Marsfavoriter

Jo, jag är fullkomligt medveten om att det är en dag kvar på mars, men i morgon är min plan att inte använda datorn om jag kan låta bli, så favoriterna kommer nu istället.

Bildkälla Goodreads

Bok: "The Martian" av Andy Weir. Älskar lite att jag lyckas få till en bok mer ordet "Mars" i som favorit just i mars. På svenska heter boken egentligen också "Ensam på Mars", men min bok är en så kallad movie tie-in, och då fick den filmens titel också på svenska.

Fic: Jag har läst om Klaine-ficen "Fix" av Rainjoy, och för första gången även läst uppföljarna som hör till. "Fix" duger bra (bäst?) på egen hand dock.

Film: Om jag har gett upp det där med att se en biofilm i månaden nu? Ja, det har jag. Just nu vill jag inte ens gå på bio, så då slipper jag, har jag bestämt.
Film har jag sett ändå, och bäst av de nya filmerna jag sett var "What we do in the shadows". En vampyr-mockumentär från Nya Zealand. Finns på HBO Nordic, där även tv-serien baserad på filmen finns. Som jag inte sett. Än. Filmen var dock bitvis skratta-högt-rolig och kan varmt rekommenderas.

Tv-program: Jag har i stort sett bara sett de omdiskuterade dokumentärerna och "Game of Thrones" den här månaden, och eftersom GoT tog sig där på slutet, så blir "Game of Trones" månadens favorit.

Nagellack: Picadilly Circus från Nails inc.

Skönhet: Kom på för några veckor sedan att jag har massa goa parfymer att använda, så jag har börjat göra det även om det är det enda skönhetiga jag gör den dagen. Fast inte idag, för idag har jag spränghuvudvärk och är mycket doftkänslig. Och om en vill och gillar parfym så kan en följa fina Linda på Instagram, och hennes doftkonto eaudelindchen.

Upptäckt: Såg igår att grannskapets största snöhög bara var en våt fläck. Och eftersom jag sa till Lilla E för ett tag sedan att det var vår först när den hade smält undan, så upptäckte jag igår att det är vår. Hurra! Fast inte hurra för allt pollen...

Extra speciell rolighet: Att inreda och göra i ordning helt i "mitt" nya rum, biblioteket. Mitt inom "" för att alla får vara här inne om de vill, men jag är den som är här allra mest, och jag har bestämt hur det ska se ut.

Favoritinlägg: Månadens "Soundtrack of my life" eftersom jag dedikerade den till älskade maken på vår 20-åriga förlovningsdag.

Nagellacken jag har burit i mars

Välkommen till månadens visning av nagellack. 8 lack fördelade på 6 manikyrer, för jag har så mycket Depend i lådan just nu att jag försöker "bli av dem" lite snabbare. Så, det blir en del Depend från och med nu. Bland annat.

OPI, Charged Up Cherry
Körsbär är röda i min bok, men tydlihen är körsbärsrosa också en grej, om vi ska tro namnet på det här lacket. Mörkt, knallrosa som drar lite åt neonhållet, utan att bli neon. Cerise och väldigt mycket 80-tal, i mina ögon. Gillade det ändå.

Nails Inc., Picadilly Circus
Jag trodde det här lacket var rött när jag webshoppade det, så jag blev lite förvånad när jag fick hem ett mörkt rödlila lack. Förvånad på ett trevligt sätt, för det här var utomordentligt tjusigt. Ett sådant där lack som ser helt olika ut beroende på vilket ljus som faller på det. Lila, rött, rosa, vinrött. Men inte en multikrom alltså, bara den sortens färg.

DependO2, #571 + Depend, #566
Höstkollektionslack. Doppade handen i otestade lådan och fiskade upp kakigröna #571. Bestämde mig för att para ihop det med mörkblå #566, och det här blev resultatet. Jag gillade den här manikyren, blått tillsammans med grönt på naglarna blir ofta väldigt snyggt, tycker jag.

A England, Into the Rose-Garden
Det senaste lacket att sorteras in i Heavenly quotes-kollektionen. Kom tillsammans med en nagelolja med ros, till någon trädgårdsbox eller liknande. Jag har inte oljan, för den är lite dyr. Har svårt nog att fylla mitt "behov" av de senaste kollektionerna från A England.
Som synses är Into the rose-garden ett mörkt rosrosa lack med gott om prismatiska partiklar som glimmar fint i solen, men inte ville fastna på bild.

Depend 7Day, Miss Chandler #7173
Om jag köpte hela Depend 7Days Friends-kollektion bara för att det är Friends? Jajamensan. För så många rosa lack behövde jag verkligen inte.
Miss Chandler är dock en ljust blå liten raring. Lite dammig i tonen, drar lite åt det grå hållet. Regnblått kanske?

Depend 7Day, Pink Moon #7146 + Regina Phalange #7177
Nope. Det här trivdes jag inte alls i . Knappt så jag blev ledsen alls när det började chippa efter några timmar, så det där 7Day funkar inte på mig så vidare värst (ja, jag körde hela kitet). Pink Moon hade jag sedan förut då det ingick i det rosa paketet jag fick från Nageldraken förra året. Så sugen var jag på det alltså. Jag gillade Regina Phalange mer, som är det kalla av de här rosa lacken. Drar lite åt lila och jag kallade det ljungrosa i mina anteckningar.

Jag har i ärlighetens namn haft nakna naglar i över en vecka nu. Dels för att jag inte riktigt har haft lust att måla naglarna, men också för att jag misstänker att de behöver vila lite, för de är bra slitna mina små hornplattor på fingertopparna. Det är högst troligt därför mina manikyrer håller så dåligt just nu, så jag ska vila tassarna en vecka till eller så. Sedan ska jag dyka mer bland alla Depend, OPI och Phalish jag har kvar i otestade lådan. Lovar.

Säsongssammanfattning: Game of Thrones, säsong 7

Som vanligt är det spoilervarning när jag skriver om tv.

Jaha. Det var det. Bara att vänta till 15 april då, när de nya avsnitten går upp på svensk tv (HBO Nordic). Kommer bli ett familjenöje nu. Och jo, jag är lite nyfiken på hur det kommer gå/sluta. Trodde jag kanske inte när jag började titta.

Bildkälla Euro posters

Favoritavsnitt: Oj! Den här säsongen blir det svårt, för det fanns bara 7 avsnitt och det händer massor i dem mest hela tiden. Men om jag måste välja...

7x07 "The dragon and the wolf". Säsongsavslutningarna brukar vara innehållsrika, och denna var inget undantag. Och hyfsat spännande slut! Glad att jag bara behöver vänta några veckor innan jag får veta.

Favoritkaraktär: *drar efter andan* Arya, Sansa, Tyrion, Jamie, Jon, Daenerys, Brienne, Sam. Egentligen skulle det gå snabbare att säga vem jag verkligen inte gillar - alls. Och aldrig har gjort. Cersei. Så klart.

Favoritpar: Sam och Gilly. Så klart. Och de är ju inte släkt med varandra heller- *ryser*

Bäst i säsongen: Gillade verkligen hur Sansa och Arya överlistade Littlefinger. 

Värst i säsongen: Att en av drakarna dog. Särskilt som den dog så att The Night King kunde få den i sitt våld. Det bådar inte gott.

Övriga kommentarer: Vad jag tror inför sista säsongen - den som till sist hamnar på Järntronen kommer vara någon vi inte ens anat. Och högst troligt kommer det gå åt helveta ett ganska bra tag, och flera favoriter kommer stryka med. Och jag tror att Jamie kommer döda Cersei. 

Men jag kan ha fel.

"Northanger Abbey" av Jane Austen

Ett av mina läsmål för i år är att läsa minst en bok skriven av Jane Austen. Jag har alltså nått det målet nu, när jag precis har läst om "Northanger Abbey", Jane Austens kärleksfulla ironiserande över den gotiska romanen.
"Northanger Abbey" började skrivas redan 1798, men fick den form vi läser den i idag 1803. Romanen såldes till ett förlag som specialiserade sig på att ge ut just gotiska romaner. Och möjligen var det just att "Northanger Abbey" driver lite smått med genren som gjorde att den aldrig gavs ut. Romanen köptes tillbaka från förlaget av en av Jane Austens bröder 1816, och gavs ut 1818, efter Janes död.

Bildkälla Goodreads

Catherine Morland spenderar några veckor i Bath tillsammans med grannparet Allen. Där träffar hon Eleanor och Henry Tilney. Hon blir vän med Eleanor och förälskar sig i Henry.
Samtidigt blir hon även god vän med Isabella Thorpe, en ung och vacker flicka som redan känner Catherines bror och hyser varma känslor för honom. Och hennes bror, John, faller snart för Catherine.
Till sin glädje bjuds hon in att spendera några veckor hos sin nya vän Eleanor Tilney, och hennes bror och far, general Tilney. De bor på Northanger Abbey, och Catherine, som har huvudet fullt mer idéer efter ha läst flera gotiska romaner, tycker sig snart se mysterier överallt. Kanske har generalen till och med mördat sin egen hustru?

Det här är på alla sätt en underhållande liten historia. Delar av mig önskat att jag hade läst den på svenska, så att jag hade hängt med ordentligt i svängarna. Min utgåva är nämligen på ganska gammaldags engelska, med ord och uttryck som jag inte riktigt hänger med på.
Vår hjältinna är en godhjärtad och lite naiv ung kvinna, som i viss mån låter andra köra med henne. Innan hon lär sig vad sann vänskap är vill säga. Hon blir alltså manipulerad, utsatt för spratt/nedrigheter och utnyttjad på diverse sätt. Det vill säga tills hon lär sig vad sann vänskap är, och hur falska vänner kan bedra.
De där inte så fina och snälla är så bra beskrivna att jag kommer på mig själv med att sitta och högt varna Catherine för vad de håller på med. Så vi kan lugnt påstå att jag levde mig in i berättelsen.
Och med denna inlevelse upplever jag det då som aningen störande att jag då och då blir påmind om att det här är en roman, då författarinnan själv kliver ini texten och berättar för mig om "sin hjältinna" och vad hon ska utsättas för. Ibland kan det även kännas som lite spoiler, då vissa av händelserna i romanen avslöjas långt innan av författarens egen berättarröst.
Förutom det, en liten rar romantisk historia. Lyckligt slut, så klart. Det gotiska visar sig mest i några få kapitel, och vi hinner halvvägs in i boken (eller mer) innan Catherine ens anländer till titelns Northanger Abbey.

Mitt betyg på "Northanger Abbey" blev 3/5.

BuJo för april

I april fyller min mamma år, och  eftersom hennes favoritfärg är grönt så valde jag att göra alla mina aprilsidor i min bullet journal gröna. Så klart. Så de där svarta pennorna som är med på bild, de kom inte ens ut ur sin förpackning den här gången.

Ja, och som alltid hade jag washitejp som dekoration. Den här gången i lite marmorerat mintgrön, samt en med blad på. Två nyanser av grönt på mina fineliners, och en mintgrön övererstrykningspenna att accentuera med.

Det visade sig att anledningen till att jag inte använde min månadsöversikt när den var på endast ett uppslag, var därför att jag inte använder min månadsöversikt vidare värst. Mars månads där månadsöversikten fick ett helt uppslag användes alltså inte mer bara för att det fanns mer plats, så jag bestämde mig för att återgå till min ensidesöverikt i april. För jag vill fortfarande ha en månadsöversikt, eftersom den fungerar som min startsida för månaden.
Jag är lite missnöjd, men den får duga.

Mitt uppslag för nagellack, böcker och pengar. Ser ut ungefär som det brukar, och används ganska flitigt under månaderna.

Här är ändå det uppslag som jag använder allra mest månad efter månad. Min en rad om dagen, vanekollen och boken jag läser under månaden.
Denna månad även med sneda linjer, men en kan ju inte få allt här i livet.

Och ett exempel på hur ett veckoslag ser ut. Valde påskveckan, så att det syns hur jag skriver in om det är helgdagar och sådant också. Inser precis att jag inte skrivit in Valborgsmässoafton än, så det ska jag göra nu.

Soundtrack of my life

Idag har älskade maken och jag varit förlovade i 20 år. Så här är en sång som alltid får mig att tänka på honom.

Pet Shop Boys - Miracles

Clouds drift away when they see you 

Rain wouldn't dare to fall near you here

Miracles happen when you're around

Somehow the grass is much greener

Rivers flow faster and cleaner

Being with you

No matter where

Sunlight breaks through

And suddenly there's

A bluer sky

Whenever you're around

You always bring

A bluer sky

A brighter day 

Thunder is silent before you

Roses bloom more to adore you too

Miracles happen when you're around

The sunset is deeper and longer

The scent of the jasmine is stronger

Stay dogs don't bite

Birds start to sing

Lightning daren't strike

You suddenly bring

A bluer sky

Whenever you're around

You always bring

A bluer sky

A brighter day 

Birds fly

Even higher in the sky

Sun shines 

It's a new day

It's a new day

Being with you

No matter where

Sunlight breaks through

And suddenly there's

A bluer sky

Whenever you're around

You always bring

A bluer sky

A brighter day 

(Miracles happen)

Birds fly

Even higher in the sky

(Miracles happen)

Sun shines 

It's a new day

(Miracles happen)

Sun shines

It's a new day

Säsongssammanfattning: Game of Thrones, säsong 6

Som vanligt är det spoilervarning när jag skriver om tv.

Det är väl lika bra att ta det här på en gång, nu när jag sett klart även på GoT:s sjätte säsong. Bara en kvar att se innan den åttonde och avslutande som har premiär på HBO Nordic 15 april. Jag tror jag hinner.

Bildkälla The Next Rex

Favoritavsnitt: Faktiskt flera stycken beroende på vilken plotline vi för tillfället följer. Men -
6x09 "Battle of the bastards". Dels för en av de bästa slagfältssekvenser jag sett på tv, dels för att Sansa fick sin hämnd på Ramsay Bolton, dels för Daenerys bamf-ögonblick med drakarna.

Favoritkaraktär: Samma som sist, men nu med en bubblare i form av Sansa.

Favoritpar: Samwell och Gilly. Det enda paret som känns som något att hänga i granen i hela serien, ärligt talat. De har blivit mitt otp för "Game of thrones".

Bäst i säsongen: Hur glad är jag över att Cersei eldade upp hela citadellet med alla sparrows i det? Jätteglad, faktiskt. Så var vi av med dem! Och en massa andra folk, men man måste ju krossa en del ägg för att göra en omelett.

Värst i säsongen: Hodor... *gråtemoji*

Övriga kommentarer: Nu börjar det äntligen bli bra på riktigt. Funderar på om det kan bero på att från och med den här säsongen så fanns det inga fler böcker att basera manus på, utan det här är manusförfattarnas jobb. Med George R.R. Martin som konsult, så klart.

"Till minne av en villkorslös kärlek" av Jonas Gardell

Det var länge sedan jag läste en bok av Jonas Gardell, så det var väl på tiden att jag gjorde nu igen. Och har jag en gång börjat så vill jag inte riktigt sluta. Har en nästan oemotståndlig lust att läsa om Sävbyholm-trilogin och min favorit från förr, "Vill gå hem". Ibland leder vissa böcker en in på oväntade stigar.

Bildkälla Goodreads

Ingegärd föds in i en frikyrkofamilj på 1920-talet. Tiden sätter begränsningar för henne som kvinna, något hon går emot med stridsropet: Jag måste vara fri!
Tillsammans med Bertil ska hon erövra världen. De är två drömmare i ett Sverige som snabbt förändras. Så kommer barnen, familjen, vardagen.
När yngste sonen Jonas föds dör nästan Ingegärd. När hon ser in i den nyföddes ögon inser hon dock att den där hjälplösa parveln behöver henne och att hon måste fortsätta leva. Det blir början på ett förbund som ingen av dem ska bryta.

Stilen känns igen. Liksom i Sävbyholms-trilogin ("En komikers uppväxt", "Ett UFO gör entré" och "Jenny") är det en memoarbok förklädd till en roman. Här ligger stort fokus på Jonas Gardells mamma Ingegärd, även om pappan självklart också finns med. Boken är som en släktkrönika, och ska till viss mån föreställas att vara en biografi över den bortglömde författaren Jonas Gardell, någon gång i en framtid.
Det är ett intressant grepp, men då mycket i boken är i jag-form så blir de små fotnötterna och inslagen från "någon annan" nästan lite störande, eftersom de dyker upp så sporadiskt.
Det är ändå en intressant berättelse. Kanske lite extra roligt för mig att läsa om familjen i Örebro, sommarveckorna vid Leken. För där bor jag och där har jag varit. Jag vet precis var han menar, och jag känner väl igen både miljöer och historier. Självklart jättekul för mig som Örebroare, och där fick jag även lära mig något nytt om Jonas Gardell, för jag hade ingen aning om att han hade anor från min hemstad.
På sätt och vis känns det som att Jonas Gardell gör bokslut med "Till minne av en villkorslös kärlek". Den känns på ett sätt så definitiv och avslutande. Och tro mig - det finns betydligt sämre sätt att avsluta på. Nu hoppas jag så klart att Jonas Gardell skriver fler böcker, men jag fick liksom en känsla av att han tackade för sig här. Eller åtminstone skrev klart om sitt eget liv.

Boken var väldigt lättillgänglig, som i lätt att komma in i och även lätt att läsa vidare i. Boken är på dryga 550 sidor, och dryga hälften av dessa läste jag på samma dag. För att jag ville vidare och för att jag ville veta. Så - låt inte storleken på boken avskräcka, för det är inte en svår bok att läsa alls, även om vissa ämnen i den kan vara svåra och sorgliga ibland.

Mitt betyg på "Till minne av en villkorslös kärlek" blev 4/5.

"Parfymsamlaren" av Kathleen Tessaro

Jag fortsätter (såklart) att läsa mig igenom mina bokrea-fynd. Den här gången valde slumpen att jag skulle läsa "Parfymsamlaren" av Kathleen Tessaro. Jag vet inte riktigt vad jag hade väntat mig att hitta mellan bokpärmarna, men det var inte riktigt det här.

Bildkälla Goodreads

Grace Munroe, gift sedan några år med Roger, får en dag ett brev från Paris. I det ber en advokatfirma att få beklaga sorgen över Eva d'Orsey, som hon nu är ensam arvinge efter. Det underliga är bara att Grace aldrig har hört talas om Eva d'Orsey.
Hon reser från London till Paris för att få klarhet i vem denna mystiska kvinna var, och via ett övergivet parfymeri kommer hon sanningen om Eva på spåren.

Till att börja med - hur mycket avskyr vi särskrivningar på bokomslag? Mycket, är svaret i mitt fall. Ett enda litet bindestreck mellan orden parfym och samlaren och jag hade sluppit rysningar av obehag varje gång jag såg bokens framsida. (Den låg med baksidan uppåt en hel del, om vi säger som så.)

Jag kan känna att det är bra om en tycker det minsta lilla om parfym när en läser den här boken. Den är nämligen full med dofter, både doftämnen och komplexa parfymer, och ibland blir det lite tekniskt och detaljerat. Jag gillar det, men så tycker jag att parfymer är kul också, även om jag inte har råd med de allra dyraste och min kombination näsa/huvud oftast vill ha mig oparfymerad för att slippa huvudvärk. (Denna här är lite doftkänslig, tyvärr.)
Frånsett det så är det här en rätt så lättillgänglig bok. Det stora mysteriet som en lockas av är egentligen inget stort mysterium, utan det går ganska lätt att lista ut vad som har hänt och vart vi är på väg. Resan till slutet är dock inte tråkig. Jag gillar att vi kommer sanningen närmare genom att historien berättas i parallella tidslinjer, dels Graces 1955 och dels Evas 1927 - 1954.
Jag skulle vilja klassa "Parfymsamlaren" som en historisk romance, minus närgångna sexscener. Och jag gillar det - jag tokgillar det inte bara.
Mitt betyg på "Parfymsamlaren" blev 3/5.

Säsongssammanfattning: Game of Thrones, säsong 5

Som vanligt är det spoilervarning när jag skriver om tv.

Faktiskt tittade jag klart på säsong 5 samma dag som sammanfattningen för säsong 4 gick upp, så jag skojade inte när jag sa att jag nästan var klar med femman.
Sak som slagit mig den här säsongen. Har Geoerge R.R. Martin verkligen så ont om egna idéer? För här ser jag mycket hämtat från andra och annat. Mordet på Julius Caesar för att ta bara ett exempel. Men det är ju milt underhållande i varje fall.

Bildkälla 

Favoritavsnitt: 5x10 "Mother's mercy". Säsongsavslutningen, där alla dör. Typ. Flera plotlines som försvinner och en del nya som det bäddas för.

Favoritkaraktär: Tyrion, Arya.

Favoritpar: Sam och Gilly.

Bäst i säsongen: Brianne fick sin hämnd. Och Aryas träning för att bli en riktigt duktig mördare.

Värst i säsongen: Jag tröttnade på Sparrows redan första avsnittet de var med, och längtar redan till Cersei tar sin hämnd på dem.

Övriga kommentarer: Var är Bran?

FredagsFilmen: The Martian

Är det någon som är förvånad över att jag skriver om filmatiseringen av "The Martian" några dagar efter att jag läst ut boken? Jag är det inte. Jag hade sett filmen förut, men efter att ha läst boken kände jag ett tvång att se om filmen också, så då gjorde jag det. Så att jag kan jämföra. Ni vet - for science.

Bildkälla Deadline

Mark Watney har lämnats kvar på Mars, förmodad död av sin besättning. Han överlevde dock, och nu börjar en kamp för att överleva och få kontakt med Jorden så att han kan få hjälp. Med uppfinningsrikedom och rätt inställning borde han finna ett sätt att överleva på en planet som gör sitt bästa för att döda honom.

Vilken lögnaktig trailer! Ja, ja.

Det är en hyfsad adaption av boken, men boken är så klart bättre. Dels för att ungefär tre saker som jag tyckte var superspännande i boken helt har tagits bort i filmen, samt att slutet är helt omgjort. Till det mer spektakulära, men även till det sämre och lite mer tvivelaktiga. Annars är det trovärdigt hela vägen, men det är en och annan sak i slutet där som jag helt enkelt inte köper.
Självklart tycker jag ändå att filmen är sevärd. Det här var faktiskt en sådan där film som jag inte alls var sugen på att se, men som jag ändå såg (för jag blev övertalad/nedröstad) och blev fullkomligt tagen av. Vilket ledde mig till den mycket bättre boken. Som jag absolut, självklart tycker att du ska läsa.

Trevlig helg!

Säsongssammanfattning: Game of Thrones, säsong 4

Som vanligt är det spoilervarning när jag skriver om tv.

Det rasslar på rätt bra just nu med mitt Game of Thronesande, så jag ser inga problem alls med att hinna titta klart innan det är dags för sista säsongen om prick en månad. Jag har faktiskt hunnit titta nästan klart på säsong 5, till och med, så en ny sammanfattning kommer redan om några dagar.
Men först tittar vi alltså närmare på säsong fyra.

Bildkälla Movieweb

Favoritavsnitt: 4x02 "The Lion and the Rose". Bröllopsdags i Kings Landing, som slutar lite plötsligt.
4x10 "The children" Säsongsavslutning, och som vanligt händer det en massa som för berättelsen vidare till nästa fas.

Favoritkaraktär: För att inte upprepa mig säger jag den här gången Jamie och Samwell. Bara för att jag tycker att de karaktärerna växer mest hela tiden. Kanske inte alltid så trevliga, men mer komplexa. Och ska jag gilla något med den här serien så kan det ju vara välgjorda karaktärer som inte nödvändigtvis är onda eller goda, utan en mix av den verklighet de lever i.

Favoritpar: Samwell och Gilly. För det gick ju sådär med Jon och Ygritte....

Bäst i säsongen: Bye, bye Joffery. Såg mycket fram emot det. Stygg som jag är.

Värst i säsongen: Såg däremot inte alls fram emot tvekampen mellan Mountain och Oberyn. För jag visste hur det skulle gå och tycker det är lite väl snaskigt.

Övriga kommentarer: Jag börjar hänga med mer och mer nu i hur hela den här världen är uppbyggd och var folk befinner sig och varför. Tog ett tag, särskilt i de storylines där jag inte är jätteintresserad.
Och så tackar vi för mindre och mindre naket och omotiverat äckel bara för att skapa en reaktion. Låt storyn berätta sig själv, så blir det nog bra.

Tre tomma no. 80

Tre tomma förpackningar till saker som  applicerades på huvudet när det begav sig.

Ica. Ekologiskt certifierad ögongel. Oparfymerad.
Är precis det det står på tuben. Ger inget fantastiskt resultat, men gör sitt jobb. Jag trodde den här skulle ta slut för flera veckor sedan, så jag har haft en likadan tub väntandes i kulisserna ett tag. En dryg liten grej alltså.
Plaståtervinning.
Betyg 3/5

Lush. Cynthia Sylvia Stout schampo.
När jag förberedde mig för att gå no poo för några år sedan, så var det det här schampot jag använde som "sista-schampo". Gillade det mycket då, och tänkte att samma sak säkert gällde nu. Blev inte alls lika förtjust den här gången dock. Det är ett hyfsat schampo dock, med underbar doft som ger bra glans. Men det var inte vad jag ville ha den här gången.
Plaståtervinning.
Betyg 3/5

Helloskin. Jumiso. Chewy-elasticity sheet mask.
En arkmask som lovar att ge tillbaka stuns till ansiktet, med bland annat extrakt från äggmembran. Det ni! Gillade den här mycket. Inte för att jag blev tajt som en tonåring i ansiktet igen direkt, men jag kände resultat. Rikligt med essens, fick över i en burk så det räckte nästan en hel vecka. Bra liten kur, och jag är bra sugen på en ny. Om min arkmask-låda inte var så full så att jag inte ens får locket, så skulle jag vara lockad av ett omköp, helt klart.
Plaståtervinning.
Betyg 5/5

"Och så var de bara en" av Agatha Christie

När jag läste den här boken för första gången (högstadiet? gymnasiet?) så hade den en helt annan titel. En som inte direkt klingar vackert i dagens samhälle. Så är det här en nyöversättning också, där "förlegade begrepp har moderniserats utan att böckerna har förlorat en språklig förankring till den tid då de skrevs". Bra initiativ tycker jag, och en mycket lyckad nytolkning av ett väldigt klassiskt verk.

Bildkälla Goodreads

Tio främlingar har blivit inbjudna till ett hus på en isolerad ö utanför Englands kust. Husets ägare dyker inte upp, men låter sina gäster förstå att de alla ska komma att straffas. De anses nämligen vara skyldiga till olika dödsfall, moraliskt om inte juridiskt. De är helt avskurna för omvärlden, och när den första personen i sällskapet dör förstår de överlevande snart att de står inför en kamp för att överleva.

Agatha Christe var något av en mästarinna på "det slutna rummet". Alltså mysterier satta kring en isolerad plats, med ett begränsat antal misstänkta. Här gjorde hon det så bra att hon senare fick lägga till en epilog för att avslöja hur det hela gått till.
Att jag förstod vem som låg bakom allt beror mest på att jag vagt mindes det från när jag läste den i min gröna ungdom, inte på att jag är supersmart och listade ut det. För det är ont om ledtrådar till läsaren i den här boken, vilket jag faktiskt uppskattade. Det gjorde att boken höll spänningen uppe fram till sista sidan och det stora avslöjandet.
Det här var en fantastiskt lättläst liten sak, och jag tog mig igenom den på ungefär en dag. Den är inte lång, vilket bidrar till att den är lättläst, men språket flyter även det på väldigt bra samt som sagt att boken är rätt så spännande, så att en vill veta vad som händer och vem som är skurken.

Mitt betyg på "Och så var de bara en" blev 4/5.

"The Martian" av Andy Weir

Jo, fast jag läste den på svenska och då hette den "Ensam på Mars", men eftersom jag har en så kallad movie-tie-in så är den fullständiga titeln på min bok "The Martian: Ensam på Mars". Marsianen hade varit en lämplig översättning annars, kan en tycka.

Bildkälla Goodreads

Mark Watney har blivit ensam kvar på Mars efter en misslyckad expedition. Han blev inte kvarlämnad med flit, utan hans besättning trodde han var död. Det var han inte, men hans framtidsutsikter är inte direkt goda.
Utan möjligheter att kommunicera med Jorden, och med knappa resurser måste han utnyttja alla sina kunskaper för att överleva. Målet är att en dag kunna återvända hem.

Jag hade sett filmen innan jag läste boken, och det var en sådan där film jag egentligen inte var värt intresserad av att se, men som jag ändå gillade en hel del när jag väl såg den. Självklart vill jag gärna se den igen nu.
Boken är baserad på rymdvetenskap, och den känns så välarbetat och förankrad i verkliga scenarion och erfarenheter att jag sväljer allt med hull och hår. Mycket av det går miltals över min förmåga, men aldrig på ett sätt som gör att jag inte hänger med eller känner mig dumförklarad. Det är lite nertaget på en lekmannanivå, vilket uppskattas av denna här. För jag är inte raketforskare, eller kemist, eller geolog, eller botaniker, eller datorexpert. Jag hänger mest med på resan.
Och det är spännande! Även om jag vet precis hur det går, så sitter jag som på nålar när jag följer kampen för Marks överlevnad, på alla de plan den förekommer.
Så det är inte alltid lättläst, med sina tekniska termer som jag ibland inte begriper ett dugg av, men det är en bladvändare ändå. Snabbläst och med en stor dos humor.
Mitt betyg på "The Martian" blev 5/5.

FredagsFilmen: Orlando

Det är internationella kvinnodagen idag, och vad passar då bättre än att titta närmare på en film skriven och regisserad av den uttalade feministen Sally Potter, med Tilda Swinton i huvudrollen. Dessutom baserad på en bok av Virginia Woolf.

Bildkälla 

Orlando föds som man. Han har ett visst androgynt utseende, som eftertraktas i den tid han lever, sent 1500-tal. Drottning Elizabeth uppmanar honom att förbli ung, och så blir det. Genom flera sekel och med ett könsbyte till kvinna.

Det är ganska många år sedan jag både såg filmen och läste boken, men jag minns den som väldigt tankeväckande. Och framför allt bra. Tilda spelar Orlando så fantastiskt bra, både som man och som kvinna. Klart sevärd liten pryl.

Crashing beats and fantasy-Dagens

Låt: New gold dream (81-82-83-84) med Simple Minds. Har varit väldigt 80-talsnostalgisk ett tag. När jag inte lyssnar på Editors, vill säga.
Outfit: Tröja och leggings från H&M, favoritkoftan från Vila.
Smink: Naket ansikte.
Nagellack: Nakna naglar.
Doft: Naken hud.
Smycke: Ringarna.
Klocka: Naken handled.
Frukost: Citronvatten, Earl Grey, ostmacka, flingor med mjölk och banan.
Fika: Te och fruktbar.
Middag: Baconlindad lax med ugnspotatis.
Pryl: Nagelfil. De här stackarna behöver kortas mest hela tiden.
Motion: Promenix med en världsagullig hund. Inte mycket mer än så.
Kvällsnöje: Läsa, ansiktsmaska. Kanske köpa en lampa?
Att tillägga: En ganska så vardaglig dag. Lite småtrist sådär. Matchar vädret. På bilden ser ni katten på sitt favoritställe (innan han race-ade till dörren för att möta husse som kom hem från jobbet) och en pytteliten sneak peak av "mitt" nya rum. Kommer ett specialinlägg om det så snart jag kan få till bättre bilder.

Säsongssammanfattning: Game of Thrones, säsong 3

Som vanligt är det spoilervarning när jag skriver om tv.

Det börjar dra ihop sig till den sista säsongens premiär i april, så jag tuffar på i "Game of Thrones". Har redan tittat en bra bit in på säsong 4, men det kommer en annan dag.

Bildkälla Den of geek

Favoritavsnitt: 3x10 "Mysa". Säsongsavslutningen och hopknytandet av många säckar, samtidigt som andra öppnas lite grann.

Favoritkaraktär: Arya, Brienne, Daenerys, Jon och Tyrion.

Favoritpar: Jon och Ygritte. Ingen fara, jag vet. Men de fick ett lyckligt slut på riktigt i varje fall.

Bäst i säsongen: Daenerys BAMF-ögonblick. Särskilt när hon "köper" unsullied. Eller något.

Värst i säsongen: Red wedding. Såg inte fram emot det hela säsongen. Sedan är ju Theons öde lite väl magstarkt emellanåt.

Övriga kommentarer: Jodå, nu tycker till och med jag att det är spännande ibland. Kanske inte allt som händer, men mycket av det. Har stotylines jag tycker mer om än andra, men så är det ofta. Särskilt i en så pass spretig serie som Game of Thrones, där det händer saker på olika platser mest hela tiden.

"Blå längtan" av Elisabet Nemert

När jag lade upp en bild av "Blå längtan" av Elisabet Nemert på min Instagram fick jag kommentarer från både kända och okända personer om att den boken var så bra! Så det var med nyfikenhet och glädje jag tog mig an den sista boken från det lilla bokpaketet jag vann från Adlibris i julas.

Bildkälla Goodreads

12 februari 1950 föds två flickor vars öden ska vävas samman.
Naomi föds i Nigeria. Hon har läppspalt och ljusare hy och stöts bort av sin familj. Istället tas hon om hand av läkekvinnan Jorinda som låter henne växa upp på savannen med lejon och elefanter som sällskap.
Pia föds i Sveriges huvudstad Stockholm. Hennes föräldrar är alkoholiserade och uppväxten blir tuff.
Så småningom träffas de båda flickorna i Sverige och en stark vänskap uppstår.

Boken är lätt- och snabbläst, med inte alltför långa kapitel och gott om stycken att pausa upp vid om man vill det. Jag var dessutom lite nyfiken på hur det skulle gå för Pia och Naomi.
Det var den där nyfikenheten som fick mig att läsa ut boken. För ärligt talat, att den var lättläst var det enda jag tyckte om med den, för då kunde jag snabbt lägga den ifrån mig och läsa något nytt.
Jag värjer mig mot så mycket i den här boken, allt från rena faktafel till det ständiga upprapandet av viktiga historiska händelser, osannolika karaktärer, puttesnuttiga detaljer och händelser, förutsägbarheten i berättelsen (nyfikenheten grundade sig i att se om jag hade listat ut allt - det hade jag) och ett ständigt upprepande av olika fraser. Den här boken snöade in totalt på dofter, och jag vet inte hur många gånger jag läste orden "alla känslor har sin egen doft" bara att jag till sist blev så trött på dem att jag började kasta mitt bokmärke på boken när de dök upp.
Faktafel, skrev jag. Jo, i bokens 1955 åker överläkaren Birgitta Kronwall på uppdrag av SIDA till Nigeria. Duktigt jobbat att åka för en organisation 10 år innan den bildades, kan en tycka. Väl där får hon som ensamstående kvinna, inom loppet av bara någon vecka, adoptera lilla Naomi och ta med henne hem till Sverige. Nej. Ensamståendeadoptioner är väldigt svåra att få godkända än i våra dagar, samt att en blir utredd till både höger och vänster innan en adoption kan komma till. Här känns det mest som att hon handlar något på marknaden.
Birgitta känns också underligt ålderslös. Hon är överläkare, med en pensionerad pappa som även han var överläkare. Änka med en vuxen son som bor i New York med sin fru. Genom bokens gång (24 år) känns det som att hon inte åldras alls, inte hennes pappa heller. De enda som känns som att de åldras naturligt är Naomi och Pia, och det kan kanske bero på att författaren gjorde dem lika gamla som sig själv.
Pia är för övrigt en karaktär som ofta känns bortglömd i bokens handling. Det är så mycket om Naomi att det känns som att författaren själv har mest slängt in lite om Pia då och då för att hon kommit på att hon har en huvudperson till. Men det är ju så, Naomi är den här bokens centralgestalt och allt annat händer omkring henne. Utan henne, ingen berättelse - typ.
Boken kryllar också av den där osannolika typen av karaktärer som alltid finns på plats vid viktiga historiska skeenden, eller som kan lösa vilken uppgift som helst - antingen med pengar eller sin oerhörda kunskap och intelligens.
Någon på Goodreads skrev att "Blå längtan" är en feelgood-roman med lite väl mycket feelgood, och det är en sammanfattning jag kan hålla med om. Men omslaget är snyggt.

Varje känsla har sin egen doft, och känslan jag fick när jag läste "Blå längtan" avger inte en angenäm doft. Jag gav den betyget 1/5.

Plejaderna om "Ormen i Essex" av Sarah Perry

Så har det varit söndag, och Plejaderna har haft sin boksnackarträff igen. Återigen var det lite dåligt med utläsningen av boken, vilket gör att jag känner viss oro inför nästa bok då vi ska ses tidigare än vi brukar på grund av omständigheter. Jag hoppas på mindre bortfall, men det kanske jag hoppas förgäves på.
Fast vi har trevligt ändå, som vanligt, och jag har fått till ett medelbetyg. Känner mig bara inte helt nöjd, så är det.

Bildkälla Goodreads

England år 1883. Cora Seaborne har precis blivit änka, och i trots med omgivningens förväntningar lämnar hon London för den engelska landsbygden. Hon får höra rykten om ett mystiskt odjur som sprider skräck i trakten hon befinner sig. Hennes förhoppning är att hon kommit ett förhistoriskt djur på spåren, och hon beger sig till den lilla byn Aldwinter i Essex för att undersöka saken. Till sin hjälp har hon traktens präst, William Ransome, som också vill gå till botten med Problemet som sätter griller i huvudet både på hans församling och hans familj.

Det här är sådan där bok där vi inte riktigt förstår vad författaren vill säga. Vad är syftet med boken? Det känns otydligt och ganska spretigt. Även persongalleriet är lite väl spretigt, med alltför många karaktärer som får komma till tals. Känslan av att boken saknar en egentlig huvudperson är stor. Vi trodde det skulle vara Cora, men det kan lika gärna vara prästen William eller kirurgen Luke.
Ormen försvinner även den. Den finns där som en katalysator, något som för personerna till samma plats. Annars är det kanske Cora som är ormen, i så fall en symbolisk sådan, då hon kommer till trakten och rör om i grytan.
Boken har en naturälskande känsla. Faktiskt så är miljöbeskrivningarna mycket bättre än personbeskrivningarna, och landskapet har en stor och viktig roll att spela, kanske är det Essex i sig som är bokens huvudgestalt. Personerna däremot är ofta komplexa, och ingen av dem väckte några vidare sympatier. Dessutom en ganska osexig sexscen som vi gärna hade kunnat vara utan, eller sett berättas på ett annat sätt.
Vissa hade haft stora problem med texten och tyckt att den kändes tungrodd och svår att få grepp om. Jag däremot tyckte att boken var hyfsat lättläst och hade ett framåtdrivande berättarsätt. Breven som finns insprängda i texten var för flera av oss de trevligaste och bästa inslagen i boken. Hade vi föredragit en brevroman? Kanske, men samtidigt inte.
Det känns dock som att boken saknar något. Något litet som skulle ta den till nästa steg, ge den det där lilla som hade kunnat göra att vi tog den till våra hjärtan. Det kan vara att den känns så spretig i handlingen. Krocken mellan religion och naturvetenskap hade kunnat utforskats mer. Eller hur de fattiga behandlades, socialismens framgångar. Eller romanserna. Eller allra hest välja en av dessa ting och ge boken en ordentlig riktning. Och som sagt - den hade nog vunnit en del på en tydlig huvudperson.

Betygen blev spridda, från 1 till 3,5/5, där jag stod för det högsta betyget. Medelbetyget hamnade på 2,3/5.

Sidorna jag läste i februari

Nu är det mars och jag har påbörjat en ny månadsbok och har som vanligt även en roman att läsa. Och i februari läste jag också. Goodreads tror att jag läste lite över 2600 sidor i februari, men då är långläsningen inräknad i det, som jag läste i både december och januari, så det där är en sanning med modifikation.
Anyhoodels - jag har ju läst, det har jag. Fem utlästa böcker blev det i februari, här sedda i ordningen uppifrån och ner.

"The lady's guide to petticoats and piracy" av Mackenzi Lee. Del två om syskonen Montague och deras äventyr någongång på 1700-talet. Här med Felicity som huvudperson, och jag tyckte inte det var lika bra som första boken. Jag gav den betyget 3,5/5.

"Den tomma stolen" av J.K. Rowling. Ett lite väl rikt persongalleri, men ändå så pass bra att jag utnämnde den till februaris favoritbok. Fick betyget 4/5.

"Svälten" av Magnus Västerbro. Lite fakta i februari, här om svälten som drabbade Sverige under 1860-talet, och konsekvenserna det fick. Augustprisvinnare 2018 i kategorin faktabok. Jag gav den betyget 3/5.

"Den oövervinnerlige" av Peter Englund. Hade jag inte läst den här som långbok hade det antagligen tagit mig två och en halv månad att läsa den ändå. Om jag ens hade läst ut den. Lite väl lång, men intressant i små skvättar. Kände mig generös och gav den betyget 2,5/5.

"Ormen i Essex" av Sarah Perry. Senaste bok att läsas för bokcirkeln Plejaderna. Vi ska ses på söndag, så jag säger inte mer än att jag inte avskydde den i varje fall.