"The gunslinger" av Stephen King

Om jag inte räknat helt fel blir det här fjärde gången jag ger mig ut på resan mot Det Mörka Tornet med Roland Deschain och hans följeslagare. 
"The man in black fled across the desert, and the gunslinger followed." kan möjligen vara en av mina favoritmeningar någonsin som inleder en bok. Eller som i det här fallet, en serie om sju böcker. Åtta om en räknar med följeslagarboken "The wind through the keyhole". Nio om vi också petar in novellen "The little sisters of Eluria", som finns med i novellsamlingen "Everything's eventual". Egentligen skulle jag ha börjat med den, nu när jag bestämt mig för att läsa om alla böckerna i rätt ordning, men jag sparar den till någon dag framöver när jag bara vill läsa något snabbt.

Bildkälla The StoryGraph

Världen har gått vidare, och Roland är ensam kvar av revolvermännen som än gång fanns i mängder. Han är bunden av löften att verka i det godas tjänst, och för att göra det och rädda världen, måste han först få tag på den gäckande mannen i svart.
Rolands slutliga uppgift är att ta sig till det mörka torn som finns i mitten av alla tidsaxlar och alla universum, det som bär upp själva existensen. Hans långa resa över öknen och bergen är bara slutet på början av hans resa.

"The gunslinger" blev omarbetad efter att hela serien kom ut, och det här blev första gången jag läste den omarbetade versionen på engelska. Den funkade i sin första version också, men blev mycket bättre andra gången och passar nu bättre in med de övriga böckerna i serien.
Tempot är ganska långsamt, och på många sätt märks det att den här boken skrevs av en ganska ung man. Det känns på något sätt som att King försöker förmedla en mycket tuff och cool revolverman, som kan tänka sig att offra allt för att nå sina mål. Så är Roland baserad på Clint Eastwoods spagettivästerncowboys också. På det sättet kan det bli lite tråkigt ibland, när Roland mest går omkring och är cool. Han är inte helt lätt att tycka om i den här boken, men det ger med sig om en fortsätter läsa. Det är inte heller den bästa boken i serien, om du frågar mig, för det tycker jag den fjärde boken är. Om jag fullföljer mitt mål med en Dark Tower-bok i månaden, så kommer jag till den i juli. 
Den här boken är uppdelad i flera mindre delar, och några av dem skulle funka som noveller, särskilt den första. Här binds de dock ihop av personer och handlingar, men jag kan ändå inte riktigt ska av mig känslan av att de olika delarna från en början skrevs som korta utkast som sedan knutits ihop med varandra. Som sagt - det märks att han var ganska ung när han skrev den. (Han var 35 år när boken gavs ut första gången.)

Mitt betyg på "The gunslinger" blev 3/5.