Sista månadsboken 2022 blev en av samma författare som fick inleda året. Haruki Murakami har skrivit både "Underground", som jag läste i januari, och decembers bok "Vad jag pratar om när jag pratar om löpning".
 |
| Bildkälla Goodreads |
När Haruki Murakami bestämde sig för att satsa helhjärtat på skrivandet sålde han sin jazzbar - och började löpträna. Ett år senare sprang han ensam den klassiska sträckan mellan Aten och Maraton.
Boken innehåller en samling texter, mer essäer än något annat, som alla har löpningen som knutpunkt. Annars är det här inte alls en bok enbart för den som löper, som jag hade blivit lurad att tro. Jag hade hört att boken mest handlande om olika lopp han sprungit genom åren. Och jovisst, mycket handlar både om lopp och träning inför lopp, men kring dessa lopp hinner han tänka mycket på sitt liv i stort också. Det är inte en djuplodande memoarbok, där vi får grotta ner oss i hans privatliv, det månar han alltför mycket om, men det är en bok om hans liv och hans författarskap som löpningen är en stor del av.
Eftersom boken innehåller en massa träning inför lopp, så är det nästan oundvikligt att det talas om kropp, och där kan jag tycka boken är lite sunkig ibland. Det där smalidealet som verkar grassera i vissa delar av Asien lyser igenom på ett sätt som känns lite ofräscht. Det blir snudd på bodyshaming ibland, och om sådant tycker vi inte i det här huset.
I övrigt var det här en utmärkt liten bok. Snabbläst och lättläst, och det kändes ofta för lite att läsa mitt fåtal sidor om dagen. Så höll jag mig inte alltid till det heller, och läste sålunda ut boken en dryg vecka i förväg.
Mitt betyg på "Vad jag pratar om när jag pratar om löpning" blev 4/5.
