"Nattfilm" av Marisha Pessl

Det farliga med att titta på booktubers på YouTube är att man blir sugen på att läsa så många böcker. En redan lång önskelista blir ännu längre ganska snabbt. På grund av att flera booktubers kallade Marisha Pessl's bok "Nattfilm" för väldigt otäck så blev jag så klart sugen på att läsa den. För jag gillar skräck - i bokform. På film är det fortfarande helst inte som gäller.

Bildkälla Goodreads

Skräckfilmsregissören Stanislas Cordova har inte synts offentligt sedan 1977. För fansen är han en mytomspunnen skuggestalt, en mörkrets mästare, och hans filmer visas i hemliga tunnelvisningar dit bara några få blir inbjudna. När hans dotter Ashley hittas död, skrivs dödsfallet av som ett självmord.
Den grävande journalisten Scott Mc Grath tror dock att något annat, mer ondskefullt, kan ah drabbat Ashley. Han har en gång tidigare försökt skriva om Cordova men då slutade det hela i en personlig katastrof. Den här gången är Scott dock beredd att gå till botten med gåtan Cordova, att gräva fram hans hemligheter. Även om han måste möta sitt eget mörker för att nå dit.

All de som kallar det här för en otäck bok har nog aldrig läst en otäck bok. Jag blev inte skrämd en enda gång. Faktiskt tyckte jag inte ens att det var lite spännande. Jag hade stundtals ganska tråkigt till och med. Det känns som en dåligt förvaltad idé till något som hade kunnat bli en riktigt bra, och spännande bok. Det är lite som att boken inte riktigt vet vad den vill vara. Är den en skräckbok med övernaturliga inslag? En renodlad skräckbok? Urban fantasy? En kriminalroman? Jag vet inte, för jag blev aldrig klok på det. Det är en massa vändningar och villospår utslängda mest hela tiden, och med tanke på var boken så småningom slutar (efter 640+ sidor med rätt så litet typsnitt) så känns det bara konstlat och konstigt.
En speciell sak med boken är att det insprängt i texten finns till synes tidningsartiklar, utdrag ur patientjournaler och polisrapporter, foton, sidor från internet och annat dokumentärt materiel. Och stilistiskt är boken intressant, men i övrigt hade jag kunnat vara utan.
En sak som dessutom störde mig något enormt genom hela läsningen var det överdrivna användandet av kursiva ord, fraser och ibland hela meningar och stycken. Det kryllar av dem på ett sätt som känns överdrivet och som inte verkar ha något egentligt syfte. Det känns  malplacerat, och där det skulle kunna ha en mening att använda kursiv text har jag redan tröttnat på att se det och missar säkert poängen.
Skriver inte Marisha Pessl bättre än så här, så är jag färdig med henne nu.

Jag gav "Nattfilm" betyget 1,5/5.