FredagsFilmern revisited: Ego

I januari 2013 var jag nyfiken på filmen "Ego" som precis hade premiär. Det dröjde alltså ett tag tills jag väl såg den i maj, då jag hittade den på Netflix. Sedan dess har den här filmens manlige huvudroll, Martin Wallström, hunnit göra roller även i USA, då han hade en stor roll i "Mr Robot" (som jag fortfarande inte sett sista säsongen av).

Bildkälla Netflix

För överklasskillen Sebastian går livet ut på att festa, lösa förbindelser, utseende, slöa på jobbet och att försöka rulla igång sin musikkarriär. 
En olycka gör att han förlorar synen, och därmed fotfästet i livet. Sebastians föräldrar anställer Mia som assistent/sällskap till Sebastian. Med hennes hjälp öppnar han upp på ett nytt sätt. Men Mia ser kanske inte ut så som Sebastian föreställer sig och Mia låtit honom tro. 

Den var väl ungefär som förväntat. Överdriven med stora romantiska gester. En huvudperson som lär sig vad som egentligen är viktigt här i livet. Manuset kändes lite oarbetat möjligen, som om någon vunnit en manustävling där första pris var att få göra en film, och manuset inte arbetats igenom så vidare värst. Bra skådespelare, men lite konstlat emellanåt. Kände ingen riktig kemi mellan Sebastian och Mia, och tyckte det mesta där kändes krystat. Eller så är han bara en bättre skådespelare än henne. 
Feelgood är det dock, och som vanligt med romantiska komedier blir det ett lyckligt slut - efter att alla hinder röjts ur vägen.