"Ballad" av Maggie Stiefvater

Fullständig titel är "Ballad: A gathering of Faerie", men det orkar en ju inte skriva ut hela tiden. "Ballad" är en kompanjonbok rill "Lament" som jag läste i juni. Det var visst meningen att det skulle komma en "Requiem" också, men Maggie Stiefvater var visst missnöjd med det manus hon lämnade in och har lagt den boken på is och/eller bestämt sig för att avstå. Det hade varit kul med en tredje och avslutande bok, men det funkar bra utan också. Ingen cliffhanger alltså.

Bildkälla Goodreads

James och Dee har börjat på internatskolan Thornking-Ash, som är en musikskola för begåvade elever. Det har dock skurit sig mellan Dee och James, och de tidigare bästa vännerna har nu svårt att ens tala med varandra.
James, som är väldigt duktig på säckpipa, hamnar i blickfånget hos Nuala - en musa som skänker konstnärlig framgång i utbyte mot liv. Och för henne är det bråttom. Det är snart Halloween på hennes sextonde år, året då hon måste brinna för att åter stiga upp ur askan.

Återigen räddas boken av Maggie Stiefvaters förmåga att skriva vackert och fängslande. Ibland hisnar det lite över poesin som smyger sig in i textflödet, nästan lite omärkligt. Miljöbeskrivningarna är även de spot on. Jag känner nästan dofterna hon beskriver, och det krävs inte mycket tankeverksamhet för att hela skolans campus ska framstå tydligt för mitt inre.

"Ballad" är snäppet bättre och intressantare än "Lament", och jag funderar på om det är så att Maggie Stiefvater helt enkelt blir lite bättre när hon skriver ur ett i huvudsak manligt perspektiv. När hon skriver ur det kvinnliga perspektivet är det så lätt att hon ramlar ner i klyschor och föreställningar om hur tjejer "ska" vara och föra sig. Det är en befriande frånvaro av sådant i den här boken. Jag hade även betydligt lättare att tycka om relationen mellan James och Nuala ön den mellan Dee och Luke från första boken. Kanske främst för att Dee betedde sig väldigt dumt i sin relation med Luke, medan James både var avståndstagande och skeptisk till Nualas motiv. Det känns lite mer trovärdigt helt enkelt, som man borde bete sig i samröre med varelser som kan, och viss mån vill, ha död på en.

Jag har i den här boken, precis som i den förra, svårt att hänga med i svängarna gällande feernas mytologi. Jag hade nästan velat se en liten nyckel till vad de olika typerna av feer är och vad de gör. Att det inte rör sig om några väna små Tingeling-figurer framstår tydligt, men det hade varit intressant att få veta exakt vad de håller på med och på vilka sätt de blandar sig i människornas liv. En kan så klart Googla, men det gjorde aldrig jag. Kanske får skylla mig lite själv då?

Mitt betyg på "Ballad" blev 3,5/5. Som sagt - snäppet bättre än "Lament". I varje fall i mina ögon.