Augustifavoriter

Det trista måendet fortsätter tydligen att tag till. För ett par år sedan var augusti enbart månaden då två av mina barn fyllde år. Numera rymmer månaden även årsdagarna av min pappas och min brors bortgång. Så det känns inte riktigt lika kul längre, helt enkelt.
Älskade maken och jag hade ett öppenhjärtigt samtal om vårt mående för ett tag sedan, och sedan dess känns det faktiskt lite bättre. Det är viktigt att checka in hos varandra då och då, så att vi kan fortsätta att stötta varandra och finnas där för den andra. 

Men nu var det augustis favoriter det skulle handla om. Det känns att hösten är på gång nu, och jag gillar det!

Bok: Jag har varit/är i en lässvacka just nu. Jag läser numera dagligen igen, men kanske inte så jättemycket som jag brukar. Kanske mest några sidor innan jag somnar. Jag har dock hunnit läsa ut fem böcker, varav en är månadsboken och en är poseiboken jag läst i varje dag sedan juni. Av dessa fem tyckte jag allra bäst om "Uppdrag Hail Mary" av Andy Weir.

Film: Jag gillade "Ghostbusters Afterlife" allra mest.

TV: Av det jag tittat klart på tyckte jag nog "Miracle workers on the Oregon trail" var skojsigast. Vi håller dock på med tredje säsongen av "Umbrella academy" och den serien är alltid njutbar.

Nagellack: Precious från H&M.

Skönhet: Eftersom jag har lyckats trycka igenom mina öronhål för första gången på flera år, så har jag den här månaden tyckt att det har varit extra kul att få använda örhängen igen. Dels har jag köpt några nya par, men jag har också fått använda sådana jag saknat och också återupptäckt några från samlingen.

Extra speciell rolighet: Förutom att få fira mina små barn på deras födelsedagar, där den ena av dem faktiskt fyllde 30, så var det extra kul att gå ut och äta hela familjen. Det minns jag knappt när det hände senast. Vi gick till Pinchos, efter ett besök på vårt alldeles egna slott, som blev vårt Årets slott 2022.
Extra extra extra roligt är dock att båda de hemmavarande barnen fick jobb på samma ställe häromdagen. De börjar på måndag. 

Favoritinlägg: Att drömma mig bort till olika resmål.

Augustis nagellack

I augusti har jag burit fem olika nagellack. De flesta från ett och samma märke, men det finns ett som avviker från mängden. Så blir det när en mest har ett enda märke i otestade lådan, så det blir nog en del H&M även i fortsättningen, om jag inte dyker ner i arkivlådorna vill säga.
Det jag har burit ser ut så här.

H&M Beauty, Candyfloss
Visar varenda nagelskavank jag har, men vem bryr sig när det ändå är så här eteriskt tjusigt. Skir rosa bas som skiftar över i guld, ibland med en liten glimt av grönt. Hade säkert gjort sig fint som topper över ett ljust lack, men jag använde det som det är och älskade det hela tiden det var på.

H&M Beauty, Cactus
Vilken liten goding! Kanske inte direkt den gröna nyans jag tänker på när jag tänker på en kaktus, men väldigt fin ändå. Mer succulent, kanske? Känns som den där färgen jag alltid vill kalla för jugendgrön, men med lite mer schwung.

H&M Beauty, Precious
När E fyllde år fick hon välja mitt nagellack, och valet föll på Precious. Mest såg jag det som guld, men även som en sorts rostig orange. Och det där gröna stråket som syns i flaskan tittade även det fram, om än inte överdrivet ofta.

Depend 7day, Share #70087
Eftersom det här lacket känns så himla mycket sommar så kände jag att det var dags att använda det innan sommaren var slut. En mörkare turkos med guldskimmer. Det här gillade jag.

H&M Beauty, Just in peach
Persikoskalsfärgat lack. Eller korall. Ligger någonstans mellan orange och rosa. Känns som en riktigt klassisk färg. Lite lagom sofistikerad sådär. Det lack jag bär just nu.

Sett på tv: Miracle workers, säsong 3

Alltid spoilervarning när jag skriver om tv.

Vet ni vad jag hade missat? Att "Miracle workers" hade kommit med en ny säsong, redan förra sommaren dessutom. Och troligen kommer det en fjärde säsong också, ungefär närsomhelst. Den ska väl bara spelas in först och sådär. 
Säsong 3 heter "Oregon trail", och nu blir det vilda västern minsann.

Bildkälla JustWatch

Den naive och entusiastiske prästen Ezekiel bestämmer sig för att flytta hela sin by från svältdrabbade Michigan, till Oregon för ett nytt och bättre liv. Till sin hjälp får de vägvisaren Benny, som snart visar sig vara den ökände boven Benny the Teen.
Nu följer en resa genom USAs karga landskap, kantat av äventyr, drama och kanske också lite romantik.

Det är ungefär samma gäng från de två tidigare säsongerna som återkommer här, med Daniel Radcliffe och Steve Buscemi i spetsen. Och jag gillar det den här gången också. Jag skrattade högt flera gånger, vilket var precis vad jag hoppades på. Jag gillar den här mixen av modern humor i en oväntad miljö, som här historisk. "Oregon trail" utspelar sig kring 1840-talet, och då blir det extra roligt när de tydligt driver med influencers, religion, politik - ibland diskret, vissa andra gånger mer tydligt. (Trumps anhang får sig en släng med sleven, bland annat.)
Hela säsongen blir dessutom värd "mödan" När Daniel Radcliffe har sin saloonkaraokeversion av "She'll be coming round the mountains". Håll utkik efter den.
Säsong tre är tio avsnitt lång, och varje avsnitt tar ungefär 20 minuter i anspråk. Det går med andra ord fort - och det är roligt. 
Finns att streama på HBO Max.

"Uppdrag Hail Mary" av Andy Weir

I ett försök att komma ur min lässvacka så bestämde jag mig för att läsa en bok av en författare som jag uppskattat förut. "Uppdrag Hail Mary" är den tredje boken av Andy Weir som jag nu läst, och även den utspelar sig i rymden.

Bildkälla Goodreads

Ryland är den ensamma överlevande personen på ett desperat uppdrag att försöka rädda jorden. Mänsklighetens överlevnad vilar i hans händer.
Men det vet han inte. Han vet faktiskt ingenting. Inte ens vem han är.
I ett rymdskepp, miljontals mil hemifrån, med bara två döda astronauter som sällskap, inser Ryland att hans överlevnad ligger begravd i hans minnen. Han ska bara ta reda på vem, eller vad, som gör honom sällskap först.

Det är mycket vetenskap i Andy Weirs böcker. Kemi, biologi, fysik, rymdforskning, astronomi - you name it. Så det blir en hel del ganska tekniskt snack mellan varven, och det här var inte mina starka ämnen i skolan eller i livet som stort. Därför uppskattar jag att det är skrivet på ett sätt som gör att jag ändå hänger med, även om jag inte förstår precis allt. 
Boken berättas i två olika tidslinjer, dels Rylands liv ombord på Hail Mary, men även livet innan. Vad det var som gjorde att just han hamnade långt bort från det egna solsystemet. Jag gillar det, att bit för bit få veta mer om Ryland och hans jordiska liv, samtidigt som han kämpar med att komma fram till en lösning på ett väldigt stort problem.
Boken har flera härliga karaktärer, och faktiskt en hel del humor inbakat i allt allvar.
Det är svårt att skriva om den här boken utan att råka spoila, så jag nöjer mig så.

Mitt betyg på "Uppdrag Hail Mary" blev 5/5. Jag gav samma betyg till "The Martian", men jag tycker faktiskt den här var snäppet bättre. Det är inte ofta jag gråter när jag läser science fiction, men här gjorde jag det. Och asgarvade.

FredagsFilmen revisited: Ghostbusters Afterlife

Minns ni 2019? När jag kunde skriva om kommande biofilmer i tron att de skulle få gå upp på bio inom en snar framtid? Det var tider det. I december 2019 skrev jag bland annat om den kommande Ghostbusters-filmen, som jag trodde jag skulle få se sommaren 2020. Det gick ju sådär...
Men! Nu har den varit uppe på bio en sväng, och finns numera att streama via Viaplay, så förra helgen fick jag äntligen se den.

Bildkälla Aging millenieal

När en singelmamma och hennes två barn kommer till den lilla staden för att reda upp arvet efter hennes pappa, upptäcker de snart att huset är fullt av mystiska hemligheter. Tydligen har de en koppling till de ursprungliga Ghostbusters, och de märker snart att morfar har lämnat mer än ett hus i förfall i arv till dem.

Jomen det är ju klart att de placerade Paul Rudd och Finn Wolfhard i förgrunden både i trailern och på postern, men huvudrollen i den här filmen spelas faktiskt av Mckenna Grace som här spelar den lite nördiga dottern Phoebe. Här har vi en smart och modig tjej som löser det mesta.
Filmen är precis vad jag hade väntat mig och hoppats på - en härlig mix av komedi och spänning, med en släng av drama också. 
Det här är en regelrätt uppföljare till filmerna från 1980-talet, och vi får återse de flesta från de filmerna i sina gamla roller. Och möjligen planteras det ett frö till fler filmer än den här. Inte mig emot. Jag gillar de här filmerna, med marshmallowspöken och hela konkarongen. 

Sett på tv: Only murders in the building, säsong 2

Spoilervarning när jag skriver om tv.

Igår tittade jag och älskade maken på säsongens sista avsnitt av "Only murders in the building". En tredje säsong är beställd, och sedan får vi se hur det går med Steve Martins tänkta pension. Han har nämligen nyligen gått ut och sagt att han tänkt att det här ska bli hans sista projekt, han är trots allt 77 år gammal. Så beroende på hur många säsonger det blir kan han få gå i pension redan nästa år, när säsong 3 har premiär, eller längre in i framtiden.
Jag och älskade maken har hur som helst haft trevligt med den här säsongens deckargåta också, och ser fram emot nästa säsong.

Bildkälla Rotten tomatoes

Den andra säsongen tar vid direkt där den fösta slutar. Oliver, Charles och Mabel firar som bäst framgångarna med podden - och att de löste mordet på Tim Kono. När Mabel går för att hämta mer champagne hittar hon Bunny i sin lägenhet, knivhuggen och döende. Hon hinner viska några sista ord till Mabel innan det är försent.
Mabel, Charles och Oliver arresteras för mordet på Bunny, men släpps snart i brist på bevis. Nu gäller det för dem att rentvå sina namn och bevisa att de är oskyldiga - och självklart göra en andra säsong av sin podd av det hela.
Deras nyfunna kändisstatus gör dock att de drar till sig en hel del uppmärksamhet. Mabel träffar mystiska konstnären Alice, Oliver kämpar med familjeförhållanden, och Charles försöker återknyta bandet till styvdottern Lucy.

Den här andra säsongen var precis lika hemlighetsfull som den första. Jag visste inte alls vem som gjort det, innan det avslöjades - och då blev fullkomligt självklart. Det var kanske inte riktigt lika bra som förra säsongen, men då hade den nyhetens behag, så vi skyller på det. Jag gillar mixen av kriminalberättelse, drama och komedi. Mabel, Oliver och Charles har väldigt olika personligheter och på pappret verkar de inte alls passa ihop, så det är roligt att se hur deras vänskap utvecklas och berikas från avsnitt till avsnitt.
Jag gillar det här, helt enkelt.
Båda säsongerna finns att streama på Disney+.

BuJo för september

Jodå, nu känns det allt lite i luften att hösten är på väg. Och det är ju passande då september är bara runt hörnet, den månad som brukar räknas som den första höstmånaden. Det brukar finnas en del sommar kvar, men att hösten snart är här råder det ingen tvekan om.
Vad passar väl bättre en sådan dag än att än att passa på att visa upp de nypysslade sidorna för september i min bullet journal? Just ingenting, känns det som.

Jag hade bestämt mig för att september skulle få rävtema. Nu har ju jag mer än en washi med rävmotiv, så jag bad Chilipojken välja bland dem. Han tvekade inte en sekund ens när han valde den här med en ganska så röd räv som gör sker som rävar gör. Just den här washitejpen är köpt från Etsy, men jag minns inte vilken butik.
Eftersom räven här är röd och svart så blev det de färger jag utgick från. Tombowpennorna är röda 835 Persimmon, och ljust grå N89 Warm gray 1. Två fineliners i olika nyanser av rött, den ena från Stabilo och den andra från Adlibris. Svart tillkommer med Sakura Pigma Micron, mina favoriter av svarta fineliners. Den här, 005, är den tunnaste jag har.

 

Som vanligt tittar jag knappt ens på kalenderöversikten när jag väl är klar med den. Uppslagen som följer är desto mer välbesökta.
Månadens bok och månadens nagellack. Delar som vanligt uppslag med kassaboken.  

Vanor, humör och en rad om dagen följer på det.

Träningssidorna kommer sedan. Som vanligt vet jag inte än vilka pass som Adriene lägger upp för nästa månad. Men jag vet att det här är ett upplägg jag trivs med. Jag vet också att det var de här sidorna som höll på att driva mig till vansinne. Jag gjorde så många misstag att jag till slut valde att bara ta ut en sida och börja om från början. Så när jag dabbade mig med färgerna för vila/stretch så lät jag det vara så. Kommer rätta till det snart, troligen med att bara rita dit en pil för att visa att de ska byta plats med varandra.

Veckouppslagen ser ut som vanligt. Varför ändra på ett vinnande koncept liksom. Är helnöjd med det här upplägget och ångrar mig alltid om jag försöker mig på något annat. 
Alla citat i september kommer från Ratata-låten "Sent i september". 

Jag vet redan ur jag vill att oktober ska se ut, men det får ni vänta ett tag med att se.

PS. Glöm inte att gå och rösta 11 september!

Get ready with me

De allra flesta dagar består min make up-rutin av minsta möjliga. Mascara. Kanske rouge. Kanske läppstift, men oftast bara läppbalsam. Och allra oftast ingenting alls,även om jag har blivit bättre på att sminka mig i år, som jag lovade mig själv att jag skulle bli.
Men ibland. Ibland far attan i mig och jag gör en full make up. Som i mitt fall hamnar under no make up make up oftare än inte. Smäller jag till med färg så blir det oftast på läpparna.
Häromdagen, som var E:s födelsedag, bestämde jag mig för en sådan där make up som inte syns så mycket. Och då plockade jag fram kameran för att föreviga mina upptåg.

Före: Håret i jag-har-nyss-yogat-knut. Nytvättat nylle som försetts med fuktkräm, ögonkräm och solskydd. Så här trött och glåmig kan alltså en 51-årig tant som behöver färga ögonbrynen se ut en vanlig vardag.

Vad jag använde: plus en ögonskuggsprimer som jag glömde plocka fram från början. Inte så många produkter alls. Parfymen hamnade på bild bara därför att, för den sminkar jag mig ju knappast med. James Bond 007 Pour Femme är en trevlig doft i Bond-familjen, ganska söt och vaniljig, så det gäller att vara på rätt humör.
Som bas använder jag concealer från Maybelline, Instant anti-age Eraser multi-use concealer i nyansen 01. Min foundation är ingen foundation, utan ett färgat serum.L'Oréal True match nude Plumping tinted serum i nyansen 0.5-2 Very light. För att jag är en blekfis. Idun minerals läppstift i nyansen Jordgubb fick agera rouge den här dagen. Allt inmojat i nyllet med händerna, för orka hålla på med en miljon penslar och borstar om en inte behöver.
Till ogonen använde jag en bryngel från H&M i nyansen Espresso. Inte en favorit faktiskt, då jag upplever att den kräver en massa jobb för att inte se kletigt ut (saknar ModelCo). Ögonprimern kommer även den från H&M, och ovanpå det använde jag en ögonskuggspenna från Sumita beauty i en beige nyans som kallas Champagne. Mascaran kommer från L'Oréal och är deras Volume Million lashes i den svarta och vattenfasta varianten. Fransböjare har jag ingen, för jag har varit för lat för att skaffa en ny sedan min förra gick sönder för en massa år sedan. 
Och till sist - på läpparna har jag Cliniques Almost lipstick i färgen Black honey. En sådan där färg som ser jättemörk ut i hylsan, men som anpassar sig efter användarens hudton. Ser olika ut på de flesta, med andra ord. På mig blir den en korsning mellan nude och bär. Som att jag skulle ha ätit björnbär, på ett ungefär. Gillart!

Efter: Släppte ut håret också. Inte så mycket skillnad kanske, men så är det ju så det blir med no make up make up.
I ärlighetens namn åkte håret upp i en liknade frisyr som den på första bilden efter ett tag. Det har varit varma och klibbiga dagar, så orka ha håret utsläppt liksom. Särskilt inte dagen innan hårtvätt. 

FredagsFilmen: Citizen Kane

Som gammal filmvetenskapsstudent är det klart att jag sett filmen "Citizen Kane" av och med Orson Welles. "En sensation", som den fick heta på svenska, räknas som en av de mest betydande filmerna i filmhistorien, och räknas ofta in på listor över de bästa filmer som någonsin gjorts. Och är du filmintresserad så är det en måste-film åtminstone någon gång i ditt liv.

Bildkälla RetroNews

När tidningsmiljonären Charles Foster Kane dör, försöker en grupp reportrar förstå innebörden av hans sista ord - Rosebud.
I tillbakablickar får vi så se hur Kane reste sig från fattiga förhållanden för att sedan bli en av tidningsvärldens mäktigaste män.

Det går inte att sticka under stol med att den här filmen betytt mycket för filmkonsten. Orson Welles gavs här fria tyglar av studion han jobbade för (RKO), och hans kreativitet lyser igenom.
Filmen floppade dock stort och försvann snart från biograferna, trots att den rosades av många kritiker. Att den ändå floppade berodde väldigt mycket på att den verklige tidningsmogulen William Randolph Hearst utsatte både filmen och filmstudion för en smutskastningskampanj. Filmens Kane är till stora delar baserad på Hearst, och det gillade han inte. Filmen buades ut på Oscarsgalan varje gång den nämndes, den var nominerad till nio Oscars och vann för bästa originalmanus. Ändå föll den i glömska och återupprättelsen kom först på 50-talet, då främst franska kritiker framhöll hur betydande den är för filmkonsten.
Väl värd att se för sin betydande roll i filmhistorien alltså. Och väldigt bra är den också på riktigt, även om den kan bli lite långtråkig ibland, i mitt tycke. 

TBR

Förra veckan, innan jag tog mental semester från bloggen, så gjorde jag en Dagens där jag lite snabbt berörde min lässvacka. Då skrev jag att jag hade 18 böcker i min väntar-på-att-bli-läst-hög, eller tbr som jag oftast kallar den (tbr = to be read). Den som trodde att jag skämtade om det antal böcker trodde fel. Kanske räknade fel åt andra hållet, till och med. 
Jag har sedan dess lyckats läsa den bokcirkelbok vi ska träffas om på söndag, men den lånade jag på biblioteket så den har jag inte ens räknat in. Så när vi nu tittat på de böcker jag har i fysisk form i de där väntande högarna, så finns inte den med. Och jag vet fortfarande inte vilken av dem jag vill läsa härnäst.

Min tbr består alltså av två högar, för så blir det blir så när en inte kan låta bli att köpa böcker (trots lässvacka) och dessutom på både svenska och engelska. Jag har alltså en hög med böcker på engelska, och en på svenska. Vi tittar på de svenska böckerna först, 9 stycken.

"Mitt liv som råtta" av Joyce Carol Oates har legat på tur ganska länge nu och blivit bortvald flera gånger. Inte för att jag tror den kommer vara dålig, för det tycker jag sällan att JCO är, utan mer för att det ofta kräver lite tankeverksamhet att läsa hennes böcker. Den här handlar om en ung tjej som skvallrar när hennes bröder begår ett brott, och blir en paria i familjens ögon.

"Ringaren i Notre Dame" av Victor Hugo är den bok som legat i den här högen längst tid nu. Jag planerar att läsa den som månadsbok, men vet inte riktigt när. Innan året är slut i varje fall. Kanske en bra oktoberbok? Om Quasimodo som ringer i Notre Dames klockor och ser från ovan på ett Paris med många orättvisor.

"Ingenting mindre än ett mirakel" av Markus Zusak var egentligen menad att bli min nästa bok att läsa och det var också den det var meningen från början att vi skulle läsa för Plejaderna till nu på söndag. Men så hände det en väldigt jobbig grej i bokväljarens liv, så vi väntar med den ett tag tills hon kan vara med igen. Boken är en familjekrönika om fem bröder, deras far och ett brobygge.

"Tyrannens tid" av Magnus Västerbro är ännu en bok som troligen blir månadsbok. En faktabok om hur det var att leva i Sverige under Karl XII regeringstid.

"Ett lyckligare år" av Jonas Gardell är ett av många bokreafynd i de här högarna. En sann historia om kampen för frihet och rätten att få älska den en vill.

"1795" av Niklas Natt och Dag är den avslutande delen i Bellman noir-trilogin. Jag gillade inte förra boken ("1794") så vidare värst, och därför har den här fått vänta på sin tur. Älskade maken läste den dock under sin semester, och han tyckte den var okej.

"Uppdrag Hail Mary" av Andy Weir är jag kanske ganska sugen på nu när jag läser på om den. Om en man utsänd på ett uppdrag för att rädda Jorden och hela mänskligheten. Problemet är bara att han har minnesförlust.

"En bättre värld" av Anthony Doerr är en sådan där bok med parallella berättelser som binds samman av något gemensamt. Har rätt så högt betyg på Goodreads, så kanske?

"Höstoffer" an Mons Kallentoft är lååååångt ner på prioriteringslistan. Jag fick den av min mamma som trodde hon gjort ett förträffligt fynd åt mig på en second hand-butik. Problemet var bara att det var Johan Teorins årstidsböcker jag var intresserad av att läsa. Jag har dock läst en av böckerna i den här serien för länge sedan, och den var ju inte usel, så kanske någon gång. Men inte nu.

Och så den engelska högen. Den har 10 böcker, så egentligen har jag 19 böcker i min tbr (samt en poesibok, så 20), men en av dem är en omläsning jag inte har så bråttom med, så jag räknar bara med den lite halvhjärtat sådär.

"White fragility" av Robin DiAngelo. Med undertiteln "Why it's so hard for white people to talk about racism". En ganska kort bok som jag ändå funderar på att läsa som månadsbok. Bara för att jag ofta gör det med faktaböcker, och för att jag tycker det här är ett viktigt ämne som jag säkert kan lära mig massor av. 

"The year of the witching" av Alexis Henderson är en sådan där bok jag hört mycket om och därför blivit nyfiken på. Var med i min prioriterade tbr-hög för juli men hanns inte med då, så egentligen ligger den ganska högt upp på turordningen. Ung kvinna finner dolda krafter inom sig själv inom ett högt religiöst samhälle som ser snett på det ockulta.

"The one hundred years of Lenni and Margot" av Marianne Cronin har på grund av anledningar halkar så pass långt ner på vill-läsa-listan att jag kanske aldrig kommer läsa den. Det beror på de där anledningarna. Boken handlar om Lenni och Margot som båda bor på samma hospice, där de blir vänner. Tillsammans är de 100 år.

"An arrow to the moon" av Emily X.R. Pan var jag snabb att klicka hem när den kom ut. Jag älskade hennes debutroman "The astonishing colour of after" så jag har förhoppningar om denna här. En berättelse om ung kärlek, med massor av magisk realism. Om jag förstått det rätt.

"The beautiful ones" av Silvia Moreno-Garcia. För att jag gillar Silvia Moreno-Garcias böcker om starka kvinnor i magiskt realistiska miljöer. Den här om en telekinetisk kvinna som lär sig utveckla sina förmågor när hon får hjälp av en man som inte ser henne som en häxa. Fast han har lite bagage.

"Utopia avenue" av David Mitchell. Så klart. En av mina favoritförfattare, och hans senaste bok. Den handlar om bandet Utopia avenue och deras korta med dramatiska karriär i slutet av 1960-talet.

"For the throne" av Hannah Witten är del två i Wilderwood-duologin, där jag läste första boken, "For the wolf", tidigare i somras. I den här boken är det Reds syster Neve som är i fokus. Hon är fast i Shadowlands, och för att ta sig därifrån tar hon hjälp av någon hon egentligen avskyr. Förutspår tropen enemies to lovers här.

"Cloud Atlas" av David Mitchell är den där boken jag bara räknar med lite halvhjärtat. Jag har nämligen redan läst den tre gånger. Sedan 2016 har jag läst om den vartannat år, så det är dags igen i år om jag ska hålla mig till det. Nu med nytt omslag, som inte var lätt att få tag på. Jag har tre ex av den här boken med movie tie in-omslaget.

"The rules of magic" och "Magic lessons" av Alice Hoffman är så klart de återstående böckerna om familjen Owens och den kärleksförbannelse som vilar över släkten. Den ena boken utforskar förbannelsens uppkomst, den andra handlar om tre syskon som ges stränga regler för att handskas med den nedärvda magin i familjen. Och förbannelsen.

Kanske att jag blev en aning sugen på att läsa något nu, när jag skrev det här inlägget. Frågan är bara vad. Jag har ju trots allt 19 böcker att välja bland. 

Månadens tomma

Dags igen att fylla upp plaståtervinningen. För tyvärr är det mest plastförpackningar som de olika skönhetsprodukterna kommer. Och det är just skönhetsprodukter jag visar här, så... Dessutom har jag rensat ut en sminkprodukt som jag insett att jag inte kommer använda igen. Och då ser det ut lite såhär.

ACO. Bodylotion moist. Oparfymerad

Nu igen.
Betyg 5/5

Lush. What's up doc. Shower gel.
När jag var i Stockholm tidigare i somras, passade jag på att handla lite på Lush. Och när jag gjorde det fick jag med lite prover också. Bland dessa prover fanns den fruktdoftande duschgelen "What's up doc" som bland annat innehåller morotsolja. Nu var det här en limiterad utgåva, så även om jag skulle vilja köpa den så kan jag inte det, för den finns inte tillgänglig längre. Trist, för jag gillade den, inte minst för att den doftade så smarrigt.
Betyg 3/5

Lush. Angels on bare skin. Ansiktsrengöring.
Det andra provet jag fick var på en ansiktsrengöring. Den doftade gott och skrubbade milt och skönt. Däremot var den attans så besvärlig att använda, och jag fick aldrig riktigt till det med den. Tyckte mest att det blev skräpigt i badrummet. Kommer inte köpa igen.
Betyg 1/5

Burt's bees. Lipbalm. Watermelon.
Om inte själva läppbalsamdelen av den här hade flugit ur hylsan och landat på toalettborsten, så hade den räckt ett tag till. Nu åkte den i soporna i stället. Och det var ju synd för jag gillade den här melondoftande lilla grejen. Finns stor möjlighet att den hittar hem till mig igen.
Betyg 5/5

Holika Holika. Pure essence mask sheet. Shea butter.
En väldigt trevlig ansiktsmask som har rikligt med essens och gör vad den lovar - återfuktar och ger lyster. Det är inte första gången den varit på besök hos mig, och den kommer troligen hit igen. 
Betyg 4/5

Lumene. CC creme 6 in 1. Fair.
Sorteras ut nu. Jag har gillat den ganska bra, men ändå alltid tyckt att den känns på. Samt kanske att jag tyckt att den täcker lite väl mycket. Jag har liksom inget emot mina fräknar, jag vill mest jämna ut hudtonen lite, och då har den här varit lite för bra. 
Om jag bestämmer mig för att jag vill ha CC creme igen i ett senare skede, så kommer det troligen vara just den här jag köper igen. Men just nu hamnar den i soporna.
Betyg 3/5

Fem favoriter: YouTube

Jag har skrivit om favoritkanaler på YouTube förut, och av de jag nämnde i de inläggen har jag slutat titta på majoriteten. Ibland för att de slutat göra videos, ibland för att de helt enkelt inte sprakar glädje längre. Jag brukat gå in på prenumerationslistan då och då och ta bort sådant som känns ouppdaterat eller helt enkelt inte tilltalar mig. Intressen skiftar och så vidare.
Men några favoriter består, och här tänkte jag skriva om fem av dem som just nu bereder mig mest glädje. Kanske har jag nämnt dem förut, kanske inte.

MrBallen är en ganska ny kanal, och jag har inte följt den länge alls, men den seglade snabbt upp som en av mina favoriter. Det tog ett tag att titta ikapp på hans videos, för från början uppdaterade kanalen flera gånger i veckan. Numera sker uppdateringarna ungefär veckovis. 
Temat är "the strange, dark and mysterious" och handlar om allt från spökhistorier till true crime. 
Extra bonus får den här kanalen för att den inte tycker att vi ska "trycka på gilla-knappen". Här kommer snarare mer eller mindre fantasifulla sätt att göra gilla-knappens liv lite mer odrägligt.

Caitlin's corner är precis som kanalnamnet antyder Caitlins lilla hörn på YouTube. Jag hittade den här kanalen på grund av hennes bullet journal-inlägg, och stannade på grund av allt annat innehåll. 
Caitlin har portugisiska rötter, men är född i och bor i Kanada, Toronto närmare bestämt.
Hon uppdaterar varje fredag, fast så pass sent på eftermiddagen att brukar ha stängt av datorn för dagen och tittar på lördagen istället.

Morgan Long uppdaterar även hon de flesta fredagar. En konstnärlig tjej som älskar att läsa. Hon bor i Portland i USA med sin pojkvän och deras underbara hund Roo, som ofta finns med i hennes videos. 
Här samsas timlånga "Read with me" med vloggar om hennes liv, en tripp till bokhandeln, matlagning, morgonrutiner och prat om allt mellan himmel och jord.

rSlash uppdaterar sin kanal varje dag. Det här är en kanal där rSlash (eller Dabney) varje dag läser från någon av Reddits så kallade sub-reddits. Det kan vara "I don't work here, lady", där förvirrade kunder tror att tonåringen i flip flops och band-tshirt verkligen är anställd på Walmart och därför måste hjälpa hen. Eller "Am I the asshole" där folk kan skriva in och undra om det verkligen är de som gjort fel i ett visst scenario. Mitt favoritämne är nog ändå "Entitled parents". Folk som tror att de och deras lille prins/prinsessa är centrum i alla värld är verkligen kul att lyssna på. Utmärkt tillfälle att spela lite patients på mobilen samtidigt som jag lyssnar också.

Well. I never är en tru crime-kanal som mest behandlar historier från förr. En och annan modernare berättelse slinker med, men de flesta presenteras med gamla gryniga foton, eller teckningar från dåtidens tidningar. 
Allt berättat av Paul, som har en väldigt ståtlig mustasch.
Uppdaterar ungefär en gång i veckan.

FredagsFilmen: Persuasion

För några veckor sedan kom en filmatisering av Jane Austens bok "Persuasion" på Netflix. En film som genast fick jättedålig kritik för att den inte följde boken, var historiskt inkorrekt, felcastad och allt annat som kan klagas på. Främst i ledet av klagande står personer som utnämner sig själva som "Jane-Austen-purister", och då är det klart att det i deras ögon blir dåligt när filmen skiljer sig från ursprungsmaterialet (att samma personer tokhyllar filmen "Pride & prejudice" gör det hela än mer skrattretande då det inte heller är en trogen adaption).
Kritikstormen påminner mig lite om den kring "Ghostbusters" med en kvinnlig ensemble, som fick ta skit redan under filmningen på grund av "purister" som ville gatekeepa "sin" Ghostbusters. Så floppade filmen också, vilket jag tycker var synd för den var riktigt underhållande. All kritik gjorde mig sålunda rätt så nyfiken, så häromdagen hade jag och älskade maken filmkväll, med just "Persuasion".

Bildkälla Rainwatch

Anne Elliot är mellansystern som alltid kommer i kläm. En gång övertalades hon att bryta förlovningen med kapten Wentworth , då han ansågs för fattig för henne, och sedan dess har hon varit olycklig.
Många år senare korsas deras vägar återigen, nu är det Annes familj som levt över sina tillgångar och Wentworth som har skapat sig en förmögenhet. Men Anne blir återigen övertalad att följa sin familjs nycker, och kaptenen verkar ha glömt henne och riktar nu sin uppmärksamhet åt ett annat håll. 

Hatade jag den? Nej. Jag tyckte den var riktigt underhållande. Vår huvudperson, Anne (Dakota Johnson), bryter ofta den fjärde väggen och talar direkt till oss som tittar, och det är inte alla som gillar det berättargreppet. Jag tyckte det var riktigt befriande. 
Är det historiskt korrekt? Nej. Kläder och smycken är snarlika, men inte riktigt där. Det fattas bahytter, frisyrerna är alldeles för moderna, och klänningarna må vara vackra, men inte riktigt tidtypiskt burna. Det pratas om saker som inte fanns på den tiden. Men inget av det stör mig. Filmen har en humoristiskt twist som öppnar upp för det. Det här är en romantiskt komedi helt enkelt. Se den för vad den är, underhållning, och jämför inte med annat material, så blir det här en lite lagom trevlig film att spendera tid med. 
Men glöm för allt i världen inte bort att läsa boken, för den är väldigt bra den också.

Many years have gone by-Dagens

 

Gissa var älskade maken står.

Låt: "Quietly yours" med Birdy.
Outfit: Prickig t-shirt från H&M, randiga coulottes från Ica Maxi. Båda med en hel del år på nacken.
Smink: Concealer från Maybelline, "foundation" och mascara från L'Oréal, läppstift från Milani som blusher och även skirt på läpparna då och då.
Nagellack: Candyfloss från H&M.
Doft: moi
Läser: "A poem for every summer day" och "Vålnadernas historia" av Magnus Västerbro. I övrigt är jag i en lässvacka och känner för just ingenting alls av de 18 böcker jag har i väntar-på-att-bli-läst-högen. Ska försöka masa mig igenom bokcirkelboken i varje fall, när jag får tag på den.
Frukost: Te, äggröra och hembakat bröd.
Fika: Te och glass.
Middag: Sinatrapasta.
Pryl: Bästa filten. 
Motion: Yogapass, hundpromenad, 30 minuter motionscykel.
Kvällsnöje: Ansiktsmask.
Att tillägga: Den som tittar noga ser något nygammal på mig. Örhängen! Jag kan bespara er detaljerna, men jag upptäckte att mina hål inte alls växt igen, bara blivit... tilltäppta. Nu har jag fixat det. 

"The body" av Stephen King

Nu när jag faktiskt tillåter mig själv att inte ha någon vidare läslust, så var jag smart nog att välja att läsa en bok jag vet att jag tycker om. Det var många år sedan jag senast läste "The body" av Stephen King. "Höstgärning" som den heter på svenska. Den finns med i hans årstidssamling av långnoveller/kortromaner som i Sverige delades upp i "Sommardåd" och "Vinterverk" och i original heter "Different seasons". "The body" är alltså höstnovellen, och många känner igen den som boken som filmen "Stand by me" baserats på. (En film som jag hoppas aldrig får en remake.)

Bildkälla Goodreads

Precis när sommaren övergår i höst beger sig fyra pojkar ut på en vandring. De ska följa järnvägen till närmaste stad, för att bli berömda som de som hittade liket efter en pojke som varit försvunnen några dagar. På sin vandring kommer de till flera insikter både om sig själva och världen omkring dem. 
Många år senare sätter sig en av pojkarna ner för att skriva ner sin berättelse om den vandring de gjorde, och hur den skulle komma att påverka dem.

Första kapitlet i den här boken är så andlöst vackert skrivet att jag ibland läser bara det. Det är ett sådant där tillfälle där Stephen King verkligen visar vilken mästare med ord han är, att han är så mycket mer än en "skräckförfattare", som knappt ens gick att hitta på biblioteken när jag växte upp för att han ansågs skriva skräplitteratur. Och mitt i denna skräplitteratur finns alltså guldklimpar som den här berättelsen. Vissa personer hade helt enkelt fel.
Jag säger inte att vissa delar av den här boken inte är problematiska. Den är både sexistisk, lite homofobisk i vissa uttryck, och bjussar på lite internaliserad rasism då och då, men allt däremellan är top notch.
I den här berättelsen finns även två andra, korta berättelser med, varav den ena, den om Lars Ass Hogan, fick vara med i filmen också. Jag förstår varför den andra inte fick komma med, för den tar bort en del av magin som boken i övrigt bjuder på. Dels för dess mer vuxna tema, men också för att den inte är så himla bra, helt enkelt. 
Årstidsnovellerna var det första jag läste av Stephen King, och det skulle alltså visa sig vara en kärlek som består. 

Mitt betyg på "The body" blev 5/5. Den här gången också.

Sju drömresmål

Snart är semestern slut för många av oss, och i år - precis som alla andra år - så har vi hemestrat. Förutom en tripp till Stockholm har vi sovit i våra egna sängar varje natt. Egentligen gör det inte mig så vidare mycket, för jag är bra hemmakär. Men ibland. Ibland drömmer jag mig bort till någon annanstans. Till och med utomlands, vilket är lite käckt av någon som får så mycket reseågren som jag får. Om någon följer med och håller mig handen så ska det nog gå bra. 
Jag har så kart sådana där klassiska resmål som jag skulle vilja se, som Kinesiska muren och pyramiderna i Giza, men å andra sidan vill jag inte besöka vare sig Kina eller Egypten. I varje fall inte just nu. Då händer det att jag drömmer mig bort till något av de här ställena i stället.

Bildkälla Scandinavian traveller

Prag, Tjeckien
I min gröna ungdom närde jag en dröm om att besöka alla Europas huvudstäder. Det här var innan muren föll, så det fanns inte lika många huvudstäder som det finns nu, och jag har med åren fått inse att just den gamla drömmen får jag lägga på hyllan. För att jag inte reser något vidare värst helt enkelt.
Men om jag bara får välja en huvudstad att besöka för första gången, så väljer jag Prag. Dels på grund av dess rika historia, men också för att jag tycker att det verkar vara en sjusärdeles vacker stad. 

Bildkälla Res

Island
Det kan ha börjat redan när jag såg "Korpen flyger" (väldigt bra film, förresten), eller så kom det h är drömresmålet senare. Innan jag dör hoppas jag innerligt att jag har varit på Island. För så här storslagen och vacker natur vill jag uppleva på riktigt, och inte bara se på bild. Kanske bada i en varm källa. Kanske till och med rida på en islandshäst. Kanske bara stå och vara helt ödmjuk inför allt det vackra som finns i världen.

Bildkälla Viator

Isle of Skye, Skottland
Nu när vi ändå talar om storslagen natur... Jag vill återbesöka ungefär hela Skottland, men Isle of Skye känns som att det skulle kunna vara ett resmål i sig. Inte bara Talisker, som är öns whiskydestilleri, och Fairy pools,utan hela tjottarongen. Behöver investera i riktigt bra vandringsskor innan jag reser, tror jag minsann. Och ett regnställ.

Bildkälla Exotisk värld

Portugal
Återigen ett helt land, helt enkelt för att jag inte är jätteknusslig med var i Portugal jag hamnar. Jag kan till och med tänka mig Azorerna eller Madeira om det kniper. Men helst av allt fastlands-Portugal, och kanske allra helst Porto eller Lissabon. Eller något annat vackert ställe i det här landet som jag varit nyfiken på sedan tonåren.

Bildkälla Travellink

Australien
Ännu ett helt land, bara för att det finns så många olika platser jag vill besöka i Australien. Inte bara Sydney och så klart Adelaide där K bor, utan platser jag anar att jag kommer få dåndimpen av. Som Uluru (Ayers rock) här ovan. Kanske se en kola eller känguru på närs håll. Kan ni bara se till att hålla alla spindlar och ormar långt borta från mig först? Thank you.

Bildkälla Wikipedia

Grand Canyon, USA
Vänta lite här nu? Är det inte jag som är rädd för höga höjder? Jo, det är det. Men ändå är det något med Grand cCnyon som känns väldigt lockande. Är väl min förkärlek för vacker och storslagen natur, kan en gissa. Och om jag någonsin kommer iväg tull Amerikat, så vore det ju kul att besöka något annat än New York, som är ett annat drömresmål i det där stora landet. 

Bildkälla Selling travel

Beppu, Japan
Alldeles pinfärskt på den här listan är Beppu i Japan. När en ändå är där för att se Tokyo och Fuji och alla andra coola ställen, så vore det väl skojsigt att besöka ett ställe med en hyfsat mycket vulkanisk aktivitet. Därav all rök på bilden ovan, som egentligen är ånga från alla heta källor i staden och dess omgivning. Här finns det publika hand- och fotbad som kostar ingenting, men också onsen, badhus, där en kan bada i vatten från de vulkaniska källorna. Kanske inte i de som närmar sig kokpunkten, men i andra.

Någon gång...

Böckerna jag läste i juli

Juli var inte en vidare värst bra läsmånad för mig. Jag hade inte så stor läslust, och när jag läste lyckades jag oftast välja böcker som var medelbra eller sämre. 
Fem böcker (och ett häfte) blev det ändå. Som vanligt utlästa uppifrån och ner.

"For the wolf" av Hannah Whitten är den första boken av två med den mystiska skogen Wilderwood som central bas. Kändes som att läsa en mix av Rödluvan, Skönheten & odjuret och en Teen Wolf-fanfic. Helt okej, men lite rörig värld. Kommer läsa andra bocken också, någon gång.
Betyget blev 3/5.

"The picnic at Hanging Rock" av Joan Lindsay blev julis favoritbok. Om ett försvinnande, och dess efterspel. En mysteriebok som nästan ger fler frågor än svar i slutändan. Betyget blev 4/5.
För den som vill finns numera det tidigare bortredigerade sista kapitlet att läsa, det som ger svar på gåtan. Jag tycker kanske boken var bättre utan det svaret, men nyfiken som jag är kunde jag inte låta bli att läsa även kapitel 18, även känt som "The secret of Hanging Rock". Det gav jag 3/5 i betyg.

"If we were villians" av M.L. Rio blev en riktig besvikelse. Till en början kanske det var lite spännande att få veta vad det var för hemlighet som Oliver bar på, och vad som egentligen hände för 10 år sedan när en av dem dog. Men det gick över. Karaktärerna var schabloner och det var byggt så mycket på Shakespeare att han borde ha fått sitt namn satt som medförfattare. Betyget blev 1,5/5.

"Talking with serial killers: Sleeping with psychopaths" av Christopher Berry-Dee var min månadsbok i juli. Och som jag ångrade att jag gav den här klåparen en ny chans efter förra boken jag läst. Han påstår att det handlar om förövarnas oskyldiga partners, men sedan går han all in på att anklaga dem för både det ena och det andra. Kanske inte för att ha varit delaktiga i brotten, men ofta för att ha varit dumhuvuden som inte sett alla varningsflaggor. Jag blev arg på den här. Självförhärligande och dåligt redigerad. Månadens sämsta bok fick 1/5 i betyg.

"Män utan kvinnor" av Haruki Murakami är en samling av sju noveller, med det gemensamt att männen i dem inte har någon kvinna. Genom obesvarad kärlek, dödsfall eller skilsmässa. Lite blandad kvalitet på novellerna, men ganska typiskt Murakami-ska. Gav den 3/5 i betyg.