FredagsFilmen: Cinderella

När en har skaffat Disney+ så gäller det att se alla de där filmerna som en har hört talas om som ska vara så bra. Som "Cinderella" i musikalform. 

Bildkälla IMDb

 Fastän att Cinderella behandlas illa av sina styvmor och sina styvsystrar, kan hon ändå ta sig till den kungliga balen. Med hjälp av sin fe-gudmor och lite magi, så hamnar hon snart i prinsens blickfång.
När klockan slår midnatt måste Cinderella ta sig hem - innan prinsen fått veta hennes namn.

En sak den här filmen lyckas med är representation. Det är inte en helvit ensemble - snarare tvärtom, och det känns ganska uppfriskande när det gäller musikaler i allmänhet och sådana baserade på sagor i synnerhet. 
Sedan hade det kanske inte skadat om skådespelarna kunnat sjunga också. Missförstå  mig rätt, jag vet mycket väl att Whitney Houston och Brandy är duktiga på att sjunga, men några musikalartister är de inte. De enda jag kände var duktiga på scensång var prinsen, som spelas av Paolo Montalban, och styvmodern som spelas av den alltid lika förträffliga Bernadette Peters. Det kändes att de kan sjunga för en hel salong, medan andra är duktiga på pop - eller inte duktiga alls.
Filmen andas väldigt mycket 1997 och jag fick nästan lite ont i ögonen av viss makeup (hejdå brun läppkontur - kom helst aldrig tillbaka). Scenografin andas lågbudget, med tråkiga kulisser och stundtals riktigt fula kostymer.
Det bästa med filmen var att den var över på en och en halv timme. Inget jag rekommenderar alltså - om du inte tokälskar musikaler och förlåter allt visuellt. Det finns betydligt bättre filmversioner med Askunge-tema. (Jag menar inte "Pretty woman".)