En ensam helg kan betyda att det finns tid att läsa ostört. Och när det då finns en liten nätt bok på 230 sidor i tbr-högen, så är det all tid som behövs.
 |
| Bildkälla The StoryGraph |
Kontorsarbetaren Tsukiko träffar på sin före detta gymnasielärare i japanska. De är båda ganska ensamma, och trots en trettioårig åldersskillnad börjar de umgås med varandra. Tillsammans äter de, dricker sake och fördriver tiden. Med tiden växer bandet mellan dem sig starkare, och utvecklas till ett svårdefinierat förhållande.
Jag älskade inte den här boken. Till och med fick jag lite dålig smak i munnen av den. Relationen mellan Tsukiko och mannen hon alltid kallar Sensei känns absolut inte sund. Lite får jag en känsla av grooming, även om de båda är vuxna. Dynamiken mellan dem är ändå ofta den av äldre respekterad lärare och elev,särskilt med det ständiga bruket av just "sensei". Sedan är det det här med att de dricker så mycket. Träffas de någonsin utan att bli fulla tillsammans? Jag tror minsann inte det, det är i varje fall inte de mötena som beskrivs. De känns mest som två alkoholister som super ihop, och fattar ett och annat dåligt beslut tillsammans.
Tempot i boken var ganska långsamt, så även om den gick snabbt att läsa så kändes det inte alltid så.
Mitt betyg på "Senseis portfölj" blev 2/5.
