Nu när jag faktiskt tillåter mig själv att inte ha någon vidare läslust, så var jag smart nog att välja att läsa en bok jag vet att jag tycker om. Det var många år sedan jag senast läste "The body" av Stephen King. "Höstgärning" som den heter på svenska. Den finns med i hans årstidssamling av långnoveller/kortromaner som i Sverige delades upp i "Sommardåd" och "Vinterverk" och i original heter "Different seasons". "The body" är alltså höstnovellen, och många känner igen den som boken som filmen "Stand by me" baserats på. (En film som jag hoppas aldrig får en remake.)
 |
| Bildkälla Goodreads |
Precis när sommaren övergår i höst beger sig fyra pojkar ut på en vandring. De ska följa järnvägen till närmaste stad, för att bli berömda som de som hittade liket efter en pojke som varit försvunnen några dagar. På sin vandring kommer de till flera insikter både om sig själva och världen omkring dem.
Många år senare sätter sig en av pojkarna ner för att skriva ner sin berättelse om den vandring de gjorde, och hur den skulle komma att påverka dem.
Första kapitlet i den här boken är så andlöst vackert skrivet att jag ibland läser bara det. Det är ett sådant där tillfälle där Stephen King verkligen visar vilken mästare med ord han är, att han är så mycket mer än en "skräckförfattare", som knappt ens gick att hitta på biblioteken när jag växte upp för att han ansågs skriva skräplitteratur. Och mitt i denna skräplitteratur finns alltså guldklimpar som den här berättelsen. Vissa personer hade helt enkelt fel.
Jag säger inte att vissa delar av den här boken inte är problematiska. Den är både sexistisk, lite homofobisk i vissa uttryck, och bjussar på lite internaliserad rasism då och då, men allt däremellan är top notch.
I den här berättelsen finns även två andra, korta berättelser med, varav den ena, den om Lars Ass Hogan, fick vara med i filmen också. Jag förstår varför den andra inte fick komma med, för den tar bort en del av magin som boken i övrigt bjuder på. Dels för dess mer vuxna tema, men också för att den inte är så himla bra, helt enkelt.
Årstidsnovellerna var det första jag läste av Stephen King, och det skulle alltså visa sig vara en kärlek som består.
Mitt betyg på "The body" blev 5/5. Den här gången också.
