"Pestens år. Döden i Stockholm 1710." av Magnus Västerbro

Denna värmebölja alltså. Jag orkar inte göra någonting. Vill mest ligga halvnäck i en sval bris, bli fläktad av palmblad (eller en fläkt) och dricka iste.
Fast det kunde vara värre - jag kunde ha pest.

Bildkälla Goodreads

År 1710 hade Sverige nyligen förlorat slaget vid Poltava, stormakten rasar samman. Mitt i detta krigskaos drar pesten fram över landet, på kort tid dör nästan hälften av Stockholms invånare.

Om man frågar mig vad det var som fick mig att lägga den här boken i min kundkorg under senaste bokrean, så har jag inget bra svar. I varje fall inte bättre än att den verkade lite småintressant. Det skulle visa sig att den var mer än bara lite småintressant - den var väldigt intressant. Så där så att jag blev överraskad själv.
Med hjälp av brev, dagboksanteckningar, arkiv och historiskt källmaterial har vi här en sanningsenlig berättelse om hur en fasansfull sjukdom utplånar en halv stad. Hur människor agerade, vad som skedde för att stoppa smittan, bota de sjuka och begrava de döda. Hur det fattades både bra och dåliga beslut. Hur människor visade upp sina sämsta, men också sina bästa, sidor.
Det är nästan som att läsa en roman. Källhänvisningar finns i slutet av boken, och texten är inte splittrad av fotnötter (något som jag tycker är jättejobbigt i en löpande text). Det är dock ingen roman, men samtidigt inte en renodlad faktabok heller. Författaren själv kallar den för en dramadokumentär, och det tycker jag är en träffande och bra beskrivning. Väldigt lätt att ta till sig, och jag plöjde igenom den ganska fort.

Mitt betyg på "Pestens år" blev 4/5. Så bra tyckte jag alltså att det var. Kanske allra roligast för den som är intresserad av historia, men jag tror nog att den kan uppskattas av många.