FredagsFilmen: Rogue One - A Star Wars story

Jag var på bio igår. Och om ni redan vet att älskade maken är ett inbitet Star Wars-fan så kommer det inte alls som någon överraskning att filmen vi såg var den senaste i Star Wars-familjen, den nyligen premiärade (jo det är ett ord - numera) "Rogue One".

Bildkälla

När Jyn var liten hämtades hennes pappa tillbaka till Imperiet, då de ville ha hans kunskaper för att kunna skapa det ultimata vapnet - en planetförstörare som kallas Dödstjärnan.
Jyn lyckades fly, och många år senare vill rebellerna ha hennes hjälp att komma i kontakt med en avhoppad pilot som kanske har ett meddelande till henne från hennes far.
Jyn är snart insnärjd i planer på att stjäla vapnets planritningar.

"Rogue One" utspelar sig mellan "Episod III: Revenge of the Sith" och "Episod IV: A New Hope". Vi får återse bekanta ansikten som C-3PO, R2D2, Darth Vader, Bail Organa och snygg ansikts-cgi av bland andra Grand Moff Tarkin. "Rogue One" knyter snyggt in sig bland episoderna, och filmen tar slut precis där "A New Hope" tar vid, på ett sätt som ger rysningar.
Men... Jag var faktiskt inte jätteförtjust. Långa partier av filmen hade jag ganska tråkigt, om jag ska vara ärlig. Det hjälptes dock upp av utmärkta skådespelare in i minsta biroll, och en ny android att tycka om. Så om inte annat kan man uppskatta Alan Tudyks snustorra kommentarer som den omprogrammerade Imperiedroiden K-2SO.
Sista halvan av filmen var däremot riktigt tokbra. Älskade maken tycker däremot att hela filmen var fantastisk, och allt han hade hoppats på. Så är han en sådan där som fick gåshud av trailern också. Det här var helt enkelt precis vad han ville ha, och jag förstår honom. Där jag gillar Star Wars så älskar han - och här älskade Star Wars tillbaka. Det känns mycket som en kärleksförklaring till alla fansen, samtidigt som det är en bra sammankoppling mellan Episod 3 och 4.
Skulle jag ge betyg skulle det bli 3,5/5. Jag gissar att älskade makens skulle bli 5/5.