Jag hann läsa ut en bok till innan januari blev februari. Valet föll på den enda boken ja fick i julklapp, hör och häpna. Gav min svärmor en lista på ett gäng böcker, och bland dem valde hon ut Jonas Gardells senaste roman, "Fjollornas fest". En inte alltför lång bok, som passade mig utmärkt, nu när jag inte riktigt orkar med låååånga romaner.
 |
| Bildkälla The StoryGraph |
29 juli 1971 flyttade Club Etoile till Piperska muren, och bjöd in till en stor fest. En efter en droppade de in, stadens alla fjollor, för att festa, dricka gratis champagne, och samtala med varandra.
Samtidigt utanför staden ligger en liten pojke i sin säng. Långt borta från ljuset där staden ligger, tycker han sig höra ett skratt. Som något som lockar honom till sig.
Boken är indelad i flera olika delar, som i sin tur är indelade i ganska korta kapitelavsnitt. Det gör att boken går väldigt fort att läsa, och 200 sidor gick på ett litet kick.
Jonas Gardell har ett speciellt sätt att skriva på. Hans prosa speglar ofta den utsatta människan, och han lyckas med små medel ge sina karaktärer liv. Det ligger en humor i textraderna, men samtidigt anas ett mörker där. Något som finns inuti, eller något som väntar - som en fara.
Första bokhalvan handlar dels om pojken Mikael i förorten, och hans mammas något klumpiga försök att varna honom för främmande farbröder som lockar med godis. Hennes varningar har snarast något lockande i sig, godis är ju gott!
Å andra sidan får vi följa med på festen vid Piperska muren, och höra fjollornas berättelser om sina liv, det som de talar om när de möts. Den här delen är baserad på intervjuer som Gardell gjort, så här lyser riktiga människoöden upp. Från tiden innan Sverige avskaffade lagar om att homosexualitet var olaglig, eller en sjukdom. Lång innan Pride-parader och acceptans. Har finns ändå mycket hopp och gemenskap, och en hel del dråpligheter.
I bokens andra halva är festen slut sedan många år. Mikael växer upp och har svårt att passa in. Han söker sig in till staden, där han hoppas på att träffa sådana som honom själv. Vad han istället möter är en förövare. Här är boken väldigt mörk, och vi kan ana Gardells egna erfarenheter och tankar här. Han har ju aldrig gjort en hemlighet av att han blivit utsatt för sexuella övergrepp själv.
Jag hade blivit lite spoilad på de här mörkare delarna, och jag bävade för att läsa dem. Jag såg noga till att det inte skulle vara något jag läste innan det var sovdags, så att säga. Och här kommer den där fina sårbarheten fram, som Gardell är så otroligt bra på.
TW för övergrepp på barn, även om det inte beskrivs väldigt ingående är det aldrig trevligt att läsa om.
"Fjollornas fest" fick 3/5 i betyg av mig. Jag hade ärligt talat velat ha ännu mer, särskilt av fjollornas berättelser.
