"Hitta mig" av André Aciman

För sisådär tre år sedan läste jag "Call me by your name" av André Aciman, om Elio och Oliver och deras sommar tillsammans någonstans i Italien. "Hitta mig" är uppföljaren till den boken. (Filmen verkar det dock som att det inte längre kommer bli en uppföljare på. Tyvärr?)
Boken kom ut redan 2019, och då var jag ganska ivrig på att få läsa den. En iver som lade sig när jag läste recensioner som inte direkt älskade boken. Det där med att skaffa sig en egen uppfattning är dock bra grejer, så det har jag gjort nu.

Bildkälla Goodreads

På ett tåg till Rom träffar Samuel den unga kvinnan Miranda. Några timmar efter sitt första, slumpartade möte, är de älskande som lovar varandra att aldrig skiljas åt.
Elio är konsertpianist i Paris när han efter en konsert träffar den betydligt äldre Michel. De inleder ett passionerat förhållande.
Oliver undervisar på universitet på dem amerikanska östkusten. Efter ett sabbatsår håller han och hans fru en avskedsfest för sina nya bekanta i New York, innan de ska återvända till sitt universitetsliv. 
Men något fattas. Elio och Oliver har aldrig riktigt kunnat släppa varandra, och den där magiska sommaren de hade för så länge sedan. 

Den som hoppas på Elio och Oliver del 2 blir nog väldigt besviken på den här boken. Det är först i bokens sista del, på sådär 11 sidor, som de är tillsammans. Annars har bokens fyra delar en av herrarna som berättare - oliver, Elio och Elios pappa Samuel. Faktiskt spenderas allra mest tid med Samuel och Elio, och det var inte alltid så värst kul, för det var liksom inte det jag ville läsa om. De nämnde båda Oliver och Elios känslor för honom, men mest kändes alla bokens delar bara som slice of life-nedslag i deras liv efter den där 80-talssommaren som var "Call me by your name".
Jag tycker kanske att det känns som slöseri med tid att läsa om Samuel och hans spirande förhållande i nästan halva boken, när den jag längtar efter att få återknyta bekantskapen med är Elio. Och eftersom Aciman inte är jättebra på att skriva sex blir de avsnitten mest pinsam läsning. Jag kom på mig själv med att sitta och rynka på näsan flera gånger, även om ingen frukt var inblandad den här gången...
Jag tycker ändå om tonen i boken. Tankegångarna, de kvarvarande känslorna, ett musikaliskt mysterium och spåren av judendomen som genomsyrar texten. Det märks att Aciman själv är jude, fast på ett ytterst subtilt sätt. Det kan även vara en del av problematiken i Elios och Olivers förhållande - hur religion ser på all sexualitet som inte är den mellan man och kvinna.
Jag sitter här nu och vill ha mer. Jag känner ett visst vemod över att inte riktigt ha fått grepp om Oliver den här gången heller, att han inte fick komma till tals på samma sätt som Samuel fick tillåtelse att göra. Jag kan ana att min förhoppning om hans känslor för Elio i "Call me by your name" blev infriade. Varför annars söka upp en förlorad kärlek efter så många år? För att det var The Big One. 
Boken är inte så värst lättläst. Det är många filosofiska frågor som kommer upp, mest om tidens gång. Och det känns lite sorgligt att läsa om två personer som älskar varandra så innerligt men som väljer att inte. Att få deras kärlekshistoria sedd genom andras ögon - inklusive mina egna. Men det är ändå fint, på något sätt. En känsla av hopp. Och att äntligen få veta hur det i slutändan gick.

Mitt betyg på "Hitta mig" (som jag önskar att jag hade läst på engelska den med) blev 3/5.