Spoilervarning på tv-inlägg.
Älskade maken och jag ligger långt efter på många tv-serier. Vi har inte sett två säsonger av vardera "Fargo" och "Peaky blinders". Vi har länge tänkt se "Succession" men ännu inte kommit oss för. Så det var ju självklart att vi istället började titta på "The Bear". Mest av allt därför att vi båda kände för en serie som var lite mer lättittad. Och med ungefär 30 minuter per avsnitt så går det ganska fort, precis vad vi ville ha. Att det dessutom är bra är bara grädde på moset. Eller risotton?
 |
| Bildkälla Digital trends |
Carmen "Carmy" Berzatto har återvänt till Chicago för att ta över familjerestauranger efter sin brors självmord. Han har fått utmärkelser för sitt arbete som kock, och arbetat i köken på världens bästa restauranger, så att återvända hem och ta över en smörgåsbutik blir lite av en chock. Lägg där till en nyanställd kock med stora idéer, yrkesnyfiken personal, spänningar i köket, en minst sagt rörig bokföring och hans eget sorgearbete så blir Carmys nya tillvaro minst sagt rörig.
Det har på senaste tiden haglat olika priser över den här serien, och jag förstår varför. Skådespelarensemblen är fantastiskt väl sammansatt, och de spelar av varandra så bra att jag ibland glömmer bort att jag inte sitter och tittar på en dokumentär. Flytet i dialogerna är så klockrent att jag lika gärna kunde ha tjuvlyssnat på någons konversationer. Jag var lite orolig i början att jag skulle ha svårt att släppa Jeremy Allen White i huvudrollen som någon annan än Lip i "Shameless", men jag kan ärligt säga att jag inte tänkte på det alls under säsongens gång.
"The Bear" finns just nu i två säsonger, och en tredje har premiär i sommar. Längtar redan efter fortsättningen.
