopia Avenue" helt på egen hand också, men Mitchells böcker får en annan innebörd om man känner till de återkommande detaljerna från hans andra böcker. Extra kul för mig som läser att hitta alla de där beröringspunkterna.

Jag har redan gett "Utopia Avenue" det höhgsta betyget med 5/5, och det får den behålla. Kanske är det här till och med min favoritbok av David Mitchell. I varje fall just nu.