Som vanligt är det spoilervarning när jag skriver om TV.
Ibland går det trögt med tv-tittandet, men i januari fick jag och älskade maken äntligen tummen ur och tittade på den andra och avslutande delen om "Loki". Som person som vuxit upp med nordisk mytologi tycker jag kanske lite så och så om Marvels version av asagudarna, men Tom Hiddelston är ju alltid fin att vila ögonen på.
 |
| Bildkälla Nordic IGN |
Den andra säsongen tar vid nästan exakt där den första slutar, och jag kände mer än en gång att det möjligen hade varit en bra idé att fräscha upp minnet lite mer än vad den inledande sammanfattningen gjorde. Sylvie dödade The one who remains, men det är ungefär allt jag kommer ihåg.
I och med att The one who remains dog, finns det inget som lägre hindrar att den sanna tidslinjen förgrenar sig, vilket leder till kaos. Systemet på TVA blir överbelastat och all tid verkar vara på gränsen att kollapsa. Loki tar upp kampen för att försöka rädda allt och alla, vilket leder till massor av tidsresor på flera olika tidslinjer.
Jag älskade inte det här. Jag är allmänt trött på att vad Marvel och superhjältar heter, och tidsresor är ofta ganska tråkiga och röriga enligt mig. Här blir det lite för mycket av det mesta. Jag tycker det är rörigt, drar ut på tiden, och hoppar fram och tillbaka på ett sätt som gör att jag får svårt att hålla ordning på vad som händer, när det händer, och vad som egentligen är av relevans. Det känns som att det som händer i den här andra säsongen hade kunnat berättas på ett par extra avsnitt i den första säsongen. Ändå lite roligt att få se Ke Huy Quan i en roll, det känns så välförtjänt att han fått en nystart i sin karriär.
Jag har funderat på att den tredje "Guardians of the galaxy", men om jag ska var riktigt ärlig med mig själv så tror jag faktiskt inte det. Jag är färdig med Marvel helt och hållet, känns det som. Tydligen inte bara jag som känner så heller. Folk tröttnar, så är det.
