Sedan jag läste min första David Mitchell-bok 2016 ("Cloud Atlas") har han segalt upp som en av mina favoritförfattare. För det visar sig att han skrivit böcker som precis tilltalar mig och det jag gillar i mina böcker. Intressanta karaktärer, spännande handlingar, och en dos av det oväntade. Dessutom en språkbild som ofta är en berättelse i sig.
Under 2024 har jag bestämt mig för att (försöka) läsa om hans böcker, i utgivningsordning den här gången. För något jag märkt när jag läst hans romaner lite hipp som happ, är att det finns mycket som återkommer mellan de olika böckerna. Och om jag ska börja från början måste jag börja med debutromanen, så klart.
 |
| Bildkälla The StoryGraph |
En man gömmer sig efter att ha genomfört en gasattack i Tokyos tunnelbana. I Tokyo arbetar en ung man i en skivbutik, när han drömtjej, från Hongkong, dyker upp i butiken. I Hongkong har en brittisk affärsman hamnat i svårigheter, samtidigt som han tampas med sin skilsmässa och spöket i lägenheten. Vid ett heligt berg bor en kvinna som bara försöker driva sitt tehus, när historien hela tiden ändras omkring henne. I Mongoliet färdas ett väsen från kropp till kropp, sökande efter en saga och svar på vem den är. I Petersburg planerar en museiarbetare en konstkupp, och drömmer om ett annat liv. Under en dag i London hinner en ung man komma till ett viktigt beslut om sin framtid. En vetenskapskvinna vill inte att hennes arbete ska hamna i orätta händer, så hon återvänder till sin hemö utanför Irland för att tänka. Under flera år, på samma datum, ringer samma mystiska person in till radiostationen Night Train. Och vi slutar där vi började - i Tokyos tunnelbana.
Boken innehåller tio berättelser, som skulle kunna vara separerade ifrån varandra, men inte är det. De hör alla ihop med varandra, ibland på tydliga vis, ibland lite mer finurligt. Det finns många beröringspunkter att hitta och ibland fundera lite över.
Det är just de där beröringspunkterna som på något vis utgör bokens handling. Då det är en ny handling i varje kapitel, kan det kanske kännas lite svårt att få ett helhetsgrepp. Det är något som kommer först senare, när jag läst klart och kan blicka tillbaka på vad boken berättade för mig, vad som var de stora teman som boken handlade om. Hur en till synes liten händelse i någons berättelse, kan vara något stort och viktigt i någon annans.
Det är många saker som är gemensamma för de olika berättelserna. I flera av dem förekommer spöken i någon form, och det är många kamferträd i en här boken. Jag slås också av en undran huruvida David Mitchell visste redan här, när han skrev "Ghostwritten" att han skulle återkomma till flera av karaktärerna i den här boken, och att han skulle använda vissa... skeenden, kan vi säga, i flera olika böcker. Eller blev det bara så ändå? För i den här boken påbörjas en alldeles egen värld, ett samband mellan böckerna som kommer, som gör att jag redan nu ser mycket fram att fortsätta läsa i Mitchells repertoar. Det är till och med så att jag gissar att jag kommer tycka bättre om vissa böcker, som jag kanske inte var superimponerad av första gången jag läste dem. När jag kan sätta in dem i ett annat sammanhang, kanske jag kommer tänka annorlunda.
"Ghostwritten" är en finfin debutroman, och jag gav den betyget 4/5.
