fredag 3 mars 2017

FredagsFilmen revisited: The Raven

Det här inlägget innehåller spoilers.

Den andra filmen jag någonsin skrev om under etiketten "FredagsFilmen" var "The Raven". Jag var supersugen på att gå och se den på bio, men det blev aldrig av - lite som vanligt alltså. Och sedan dröjde det, och dröjde det och dröjde det. Råkade av en slump få se att den gick på tv mitt i natten för några veckor sedan dock, och passade då på att spela in den och förra fredagen var den familjen fredagsmysfilm. Hur mysigt det nu är med filmer där blodet skvätter...

Bildkälla Socialpsychol

Filmen är väldigt löst baserad på de mystiska omständigheterna kring Poes död, så slutet av filmen är knappast lyckligt. Man får veta att det knappast slutar lyckligt redan i filmens början dock, då man får se en liten text om hur Edgar Allen Poe hittades döende i en park i Baltimore i oktober 1849, då Poe var 40 år. Man glömmer dock gärna bort den där lilla texten ända till slutet av filmen, för det är ju trevligt med lyckliga slut - det är det.
Själva handlingen är annars att det härjar en seriemördare i Baltimore. En klipsk polis ser likheter mellan ett dubbelmord och en av Poes berättelser. Poe blir till en början vagt misstänkt för inblandning i dådet, men han kan snart avskrivas som misstänkt, och istället börja hjälpa polisen finna den riktige mördaren.
Mördaren ligger dock ständigt steget före filmens hjältar, och när han kidnappar Poes flickvän blir Poes jakt desperat. Särskilt som mördaren/kidnapparen vill att Poe ska skriva fortsättningen på den berättelse som nu spelas upp.

Jag trodde nog kanske inte att filmen skulle vara riktigt så bloddrypande, och stundtals lite skräcklig, som den faktiskt var. Jag tror att jag hade förväntat mig mer av en myspysig deckare a là Agatha Cristie eller något, men så var det alltså inte. Här både hackas det och huggs det så det står härliga till.
Filmen var kanske inte heller riktigt så bra som jag hade hoppats på. Det kan vara så att man har större behållning av den om man är bekant med Edgar Allens Poes verk, och det är inte jag. Jag har såklart läst "The raven" och "Morden på Rue Morgue", men det var under gymnasieåren, och de ligger sisådär 30 år bak i tiden, så det är inget jag minns direkt. Jag hade alltså stundtals lite småtråkigt, men ändå var filmen ett helt okej tidsfördriv mellan nävarna med popcorn.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för din kommentar.
Reklam och anonyma kommentarer kommer raderas. Så vill du ha ett svar - se till att skriva under.