FredagsFilmen revisited: Dark Shadows

Även idag återvänder jag till en film som jag var nyfiken på back in the days, men som ännu var osedd. "Dark Shadows" från 2012. Nu är den sedd och jag har en uppfattning om den. 

Bildkälla Roger Ebert

Johnny Depp spelar vampyren Barnabas Collins. Eftersom han avböjde inviter från en häxa lade hon en förbannelse på honom och förvandlade honom till vampyr. Han blev dessutom levande begravd. 200 år senare blir han uppgrävd och bestämmer sig för att se hur det står till bland hans ättlingar. Inte så bra visar det sig. Han bestämmer sig för att hjälpa sina släktingar att återfå familjehedern och återupprätta familjens företag. Det är dock inte helt lätt att anpassa sig till år 1972 och samtidigt försöka hålla den där häxan ifrån sig.

Tim Burton och Johnny Depp var länge en oslagbar kombination, och så trodde jag att det skulle vara även denna gång. Jag hade fel. 

Jag har sett "Dark shadows" exakt en gång, och jag känner ingen brinnande längtan direkt efter att se den igen. Den står där i min samling Tim Burton-filmer, men ärligt talat har min kärlek till hans filmer mattats betydligt de senaste åren. Där jag förut hyllade honom till skyarna känner jag numera mest bara ett blaha. Inte för att jag inte uppskattar hans estetik, för jag gillar verkligen det där när man kan se på en stillbild från en film att det är Tim Burton, utan mest för att de filmer han gjort de senaste åren har varit så... tråkiga. Så pass att jag faktiskt inte har sett flera av hans senaste filmer, vilket kanske är konstigt med tanke på hur mycket jag egentligen älskar själva filmkonsten. Det är ju bara trevligt om filmkonsten har en bra handling också.

Jag trodde då att "Dark Shadows" skulle vara både rolig och trevlig att se på, med en underhållande intrig. Och håller man sig till trailern så är det riktigt lovande. I långfilmsformat - not so much. En film jag blev besviken på, helt enkelt.