Här är årets sista nagellack, i den ordning jag bar dem.
London Grace, Valentine
Älskade maken tyckte rött i december, och rödast av dem alla var Valentine. Inte alls unikt, men trevligt att lacka med. Ett mellanrött krämlack, helt enkelt.
Depend, Black obsidian #5145
Svart med en glimt skimmer som ter sig guld/koppar. Ytterst diskret skimmer, men ger det där lilla som gör att det inte bara känns platt. Tyckte mycket om det här.
H&M Beauty, Forget me not
Ett säkert sätt att få mig att villhöva något är att på något sätt associera det med färgätmigej. Dalslands landskapsblomma, och en av mina favoritblommor. Mamma kommer från Dalsland, så viss påverkan kan ha skett.
Forget me not är alltså ett ljusblått krämlack. Färgätmigej-blått, om vi ska vara petiga. Och det ska vi.
London Grace, Holly
Chilipojken valde årets jullack, och hans val föll på mörkröda krämlacket Holly. Och det är just mörkrött, inte vinrött som det så ofta kan bli annars. Och det var ju tur, för fler vinröda lack behöver jag inte. Det här känns lite mer unikt på det sättet.
a England, Bat wings
Det är väldigt mulet där jag befinner mig (och regnigt) så det är inte alls lätt att fånga hela Batwings skönhet på bild. Det är ett svart holografiskt lack som även gömmer ett rödviolett skimmer. Mycket finare irl än på mina genomgrå bilder.
Lacket kommer från a Englands senaste kollektion, "Bram Stoker & the Count", som jag hittade merparten av under granen. Med tanke på mitt vampyrintresse, som tog sin början med just Bram Stokers bok om en viss blodtörstig greve, så känns den här kollektionen som gjord för mig. Ganska långt ifrån den Narnia-inspirerande kollektionen som jag hade gissat på, men det här var så mycket roligare.
