FredagsFilmen: Twisters

I somras skrev jag ett FredagsFilm-inlägg om filmen "Twister" med Helen Hunt och Bill Paxton, med anledning av att filmen "Twisters" var aktuell. Är det en remake eller en uppföljare? undrade jag, och det visade sig vara en helt fristående uppföljare. Blev nästan lite besviken över att Helen Hunt aldrig dök upp.

Bildkälla CBR

Kate Carter har dragit sig tillbaka från sina stormjägardagar efter en hemsk olycka några år tidigare. När en ny orkansäsong närmar sig, lockas hon tillbaka till Oklahoma av en gammal vän. Där möter hon sociala medier-stjärnan Tyler Owens, och viss konkurrens uppstår. Snart ser dock Kate en annan sida hos Tyler, mer än den våghalsiga och risktagande personen han utger sig för att vara. Och kanske kan de tillsammans komma nya upptäckter kring tornados på spåren.

En helt okej popcornfilm. Lite hintar om romans, en hel massa skräniga personer (med hjärtat på rätta stället), en och annan lite skurkig karaktär, och massor av tornados och actionscener. Det verkar jobbigt att bo i Oklahoma, om vi säger som så.
Eftersom det här är en helt fristående uppföljare så behöver man inte ha sett "Twisters", men jag tycker båda två kan vara värda en titt. Kanske särskilt "Twister", för jag hävdar fortfarande att det är den bättre av de två. 
"Twisters" finns att streama på Max.

What I eat in a day #43 - Den där dagen

När jag skriver mina What I eat in a day så planerar jag dem någon dag i förväg. Min plan var att jag skulle ta kort på min mat i tisdags. En dag som började som vanligt, men sedan blev en förskräckelsens dag då masskjutningen vid Risbergska ägde rum mitt under lunchen. 
Jag försöker dock återgå till det vanliga programmet, så här är vad jag åt den dagen. I den mån jag kom ihåg att ta den bilden. Lite splittrat sinne, minst sagt.

Frukosten, när livet fortfarande var normalt. Te, så klart. Fick en del Earl Grey-varianter i julklapp av E och hennes pojkvän A, och det här var en av dem. Jag hade tänkt äta flingor till frukost, men de var så smuliga att jag valde att öppna granolaburken i stället. Tog bilden innan jag hällde på mjölken. Granolan är min hemlagade, med massor av nötter, så även om det ser skralt ut i skålen så mättade det här mig fram till lunch. Och så en clementin också, för att det är gott.

Ibland orkar jag inte riktigt försöka komma på en vettig lunch, och då händer det att jag plockar fram en frysrätt och kör den i mikron. Detta här var ett sådant tillfälle. Det serverades Dafgårds Angusbiff på papptallrik. Och det var här någonstans som älskade maken ringde mig och berättade att de hört skottlossning när de satt och käkade lunch.

Mycket tid spenderades vid datorn, med att titta på olika nyhetssändningar. Så jag satt vid skrivbordet och drack te (ett lite rökigt som heter Öhmans) och åt en Corny. 

Ibland är husmanskost det bästa som finns, och en sådan här dag kändes det bara fint att ha planerat in just det som kvällsmat. Lite tröstmat, sådär. Stekt fläsk, med kokt potatis och löksås.Är så pass nöjd med att såsen höll sig ljus och fin.

Det åts även en del godis den dagen, men det tog jag aldrig någon bild på. Annars blev det inte så mycket mer ätet den dagen. Ingen större aptit, helt enkelt.

När inga ord finns

 

Bildkälla Flaggdagarna

När jag gick på gymnasiet på 1980-talet, så gick jag på Risbergska skolan i Örebro. Numera är det en kommunal vuxenskola. Och från och med igår är den känd över hela världen som platsen där den allvarligaste masskjutningen i Sverige ägt rum. 
Dödssiffran kan stiga, men hittills är 10 mordoffer bekräftade, och en död gärningsman som tyckte sig ha rätten att bestämma över andra människors liv och död. 
Älskade maken arbetar inte långt från Risbergska, och han och hans kollegor hade lunch när de hörde skott och såg människor fly från skolområdet. Jag hörde sirener från ambulanser som körde sårade till sjukhuset.
Allt känns bara fruktansvärt. Ingenting kommer någonsin mera vara sig likt. 

Vad jag läste ut i januari

Ny månad betyder att vi tittar på de böcker jag läste ut under förra månaden. Jag skriver "läste ut", för jag har ju dessutom tagit mig en ganska lång bit in i den långläsningsbok jag valde att läsa under två månader, januari och februari. Jag läser ändå 15 sidor av "De tre musketörerna" varje dag, så det är ganska mastig läsning där, men läst ut den har jag alltså inte gjort.
I den vanliga ordningen uppifrån och ner, har jag däremot läst ut följande böcker.

"The book of doors" av Gareth Brown var lite av en besvikelse som första bok på året. Berättelsen om Cassie, Drummond och de magiska böckerna hade en väldigt lång startsträcka. För en bok som egentligen borde vara snabbläst, så grep den inte riktigt tag i mig. Också med en väldigt jobbig antagonist, och jag avskydde att läsa om henne eller ur hennes perspektiv. Betyget blev ändå 3/5, för den höll mig nyfiken, men jag älskade den inte direkt.

"Later" av Stephen King läste jag för Plaejaderna. Det var en omläsning för mig, och den var inte alls lika bra den andra gången utan tappade i betyg. Mitt nya betyg blev 3/5 och Plejadernas medelbetyg blev så högt som 3,4. Boken handlar om Jamie som kan se de döda, och på grund av det blir indragen i saker han borde fått slippa. En ganska kort bok, men inte en av Kings bästa.

"Den hemliga trädgården" av Frances Hodgson Burnett var det på tiden att jag läste, den räknas ju ändå som en barnboksklassiker. Det märks också på stilen att den vänder sig till just en yngre läsare, för budskapet om positiva tankar, frisk luft och motion och att tro på Det Goda riktigt bankas in. Luktar lite unken kolonialism också... Det jag gillade var själva trädgården och alla djuren. Där blev det naturromantiskt och till och med lite poetiskt. Får dock månadens lägsta betyg - 2,5/5.

"Charlies hämnd" av Simona Ahrnstedt är inte en romance, för nu har Ahrnstedt gjort ett genreskifte och hamnat bland kriminalromanerna. Eller hämndromanerna. Absolut första boken i en serie, för det finns många frågor kvar när boken är slut. Charlie har ett perfekt liv, men blir dömd mot sitt nekande, till ett fängelsestraff. När hon kommer ut igen har hon förlorat allt, och nu vill hon ha hämnd. En serie jag absolut vill fortsätta läsa. Betyget blev 3/5.

"Gwendy's magic feather" av Richard Chizmar blev sista boken att läsas klart i januari, och också januaris favoritbok. Det är den andra boken i trilogin om Gwendy och hennes knapplåda, och den enda där inte Stephen King bidragit till texten. Den kändes ändå väldigt Kingsk i stilen, så de kanske skriver liknande ändå. I den andra boken är det december 1999, och Gwendy återvänder hem till Castle Rock med knapplådan i bagaget. Den hon trodde var borta för gott. Mitt betyg blev 3,5/5.

"Gwendy's magic feather" av Richard Chizmar

I september läste jag boken "Gwendy's  button box" av Stephen King och Richard Chizmar. Jag visste redan då att det var första boken i en trilogi, och det visade sig att jag ville läsa de andra två böckerna också. 
Den andra boken, nyligen utlästa "Gwendy's magic feather" har skrivits endast av Richard Chizmar. Det finns dock ett förord av Stephen King, och det var roligt att där få lite bakgrund till hur berättelsen om Gwendy kom till.

Bildkälla The StoryGraph

Fastän att det är många år sedan Gwendy lämnade tillbaka knapplådan till mannen med hatten, tänker hon ofta på den. Mest undrar hon hur mycket i hennes liv som var lådan, och vad som var hon själv. 
Nu är hon kongressledamot i Washington, millennieskiftet närmar sig, president Hamlin skapar oro med sina uttalanden, och i Gwendys hemstad Castle Rock har två flickor försvunnit.
En dag dyker lådan upp igen, utan förklaring. Gwendy tar den med sig hem till Castle Rock där hon ska fira jul, och när hon upplever en del mystiska saker tror hon att lådan återigen använder sin magi.

Även det här är en ganska kort och snabbläst liten bok, även om den inte kan kallas för en långnovell. Det är oftast väldigt korta kapitel, och tempot är snabbt. Det är som sagt den andra boken av tre, men den skulle säkert gå att läsa på egen hand, då mycket av det som rör lådan och händelserna kring den, förklaras i den här boken. Inte allt, men mycket. Självklart är det bäst att ha den första boken i ryggen, för det är det ju alltid. Ingen cliffhanger i slutet heller, så det skulle gå att sluta här också, men det kommer jag såklart inte göra. Sista boken ligger redan i TBR-högen. 
Vissa händelser i "Gwendy's magic feather" får mig att tänka på Stephen Kings "Död zon". Särskilt i upplösningen av fallet med de försvunna flickorna. Annars händer det kanske inte jättemycket i den här boken. Vi får mest veta vad Gwendy har haft för sig, och vad hon gör nu, och även om det förekommer en dramatisk händelse så får den historien sin upplösning utanför bild, så att säga, eftersom Gwendy inte är på plats vid de skeendena. 
Det jag reagerade mest på var att boken inte utspelar sig i vår värld, utan tydligen en alternativ där presidenten i USA 1999 heter Harris och inte Bill Clinton. Han beter sig dessutom väldigt mycket som Donald Trump gjorde under sin första presidentperiod, med plumpa uttalanden om andra nationer - som Nordkorea till exempel. Den här presidenten gör världen farligare, och när knapplådan kommer tillbaka till Gwendy funderar hon på att använda den i politiska syften. Om hon gör det får du veta om du läser boken. 
Märks det att Stephen King inte varit med och skrivit just den här boken? Faktiskt inte. Vet inte om det beror på att Chizmar ändå skriver likt King, eller om han ansträngt sig för att efterlikna honom. Det kan också bero på att Castle Rock, där boken till störst del utspelar sig, är skapad av Stephen King och därför känns mycket som hans domäner.

Mitt betyg på "Gwendy's magic feather" blev 3,5/5.