Julfilmsvecka: Elf

Idag är det pyjamasdag i min familj. En dag där vi lallar omkring i pyjamas hela dagen, äter vad vi vill när vi vill och bara tar det allmänt lugnt. Bästa dagen på hela året, om ni frågar mig. Det brukar bli en del tv och film en sådan här dag, och därför faller veckans sista filmval på en film jag upptäckte går på tv i eftermiddag - "Elf" med Will Ferrell som titelns elf, eller alv.
Vi här i Sverige blandar inte in just elfs i gröna kläder i vårt julfirande, det är mest nissarna och gårdstomtarna, och det kan vara en anledning till att jag tycker att vissa saker i den här filmen känns främmande. Samt att den känns väldigt amerikansk och extremt överdrivet överdådig, men det kanske är så julen ser ut på andra sidan Atlanten?

Bildkälla Athena cinema

Som barn råkar pojken Buddy följa med i tomtens släde tillbaka till Nordpolen. Han adopteras av en elf och växer upp där, men hans storlek ställer till problem i tomteland. Han beger sig tillbaka till New York för att leta upp sin riktiga familj. Buddys pappa visar sig vara med på Tomtens stygg-lista eftersom han är en hjärtlös skurk. Det blir upp till Buddy att  lära honom och flera andra vad julkänsla verkligen består av.

Ärligt talat tycker jag inte att "Elf" är en värst rolig film, jag skrattade ytterst sporadiskt när jag såg den. Men Peter Dinklage är med i den, och jag kan nästan gilla filmen bara för hans skull. Och scenen där Buddy testar Jack-in-the-box.
Jag kommer alltså högst troligt bänka mig framför tvn i eftermiddag. Kanske med en kopp av någon av mina nyfådda tesorter, och med ett fat kakor.