Den tredje boken om syskonen Montague, och eftersom de inte är fler syskon så tar det slut nu. Det började med Monty i "The gentleman's guide to vice and virtue", fortsätter med Felicity i "The lady's guide to petticoats and piracy", och avslutas nu med Adrian i "The nobleman's guide to scandal and shipwrecks". Milslånga titlar på en utmärkt trilogi, som absolut ska läsas i rätt ordning.
 |
| Bildkälla Goodreads |
Adrian Montagues framtid ser ljus ut. Han är ensam arvtagare till sin fars gods, hans kommande politiska karriär verkar lovande, och han är förlovad med kvinnan han älskar. Han brottas dock med svår ångest, och har svårt att tala med folk. Han är rädd att hans problem ska förgöra honom. Han sörjer även sin mors oväntade död, och oroar sig för att folk i hans omgivning ska förstå att han lider av samma problem som hon gjorde.
När Adrian finner en del av en trasig kikare bland sin mors saker, kastas han in i ett äventyr han aldrig hade kunnat förvänta sig. Inte mist när han upptäcker att han har en äldre bror han inte visste om. Och en syster.
Eftersom min läsiver inte är gigantisk just nu, och det varit en viss högtid alldeles nyss, så har det tagit mig oväntat lång tid att läsa den här boken. För nu har Mackenzi Lee trappat upp tempot, och ger mig en karaktär jag tycker väldigt mycket om igen. Adrian känns så genommänsklig och jag har stor igenkänning med honom. Hans ångestproblematik beskrivs på ett väldigt nära sätt, men också lätt att ta till sig. Inte så oväntat så har Mackenzi Lee samma diagnos som Adrian antagligen skulle ha fått om han levt i vår tid och inte under 1700-talet.
Vi får också återse både Monty och Felicity, och det är ett kärt återseende från min sida. Monty är precis som jag minns honom, och Felicity känns varmare i den här boken. Det är rart att se syskonkärleken mellan dem, och hur den även ger plats till Adrian.
En aning magisk realism finns det plats för också. Det skulle kunna förklaras bort och ges en naturlig förklaring, men jag gillar Adrians upplevelse av dem bättre.
Mitt betyg på "The nobleman's guide to scandal and shipwrecks" blev 4/4, och jag antar att samma betyg får gälla även för trilogin i sin helhet, även om jag älskade den första boken. Den som var menad att bli en solobok.
