Välkommen till sjukstugan! Både jag och älskade maken har förkylningssymptom - jag har till och med förlorat lukt och smak. Vi misstänker alltså att det kan vara covid-19, men eftersom det varit stört omöjligt att få tid för provtagning i vår region, så är det inget vi kunnat få bekräftat. Antar att jag får ta ett antikroppstest efter att jag blivit frisk istället.
När en är sjuk tryter orken en hel del. Jag sover lite för mycket och gör inte så värst mycket mer än så. Jag har alltså hamnat efter en massa i min läsning (och i mina bloggplaner) så det blir nog inga 100 böcker i år trots allt. Jag har dock äntligen lyckats avsluta "1Q84"-trilogin. Satt långt inne mellan varven.
 |
| Bildkälla Goodreads |
Ushikawa har fått i uppdrag av den religiösa sekten att hitta Aomame. Hans sökande för honom tillbaka till Tengo.
Tengo sitter vid sin fars dödsbädd och hoppas på att finna svar.
Aomame håller sig gömd. Hon misstänker dock att en stor förändring är på väg att ske.
Tengo och Aomame närmar sig varandra, men frågan är vad deras möte kan leda till i den värld som är 1Q84.
Bok tre tar vid där bok två slutade, med den stora skillnaden att vi nu inte bara följer Tengo och Aomame i de olika kapitlen, här kommer även utredaren Ushikawa med. En man som är skicklig på att ta fram uppgifter om folk, men som samtidigt upplevs som obehaglig av de som ser honom. Ärligt talat tycker även jag att han är ganska obehaglig, och jag känner att hans uppdykande som berättare tar bort mer än vad den tillför. För jo visst - hans perspektiv tillför något, och efter hand växer han kanske något i mina ögon, men.
På det stora hela är jag ganska besviken på den här avslutande boken. Där bok två slutade spännande, med våra två huvudpersoner vid någon sorts korsväg i sina egna berättelser, så fizzlar det bara bort i den här avslutande boken. Det puttrar på lite som vanligt, men känns samtidigt väldigt långdraget och repetitivt. Jag har läst samma sak många gånger förut i de här böckerna. Det gör att långa passager i den här avslutande delen mest känns som transportsträckor.
Det kan så klart vara så att jag helt enkelt inte förstår bokens grundläggande tema, men jag tycker det mest blev ganska långsökt och konstigt - även för att vara magisk realism. Det slutar ändå okej och jag är väl bitvis nöjd med var boken hamnade till slut, men överförtjust är jag ju knappast.
Mitt betyg på tredje boken i "1Q84" blev 3/5 (bitvis lägre än så). Samlat betyg på hela trilogin är npg ändå 4/5. Klart läsvärd, men håller kanske inte hela vägen.
