FredagsFilmen revisited: Beetlejuice Beetlejuice

I september skrev jag om då bioaktuella filmen "Beetlejuice Beetlejuice", som så klart är uppföljaren på filmen "Beetlejuice". Tim Burton och hans ränder slår till igen, och den här gången blev det riktigt lyckat. Det vet jag, för bara några veckor efter att jag skrev det inlägget såg jag filmen, hemma i min egen soffa, då den gick att streama på Max. Jag fortfarande inte varit på bio sedan senaste Bond-filmen, och det var ju ett tag sedan.

Bildkälla Cineplex store

Lydia Deetz arbetar som spökjägare och medium. En av hennes skeptiker är den egna dottern Astrid, som sörjer sin bortgångne pappa. När en familjetragedi inträffar, återvänder Lydia till huset i Winter River tillsammans med Astrid och styvmamman Delia. Lydia hemsöks av minnesbilder av Beetlejuice, men att hon frivilligt skulle samarbeta med honom trodde hon inte.
Astrid har nämligen råkat öppna en portal till undervärlden, och Lydia gör allt i sin makt för att rädda henne - till och med ingår en överenskommelse med sina mardrömmar.

Är den bättre än den första filmen? Ja, jag tycker faktiskt det. Självklart är man hjälpt av att ha sett den första, och visst saknar jag Barbara och Adam lite grann i den här, men på det stora hela hade jag roligt hela vägen. För det här är mer en komedi än någon som helst skräck, även om det kan vara lite ruggigt någon gång ibland. 
Det här är Tim Burton när han är som bäst. Estetiken, berättandet, och någonstans finns det ett budskap också. Vissa scener är roligare än andra, gillar den i kyrkan lite extra, med musikal-nummer. Helt skruvad låt förresten, framförd av skådespelaren Richard Harris, han som spelade Dumbledore i de två första Harry Potter-filmerna. Som lite rolig trivia sådär.

Köpvägran

Det finns massor av varor att lägga sina pengar på, men som konsument kan man inte vara nog försiktig. Av olika skäl har jag valt att aldrig lägga mina pengar på vissa ställen. Som de här.

• Tesla. Nu har ju jag inte ens körkort, så att jag skulle köpa en bil kan väl ses som ganska osannolik oavsett, men jag bor i ett hus där det kan köpas bil och vi är rörande överens att någon Tesla kommer vi aldrig äga. Anledningen är så klart enkel - Elon Musk. Redan innan han viftade med stel högerarm så var jag omåttligt trött på denna jubelidiot. Bara den där grejen med att han vägrar kollektivavtal... Sedan har vi det faktum att han i stort sett köpte Donald Trumps presidentpost, och nu verkar ha lite väl stort inflytande på den amerikanska politiken. Det enda han bryr sig om är att tjäna ytterligare några miljarder, men han kommer inte få ett öre av mig. Dessutom tycker jag att Tesla är rätt så tråkiga, de verkar dessutom vara fulla av fel, nu när de börjar besiktigas. Och starta inte upp mig gällande Cybertruck. Finns det något fulare?
  
  
• Temu. Vi behöver köpa färre saker, och av bättre kvalitet. Temu jobbar dock inte på det sättet, utan prånglar ut produkter av dålig kvalitet i en rasande takt. Klockor, sofföverdrag, hylsnyckelsatser, hjälmar, träningsredskap, kuddar, skor och allt annat mellan himmel och jord. Har man tur kanske de här sakerna håller en stund, men med otur är de ur funktion redan när de anländer. Och returnera? Glöm det. Kostar mer än att köpa en bättre. Dessutom har jag från många håll hört att Temu inte har något emot att sälja vidare information om sina köpare, ner till kontokortsnummer. 
  
  
• Amazon. En annan människa som inte behöver en krona till, och särskilt inte mina, är Jeff Bezos. Att hans företag verkar vara dåligt på att vårda sina medarbetare gör saken ännu värre, och den totala bristen på miljöarbete och omsorg om produkterna gör saken än värre. Jag kommer alltså aldrig handla från Amazon, kommer aldrig skaffa abonnemang på Amazon Prime (missar en del serier och filmer jag gärna skulle vilja se, men det är som det är), och funderar väldigt mycket på att helt sluta använda Goodreads.
  
  
• Shein. Att fast fashion inte är bra vet vi redan, men ultra fast fashion är ännu värre. Här prånglas kemikaliefyllda kläder av dålig kvalitet ut i en rasande fart. Arbetsvillkoren för de som syr är bedrövliga, med långa dagar, ingen ledighet, dålig lön och att de ofta arbetar med textilier som är indränkta med allt möjligt miljö- och hälsovådligt. Jag tycker det är superbra att allt fler second hand-butiker väljer att inte ta in kläder från Shein. 
  
  

Så det så.

Det tog slut

Sedan sist har jag tömt sju förpackningar. Någon sjunger just nu på sista versen i badrummet, men det får bli en annan gång, troligen om en dryg månad. I februari ser det ut så här.

Stay well. Firming. Vegan collagen eye patch.
Jag har använt den förut och kommer säkert göra det igen. För den här nästan trollar bort puffiga ögon. Att dessutom få gå runt med roséguldlappar under ögonen - plus i kanten.
Betyg 5/5

Urtekram. Blown away. Refreshing cleansing gel with aloe vera.
Hade jag varit smart så hade jag läst lite noggrannare på förpackningen och sett att den vände sig till normal till blandad hy. Inte riktigt min hudtyp, så jag upplevde den som alldeles för uttorkande för mig, särskilt så här dags på året. Antar att jag fastnade för att det var aloe vera, för det brukar min hud älska. Tyckte sådär om konsistensen också. Rinnig, vilket gjorde den lite svårdoserad, men med en tydligt aloe vera geléig känsla. Doftade gott.
Betyg 2/5

Urtekram. Dare to dream. Ageless day cream.
Den andra tuben jag gör slut på, och det hamnade en likadan på badrumshyllan ännu en gång. Men. Varför är pumpen på den här så erbarmligt dålig? Dels ger den snålt med produkt med bara ett pump, dels slutar den ge ut produkt långt innan tuben är tom. När pumpen slutade pumpa använde jag den i några veckor till. Förutom det gillar den. Doften av ingefära är dock ganska stark, men försvinner fort.
Betyg 4,5/5

Burt's bees. Moisturizing lip balm. Strawberry.
Min läppbalsamfavorit i allmänhet, och jag tyckte väldigt mycket om den här jordgubbsvarianten. Lagom söt doft. Kändes lite som sommar, mitt i vintern.
Betyg 5/5

Nuud. Natural deodorant.
Mitt val av deodorant sedan flera år. Men nu börjar jag faktiskt fundera på om det är läge för en ny variant. Tycker att den inte fungerar lika bra längre. Kan bero på att det gjort om formulan på den, och den känns lösare i konsistensen nu än vad den gjorde tidigare. Den sjunker in lättare i huden, men känns helt enkelt inte lika effektiv. 
Betyg 4/5

It's skin. Aloe. Moisture & calming mask sheet.
Som sagt - jag gillar aloe till min hud. Den här arkmasken som går på repeat här hemma är ett bevis på det. Tyckte att den doftade mycket av melon, och det är ju en trevlig doft. Svalkade och lugnade fint, när jag hade behov av just det.
Betyg 5/5

Holika Holika. Pure essence mask sheet. Strawberry.
Ännu en trevlig arkmask med mysig doft, den här gången av jordgubbar. Kanske lite syntetiskt, men ändå. Kände mig fin i huden efter att ha använt den här, och det är ju liksom huvudsaken.
Betyg 5/5

Tyst minut-Dagens

 

Låt: Fokus-lofi. I övrigt tystnad.
Outfit: Svart polotröja, ibland en grå munkjacka, gröna byxor. Allt från H&M. Strumporna med cyklar på (som inte syns) kommer från Happy Socks.
Smink: Mascara från Maybelline, blusher från Pixi, färgat läppbalsam från Burt's bees.
Doft: Mamma gav mig ett par rökelsepinnar som hon i sin tur fått av sin granne, och de doftar gudomligt gott som de är. Lite vanilj, men samtidigt någon blomma. Får nog be mamma fråga sin granne vad det är för sort, för jag vill ha fler.
Nagellack: Inget just nu. Sparar naglarna till helgen när jag ska på baluns.
Läser: Fortsätter med "De tre musketörerna" av Alexandre Dumas även denna månad, och så tragglar jag me "Watership down" av Richard Adams. Jag är inte överförtjust direkt.
Frukost: Te med mjölk, Bärry-yoghurt med körsbär, vindruvor och skorpa med ost.
Fika: Te och müslibar.
Middag: En gryta med bönor, ris till det.
Pryl: Tänt ljus.
Motion: Yoga och stretch, motionscykel, och en promenad efter lunchen.
Kvällsnöje: Gissningsvis läsa vidare.
Att tillägga: En vecka sedan det hemska dådet som skakade Sverige - och Örebro. Jag deltog i den nationella tysta minuten hemifrån.

"För in de döda" av Hilary Mantel

Jag planerar så klart att läsa hela trilogin om Englands kungahistoria sett ur Thomas Cromwells perspektiv, men jag hoppas på att den tredje och sista boken ska ges ut i en pocketutgåva som matchar de böcker jag redan har. Just nu finns den bara i dansk band med "fel" omslag. Jag vill att det ska se snyggt ut i bokhyllan, helt enkelt. Men jag kan vänta ett tag. Jag har ju precis läst ut den andra boken, "För in de döda".

Bildkälla The StoryGraph

Henrik VIII kämpade i många år för att få göra Anne Boleyn till sin drottning, men nu är han missnöjd med henne. Den utlovade sonen har inte kommit, och kungens blickar har fallit på den unga Jane Seymour. När så Henriks första hustru, Katarina, dör lämnas Anne blottad för skvaller och illvillighet. Inte bara från främlingar, utan även från hennes eget hushåll och den egna släkten. 
Thomas Cromwell, kungens närmaste man, står i centrum för att skapa underlaget till den rättegång som ska bringa drottning Anne på fall.

Den här andra boken har sitt fokus på tiden kring det sista året i Anne Boleyns liv, hösten 1535 - sommaren 1536. Det mesta i boken handlar om hur Cromwell försöker göra sin kung nöjd, genom att hitta vittnesmål om drottningens påstådda otrohet och sammanfatta dessa till en rättegång. Det pratas mycket i boken om att Anne ska kunna gå i kloster, för att på så sätt upplösa äktenskapet, men det verkar inte vara nog. Helt enkelt för att hon behöver röjas ur vägen för att kungens följande äktenskap, och barn, inte ska ha något tvivel kring sin äkthet. Så här nästan 500 år senare kan jag kanske tycka att det var lite överdrivet att hugga huvudet av henne, men det var vad som hände. (Jag hoppas ingen blev spoilad nu, för det här är så välkänt att om du blev det blir jag uppriktigt förvånad.)
Det är således många samtal i den här boken, de allra flesta mellan olika män som av en eller annan anledning vill bli av med en drottning. För att hon hotar deras ställning, eller för att de ogillar henne, eller för att de aldrig kunnat se hur hon kan vara drottning utan anser att Katarina är det. Det gäller också att hålla sig väl med kungahusen ute i övriga Europa. Vårda sina allianser och allt det där. Mycket ränksmiderier alltså, och en rättegång som känns väldigt riggad.
Det är svårt att veta vad som egentligen hände, och författaren är noga i sitt efterord med att påpeka att det här är en version av vad som kan ha hänt, från Thomas Cromwells perspektiv. Det finns inga officiella protokoll från rättegången, och mycket av det som finns bevarat för eftervärlden har tveksamma källor och bygger ofta på andrahandsinformation och efterkonstruktioner. Det gör inte ämnet mindre intressant för det.

Jag gillade "För in de döda" bättre än "Wolf Hall". Kanske för att den inte kändes så utdragen och var lättare att komma in i, men också för att jag nu visste mer om stilen berättelsen framförs i och hade en bättre koll på persongalleriet. Trots att så många har samma namn, och många som redan är döda tittar fram under handlingens gång.

Mitt betyg på "För in de döda" blev 4/5.