Nu när jag fick lust att läsa om "Ronja Rövardotter" så var jag tvungen att gå upp till E:s rum och hämta mitt alldeles egna exemplar där. Hon har nämligen fått för sig att den är hennes, då det var den boken som en gång i tiden väckte hennes läslust. Hon håller den fortfarande i kärt minne, och ett sämre hem än så kan ju en bok få, så jag kommer säkert låta henne behålla den. Men den är min.
 |
| Bildkälla Goodreads |
Ronja föds en ovädersnatt när blixten slår ner i Mattisborgen och delar den i två delar. Hela sitt liv lever hon skyddad i borgen med sin pappa Mattis, som är rövarhövding, mamma Lovis och de olika rövarna. Men skogen lockar och snart är Ronja där och lär sig om alla som bor där, från räven till oknytt som grådvärgar och vildvittror.
En dag bestämmer hon sig för att öva sig på att inte vara rädd för Helvetesgapet som delar Mattisborgen i tu. Hon upptäcker dock att hon inte är ensam vid klippkanten, för på andra sidan står Birk - son till Mattis ärkefiende Borka. Och de har bestämt sig för att flytta in i Mattisborgen.
Det här är en sådan där underbar bok som jag fortfarande fastnar i direkt. Det är så klart en lite naturromantisk bild, som hyllar ett enklare liv, särskilt när Ronja och Birk spenderar sommaren i Björngrottan. Men det förekommer också en stor dos frigörelse - i Ronjas fall från en överbeskyddande pappa (som verkar ha lite problem med humörsvängningar). Det förekommer även ämnen som död och sorg, om än inte i alltför kraftig dos.
Vi får följa Ronja (och Birk) främst under ett år, och på det året händer det massor. Till förtjusning för mig som läsare.
Språket är som vanligt direkt och det går på nolltid att komma in i texten. Det här är ett äventyr från början till slut, och det är lite så jag upplever texten. Som äventyrlig, lite romantiserande. Jag vill liksom också vara med. Fånga min egen lax i älven, mjölka min egen get och ordna fram ved och redskap allteftersom jag finner behov för det. Det är väl den där gamla drömmen om att bo mitt ute i skogen eller något som lockar.
Vi får följa Ronja (och Birk) främst under ett år, och på det året händer det massor. Till förtjusning för mig som läsare.
Språket är som vanligt direkt och det går på nolltid att komma in i texten. Det här är ett äventyr från början till slut, och det är lite så jag upplever texten. Som äventyrlig, lite romantiserande. Jag vill liksom också vara med. Fånga min egen lax i älven, mjölka min egen get och ordna fram ved och redskap allteftersom jag finner behov för det. Det är väl den där gamla drömmen om att bo mitt ute i skogen eller något som lockar.
Astrid Lindgren har skrivit massor av bra böcker, och kommit på massor av fantastiska karaktärer. Ronja tillhör en de bästa. Betyget på "Ronja Rövardotter" blev 4/5.
