Augustifavoriter

Det känns som att jag skriver det här varje månad, men jisses vad denna månad har gått fort. Det lunkar så smått in i vardagsrutiner, med skolstart och grejer, och som vanligt tycker jag att det är jätteskönt att livet får återgå till sin vanliga takt.
Favoriter då? Ska se om jag hittar några.

Bok: Det finns böcker jag gett högre betyg denna månad, men de har varit omläsningar, så månadens favorit får bli "The song of Achilles" av Madeline Miller. Har haft lite svårt att släppa taget om den.

Film: Jag har inte varit på bio sedan november, men film tittar jag på ändå. I augusti har jag sett 6 filmer som varit nya för mig, men ingen av dem har varit hejdundrande bra. Så pass den här månaden.

Tv-program: Har inte sett värst mycket på tv heller, mer än nyheterna och enstaka dokumentärer. Så pass här med.

Nagellack: Punkten jag fasat för den här månaden, för jag bar ett par riktiga godbitar i augusti. Valet står mellan One day you'll make a dream last från Cadillaquer, Golden snidget från Pahlish och Black to reality från OPI. Med älskade makens utslagsröst blir det det sistnämnda.

Skönhet: Nuud. Som är en krämdeo som håller en doftfri 2-7 dagar. På mig funkar den ungefär 2½ dag innan jag börjar känna små pustar av armhålesvett, och med tanke på att tuben är pytteliten och hyfsat dyr så hade jag hoppats på några dagar mer. Är osäker på att jag kommer köpa om den, men den är onekligen bra.

Upptäckt: r/Slash på YouTube. Farlig kanal att fastna i, men roande (och oroande) att höra hur dumma i huvudet folk kan vara. Kanalen innehåller uppläsningar av poster från Reddit, med ämnen som "Choosing beggars" och "Entitled parents", och eftersom det är en lyssnakanal kan jag göra annat under tiden om jag vill, men ändå - farligt kaninhål att trilla ner i.

Extra speciell rolighet: Döttrarnas födelsedagar. Firades så mysigt så.

Favoritinlägg: Fyra frukostar - med ägg. För att det innehåller mitt bästa tips på äggröra.

"Tjugo verkliga mord" av Lennart Rammer

Som månadsbok nu i augusti har jag läst en mash up av true crime, memoar och facklitteratur. Boken är skriven av en pensionerad rättsläkare och handlar om fall som han själv har varit delaktig i, och som alla gått till rättegång.

Bildkälla Goodreads

Vill du ha en smaskig bok som frossar i detaljer så är inte det här boken för dig. Språket är ganska torrt och det är sakligt framställt. Fakta, men inte så mycket mer. Det är faktiskt mest tragiskt, och vissa fall berör (och upprör) mer än de andra.
Boken avslutas med några upplysande texter om hur våldsbrott utreds, vad en rättsläkare gör och hur polis och sjukvård samarbetar för att lösa brott. Just de texterna känns som att de vänder sig till personer inom professionen, eller personer som funderar på en sådan karriär, ganska ointressant för de flesta kanske, om en inte gillar statistik och/eller är allmänt nyfiken.

Det är ingen rafflande bok alltså, men väl intressant om en har intresset. Mitt betyg blev 3/5.

Nagellacken i augusti

Jag misstänker att jag kommer måla om naglarna igen innan augusti är helt slut, men eftersom jag redan har tio olika lack att visa upp så kör jag ändå månadens sammanfattning nu. För tio lack på lika många bilder blir ett tillräckligt långt inlägg bara det.

A England, Swinging London
Lite som vanligt har A Englands lack galet mycket holo, på sista tiden dessutom hyfsat linjärt. Som på Swinging London, som på hemsidan kallas för ljust olivgrönt med en gyllene ton. Och det stämmer förvisso, men det kändes kanske mer bronsigt än grönt, när jag tittade på det. Fint som snus, hur jag än ser på det.

OPI, Lavendare to find courage
Jag försöker beta av Nutcracker-kollektionen, och Lavendare to find courage är ett av dem. Namnet antyder lavendelfärgat,men jag tycker att det är lite för rosa för det. Mer syrén. Oväntad färg i en vinterkollektion, då det känns väldigt vårigt pastellig. Lite för gullig för min smak, och inte helt kul att måla med, som synes.

A England, The hand refrains
En askig guld med massor as holo. Jag gillade det, men älskade det inte. Det var något i färgnyansen som inte riktigt föll mig på läppen, och jag tyckte att det skar sig en aning mot min hudton. Inte fult, mer ett mellanlack.

Cadillaquer, One day you'll make a dream last
Helt unik i min samling och jag föll handlöst för det både på bild och på nagel. En turkos crelly med röda glitter och färgskiftande flakies.

Depend, Miss Tinkerbell #5070
Ett av de lack som stått längst i otestade lådan är Miss Tinkerbell från Depends Once upon a time-kollektion, som kom våren 2018. Och lika länge har jag sparat på det. Jag fick tag i alla glitterlacken, men missade flera av krämlacken, vilket grämer mig lite.
Miss Tinkerbell är ett skirt rosa lack med prismatiska glitter. Det är egentligen tänkt som layering över ett av kollektionens krämlack, men jag visar det alltså på egen hand. När det blir så här glittrigt så spelar det inte så stor roll att det är vnl, tycker jag.

OPI, Black to reality
Be still my beating heart! Herreminje så snyggt! Svart med rött skimmer som ligger som en glöd över nageln. Såg nästan vinrött ut, eller mörkt skimrande brunt då och då, men oftast så var det just svart med ett rött skimmer.

A England, Punk
Låt inte det faktum att min kamera är dålig på att plocka upp i holo i annat än solljus lura er. Det här nästan lite giftigt gröna lacket är fullsmockat med linjär holo, och jag såg det hela tiden, oavsett ljusförhållanden. Mina ögon är alltså bättre än min kamera. Supersnyggt, och jag älskar den gröna nyansen.

OPI, Dancing keeps me on my toes
Månadens absoluta bottennapp. Det är så fult att jag bara orkade med det en dag. Funderade på att glittra över det eller något, men pallade inte med det heller. Bort!
Vitt med silverskimmer. Nej tack.

Depend, #565
Även detta ett lack jag undrat över varför jag köpte, jag skulle dessutom behövt ett lager till för att undvika de  baldspots som synd här. Upplevde dem dock inte lika tydligt på riktigt.
Ljust blålila, som en blåklocka ungefär, med ett silveraktigt skimmer. Ingen hjärtklappning över det, tämligen menlöst i mina ögon.

Pahlish, Golden snidget
Här var det glitter! Dels massivt med guldglitter, men också en hel del holografiskt dito. Holot kommer dock nästan bara fram i solen, så oftast ser det ut som smälta guldmynt på naglarna, och det är ju absolut inte fult. Och ja, jag var tvungen att googla för att få reda på vad en golden snidget är.
Det lack jag bär just nu, och således inläggets sista.

"The song of Achilles" av Madeline Miller

En snackisbok de senaste månaderna är "Kirke" av Madeline Miller, och den ligger i min TBR-hög. Boken samma författare, Madeline Miller, skrev innan hamnade också i den högen av bara farten. Och nu är ju jag som jag är och vill gärna läsa böcker i utgivningsordning, även om de inte har minsta lilla med varandra att göra, så jag började med debutboken, "The song of Achilles".

Bildkälla Goodreads

Patroclus är en prins i exil. Han hamnar i kung Peleus hov och blir vän med prinsen, halvguden Achilles. Deras vänskap djupnar till något mycket mer.
En dag bryter krig ut mellan Troja och grekerna, och Achilles måste göra ett val - leva till ålderdom men bortglömd, eller strida mot Troja och dö som en firad hjälte.

Boken är självklart baserad på "Iliaden", som berättas i sånger, och legenden om Achilles. Och vi vet ju hur det slutade. Således är hela boken en resa mot ett oundvikligt slut, och som sådan hade jag ibland svårt att läsa den. Jag bar hela boken på en känsla av lätt ångest (inget som satte mig i spinn, men inte behagligt för det) och överhängande undergång. Texten känns genomsyrad av vemod och sorg, en längtan som nästan går att ta på.
Det är Patroclus som berättar om Achilles, och jag som har "Iliaden" i ganska färsk minne sedan jag läste den förra året, vet ju hur det ska gå och funderade på hur det skulle kunna gå ihop hela vägen. Med bravur, visade det sig. Jag satt och storbölade mig igenom de slutgiltiga striderna. Jag har sällan läst outsäglig sorg så vackert berättad.

Men det är alltså inte en helt angenäm läsning, för mig i varje fall. Min ångestkänsla upphörde först när det där oundvikliga tog sin början, så att jag kunde få det överstökat. För det är ju jobbigt att fullkomligt förälska sig i så underbara karaktärer, bara för att de ska möta det öde de gör. Här finns inget hopp om ett lyckligt slut. Det är så oerhört vackert och kärleksfullt skrivet, med stor omsorg om alla de ursprungliga karaktärerna. Det är alltså inte så att jag inte tyckte om boken - tvärtom älskade jag den.
"The song of Achilles" följer "Iliaden" ganska tätt, så kan en den är det inga större överraskningar här. På både gott och ont, skulle det alltså visa sig.

Mitt betyg på "The song of Achilles" blev 4,5/5. Den där sorgliga känslan drog ner betyget en liten aning från den femma jag säkert annars skulle ha gett den.

Plejaderna om "Mamma är bara lite trött" av Sara Beischer

Igår var det äntligen dags att träffas igen för att prata bok. Vi sågs på en solig och svettig uteplats där vi fikade gott, pratade gott och länge - allmänt mys alltså.
Och boken som var anledningen till att vi träffades var alltså Sara Beischers "Mamma är bara lite trött".

Bildkälla Goodreads

Minna arbetar som lärare på en skola och försöker jonglera det perfekta Instagramlivet med den verkliga vardagen med krav från kolleger, elever, barn, make. Samtidigt som hon måste hålla koll på den senaste dieten, hinna träna, fredagsmysa, hålla parmiddagar, vara klassförälder. Plötsligt en dag orkar hon inte lägre. Diagnosen blir utmattningssyndrom.

Ja. Hm, hm. Vi är flera i bokcirkeln som på ett eller annat sätt har liknande erfarenheter med berättelsens Minna. Därmed sagt så var det ingen av oss som kände igen sig, men så är nog allas väg in i väggen olika och alla som hamnar där har säkert olika sätt det manifesterar sig på. Vissa av oss fick en liten tankeställare och funderade på hur det som stod skrivet här kunde appliceras på våra egna liv. Vad hade jag sagt, eller gjort i en liknande situation? Hur hade min kropp reagerat om inte x hade hänt först? Och tankeställningar är alltid bra att få av en bok.
Språket var lätt att komma in i, rappt med korta, precisa meningar och korta kapitel. Språket gjorde boken utomordentligt lättläst, och med tanke på att den inte är värst lång så var den snabbläst (för oss som orkar läsa snabbt). Boken är indelad i två delar, där del ett är Minnas väg mot kollapsen och del två utspelar sig en tid senare när hon för börja arbetsträna. Språket är detsamma i båda delarna, och det som vi tyckte fungerade på ett utmärkt sätt i del ett fungerade inte lika bra i del två. Språket ger nämligen en ganska stressad bild och fångar fint hur Minna flänger från den ena punkten till den andra utan att hinna tänka eller känna efter. När samma språk kommer igen där berättelsen kanske hade behövt vara lite lugnare för att bättre spegla Minnas återhämtning, blir det däremot lite fel. Det känns fortfarande stressigt, när det är det Minna försöker undvika.
Sedan hade vi en hel del att säga om rent praktiska saker också, och vi hade en massa råd att ge Minna för att inte hamna där. Som att inte gå med på kontorsskvaller gällande en själv, att säga tack men nej tack till vissa uppdrag som ramlar ner i knät, hur smickrande de än kan tänkas vara, att fullkomligt skita i vad vänner tycker om ens midjemått, att ta tid för sina barn och inte tvinga iväg dem till förskola med en Alvedon i kroppen. Bland annat. Och varför i hela friden får hon arbetsträna på en plantskola som mest verkar husera småkriminella klåpare? Hon har ju redan en anställning.
Dessutom undras det lite vad boken egentligen vill säga. Den slutar nämligen ganska abrupt, utan att Minna kommer fram till något konkret, utan mest har fått nya saker att fundera på. Hon kommer en ytterst liten bit på väg, men vi känner att det är långt kvar till något mål.
Sedan är det ju också det där med att det är svårt att tycka om en bok om en känner noll sympati med huvudkaraktären...

Betygen växlade mellan 2:or och 3:or, mitt eget betyg var 2/5. Plejadernas medelbetyg blev 2,4/5.

BuJo för september

Time flies. Snart är det september och jag håller som bäst på att skapa mina kalendersidor för månaden, jag har några veckouppslag kvar.
Jag hade ingen riktig plan för den här månaden, och således är jag ganska missnöjd. Valde grönt och koppar som septembers färger, med utgångspunkt från en washitejp jag nyligen fått hem. (Behövde jag mer washitejp? Nej. Är det ungefär lika kul att köpa tejp som att köpa nagellack? Ja.) Två gröna pennor och en svart blev mina kompanjoner den här månaden. Och det ser hittills ut såhär.

Ett månadsuppslag som sträcker ut sig. Missade lite att månaden börjar på en söndag, men som tur var hade jag utrymme för en extra ruta på toppen.

Böcker, nagellack och pengar. Samma lika som det brukar vara, och som synes har jag startat upp yogaklasser igen och har ökat ut utrymmet för det.

Jag har ännu inte bestämt mig för om En rad om dagen-sidan ska få text eller tejp i bottnen, eller ingetdera kanske. Och självklart gjorde jag fel på min vanekoll och fick svära och tejpa lite.
Plats för månadens bok också, som jag ännu inte bestämt vilken det blir.

Och så det veckouppslag jag hittills har gjort, komplett med citat, tejp och plats för anteckningar.

Hoppas på mer inspiration till oktobers sidor, och jag börjar så smått fundera på nästa års Bullet journal. Ska jag kanske till och med avbryta mina planer på en bujo-regnbåge och i kanske köpa en annan typ av anteckningsbok, med lite tjockare sidor som inte ghostar så mycket. Hm....

FredagsFilmen revisited: Rise of the guardians

I november 2012 planerade jag att gå på bio med mina barn så att jag kunde få se "De fem legenderna" eller "Rise of the guardians" som den heter i original.
Nu blev det aldrig något biobesök då, men filmen har jag ändå lyckats se då den hamnade hemma hos oss ändå, på grund av why not.

Bildkälla Empire

Den onde anden Pitch har bestämt sig för att föröka ta över världen och låta mörkret komma. De blir upp till de odödliga väktarna att försöka stoppa Pitch , och beskydda alla världens oskyldiga barn.

Som anas är de odödliga väktarna Tomten, Påskharen, Kung Bore, Tandfén och andra välbekanta figurer från sagor och folktro.

Jag gillade den här filmen ungefär så mycket som jag trodde att jag skulle göra. Den var rolig, spännande och stundtals rörande. Det finns en del mörka stråk i den, så kanske inget att se med de allra minsta, men jag gillade den.

Fyra frukostar - med havregryn

Hur svårt det är att få olika varianter på gröt att se aptitligt ut på bild? Jättesvårt. Så tro mig, det kanske inte ser jättegott ut alla gånger, men det är det.

Serien med fyra frukostar med en gemensam ingrediens fortsätter med havregryn. Och ja - vi har mycket plommon på trädet just nu.

First things first - gröt. Snabbt, varmt och gott. Jag kokar min med 1 dl havregryn till 2 dl vätska (oftast en plantmjölk) och en nypa salt. På spisen, för jag är van vid det.
Här är gröten toppad med kanel, hackad mandel och plommon, men det är bara fantasin som sätter gränser. Min favorit är nog pumpakärnor, skivad banan och lite lönnsirap. Men klassikern lingonsylt är heller aldrig fel, eller min barndomsfavorit socker - men bara ibland.
Gröten kan även piffas upp med ett rivet äpple, riven morot, mosad banan, eller olika goda kryddor (kardemumma är finfint).
En ännu nyttigare grötmix gör du dessutom lätt genom att blanda 4 dl havregryn, 4 dl rågflingor samt 1 dl hela linfrön. Koka och ät som vanligt.

Overnight oats är tydligen det nya svarta i frukostväg. Sedan att Bircher müsli funnits sedan tidigt 1900-tal kan vi kanske glömma en stund.
Buslätt att göra, och om en vill kan en göra en stor laddning av en torr müsli att sedan blötlägga kvällen innan. Det gör dock oftast inte jag, utan jag gör så här:
Blanda 1 dl havregryn, 2 msk valfria frön (oftast solros- och pumpakärnor), en aning vaniljsocker och 1 tsk lönnsirap med 2 dl valfri mjölk. Rör om noga och låt stå i kylen över natten. Toppa med valfri frukt eller bär, söta lite extra om du vill, eller ringla över lite nötsmör.
Lätt att variera med andra nötter och smaksättningar. Hasselnötter och kakao är en god kombination, till exempel.

Bakade havregryn är inte en snabb frukost, så här är mitt tips att göra den när du har sovmorgon, eller dagen innan och sedan värma den i mikron. Just det här receptet tycker jag blir ganska stort, så jag delar upp min "kaka" i två delar och delar med mig eller har fix och färdig frukost till två dagar.
Mosa en mogen banan med 1 msk honung (eller annan sötning). Blanda med 1½ dl havregryn, ½ tsk bakpulver, ½ tsk vaniljsocker, 1 tsk kanel, 1 ägg och 1½ dl (plant)mjölk. Häll smeten i en smord liten form och grädda den i 20 minuter i 175 grader varm ugn.
Ät som den är eller toppa med vad du vill. Jag åt min med yoghurt och plommon.

Granola går det åt mycket i mitt hem. Älskade maken älskar den nämligen och äter den till frukost i stort sett varje dag, och om jag inte gjort någon ny kan han se ut som en ledsen hundvalp tills jag fixat det. Han äter sin med yoghurt, men granola kan även ätas till mjölk, användas till overnight oats och toppas på det mesta, glass till exempel.
Jag har gjort min granola på samma sätt i flera år nu, och receptet har jag delat med mig av här.

Jag tror det kommer bli fyra delar i den här lilla serien, och nästa del är på gång ner i min mage, so stay tuned.

Menskopp

Nu har jag använt menskopp några månader och känner att jag kan ha en åsikt annan än wut?! För ärligt talat så kändes det hyfsat främmande för mig att stoppa upp en silikonmojjäng i snipperiet, vilket kan tyckas vara konstigt med tanke på att jag utan tvekan har använt tampong i 30 år, alltså ungefär hela tiden jag har varit en menstruerande människa.
Men. Något gjorde mig ändå nyfiken på den däringa silikonmojjängen. På grund av mindre avfall, mindre plast, möjligen smidigare, möjligen säkrare. Och det som fick mig att fatta det avgörande beslutet var när jag i våras skulle byta tampong och satt där på toa och tog ut min tampong och undrade varför det plötsligt luktade tändstickor. Och insåg. Men inte kan väl? Men jo. Det var min tampong som luktade tändstickor. Vad i hela jösse hare är det egentligen jag placerar i mitt underliv flera gånger om dagen en dryg vecka varje månad? Dagen efter skaffade jag mig en menskopp.

Jag beställde min från Flowcup (den stora storleken eftersom jag har fött barn och ibland blöder rikligt) som inte bara har en pågående kampanj, utan dessutom, för varje såld menskopp, donerar en till en behövande tjej. Jag tänkte att om det inte funkar för mig så kommer mitt köp i varje fall bidra till att någon annan får en chans.
För det är inte så att menskopp funkat för alla. Faktiskt. Det finns bland annat massor av skäl till att någon inte vill använda ett penetrerande mensskydd, och en menskopp är i högsta grad ett sådant. En menskopp löser dessutom inte alla problem, varje sig i världen, med någons fysiska hälsa och framför allt inte med någons psykiska hälsa, även om det finns vissa ivrare som vill få det till att en menskopp är lösningen på allt.

Att vara beredd på:

• Det tar ett tag att få till det, att placera koppen rätt. Läs manualen, titta på videos, hitta den vikning och den införselmetod som passar dig bäst - och det kan ta en stund att pröva sig fram till det.
• Det är kladdigt. Klarar du inte av blod och slem är det här inte metoden för dig. Var beredd på att tömma och rengöra koppen minst två gånger varje dag.
• Det blir blod i toan. Även efter att du spolat. Avhjälps möjligen med lite toapapper i skålen att tömma mensen på, men annars är det väl bara att vara öppen med att det just nu kan se ut som Stockholms blodbad i toan efter att du varit där. Det är faktiskt inte hela världen.
• Gå för sjutton inte ifrån menskoppen när du kokar den på spisen, som du bör göra för att sterilisera den efter varje period (jag gör det även någon dag innan). Så att du inte glömmer den menskopp på spisen och den kokar sönder. Har inte hänt mig. Än.

Mina egna erfarenheter av min menskopp har varit enbart positiva. Det tog en stund att lära mig hur jag skulle göra, men nu känner jag att jag har fått in snitsen. Jag upplever att min mens inte är lika jobbig. Jag tycker att jag blöder mindre, jag har inte lika mycket mensvärk, jag har haft ett enda läckage de här månaderna, och det berodde på att jag inte hade satt in menskoppen på ett bra sätt. Med andra ord - aldrig mer tampong. Skulle vara som braständare då.

Skolstarts-Dagens

Det är inte nallen på bilden som skrivit innlägget.

Låt: Ingen värst.
Outfit: Leggings från H&M, tshirtklänning från Monki.
Smink: Nej.
Nagellack: Punk från A England.
Doft: Absolut inte.
Smycke: Ringar.
Klocka: n är 14:38
Frukost: Te, smörgåsar - en med ost, en med rostbiff. Yoghurt med havrefras.
Fika: Te och jordnötssmörmacka. Om jag orkar bre den.
Middag: Köttfärssås och spagetti.
Pryl: Vetevärmare.
Motion: Räknas att jag lyckades ta mig ur sängen?
Kvällsnöje: Glo in i någon form av skärm.
Att tillägga: Båda hemmavarande barnen tillbaka i skolan. Vilket betyder att vardagen kan återgå till det gamla vanliga. Vilket tydligen betyder att det är dags för ett migränanfall igen. Jippi...

Fyra frukostar - med ägg

Jag har ett tag närt en plan att göra en egen liten serie här på bloggen. Nämligen att presentera fyra olika frukostar baserade på en och samma ingrediens. Och när den idén inte riktigt vill lämna hjärnan fann jag det för gott att göra slag i saken och verklighet av min idé.

Så vi börjar väl här, med den underbara ingrediensen ägg.

Det enklaste först - kokt ägg. Hur du vill ha ditt ägg kokt och hur du vill äta det vet bara du. Jag föredrar mina ägg krämigare än här, och jag hugger alltid av toppen och äter det med sked direkt ur ägget. Ingen kaviar, inget salt.
Det här är älskade makens idealägg, det hårdkokta. Han äter helst sina skivade på macka tillsammans med kaviar. E föredrar sina löskokta, så hon kokar separat från oss.
Sätten att koka på varierar beroende på äggets storlek och temperatur. Vi lägger äggen i kallt vatten och kokar upp dem och timar från att det kokat upp. Det här är 8-minutersägg. Jag föredrar 7 minuter. Och eftersom vi köper från samma ställe där äggen alltid har liknande storlek, så har vi lärt oss detta genom trial end error, som det heter på englesiska.

Trots att det är fredag idag så har jag inte varit med på French toast Friday som jag brukar. Bilden är alltså från ett tidigare tillfälle. Annars är fattiga riddare ofta min go to-frukost på fredagar.
Det går att göra det lätt för sig och bara vispa upp ett ägg att doppa brödet i, men vill en ha en lite festligare fattig riddare kan en gott göra så här, för en portion.
Vispa upp ett ägg med en msk mjölk eller grädde, tillsätt en nypa vaniljsocker. Doppa brödskivorna och stek dem gyllene i smör. Vissa vispar ner kanel i smeten också, men jag föredrar att pudra på min kanel efteråt. Och alltid lönnsirap och bär till. Tycker jag. You do you.

Jag har nyligen lärt mig ett knep för äggröra som gör att det inte går att misslyckas. Även om jag råkar översteka den, så blir den inte sådär trist gummiaktig, och råkar jag understeka den blir den inte rinnig. Extra plus i kanten för att det här är så lätt och går så snabbt att äggröran kan gå från helt ägg till färdig röra på samma tid som jag låter mitt frukostte dra.
Vispa ihop ditt valda antal ägg (jag kör på två) med en matsked grädde eller mjölk eller hoppa över det, samt ett kryddmått salt (eller efter smak) och ungefär lika mycket majsstärkelse. Hetta upp en klick smör i en stekpanna, slå i smeten och låt den stelna i kanterna. Stäng av värmen på plattan och börja röra runt i ditt ägg tills du nått önskad krämighet.
Det är den där lilla mängden majsstärkelse som gör äggröran så fantastisk. Jag äter den oftast "bara" med rostat bröd, men är jag riktigt hungrig slinker det även lite avokado eller bacon.

Stekt ägg är inte heller svårt att göra. Värm bara lite smör o en stekpanna, knäck i ditt ägg, salta och peppra och stek det som du föredrar. Servera till bacok, skinka eller som här - på avokadotaost. När jag steket ägg för att lägga på macka petar jag alltid hål på gulan så att även den blir stekt. Jag brukar äta två akokadotaost, men ägg bara på det ena för jag orkar helt enkelt inte två ägg på något så mättande som avokadotoast. Här har jag även ringlat lite srirachamajonnäs på avokadon, för det är gott.

Det två i "Fyra frukostar" kommer snart. Ska bara äta dem först.

"The dream thieves" av Maggie Stiefvater

Jag tappade lusten att läsa lite efter boken jag läste ut innan den här (för Plejaderna, kommer sen) och det är ju synd eftersom jag fullkomligt älskar "The dream thieves". Jag minns den som den bästa boken i en suverän serie, så det var ju tråkigt att jag liksom inte riktigt ville läsa. Men när jag väl gjorde det - god damn what a rush!

Bildkälla Goodreads

Ronan Lynch har hemligheter. An av dem är att han kan ta med sig föremål ut från sina drömmar. Det är bara det att ibland drömmer han mardrömmar.
Adam försöker komma underfund med vad Cabeswater vill ha honom efter hans offer för några månader sedan.
Blue vill inte kyssa Adam, hon vill kyssa Gansey. Men hon vet att Gansey ska dö innan nästa St. Marks eve.
Och Gansey försöker bara hålla ihop allt och alla.

Jag försöker hålla det här så spoilerfritt som möjligt, men det är svårt att göra det när jag skriver om en serie och jag nu är förbi bok ett. Dessutom en av mig älskad serie, med en av mig älskad karaktär - Ronan Lynch. Han är taggig, arg, våldsam, omöjlig men samtidigt är det honom jag tycker bäst om från de här böckerna (och jag älskar alla). Han känns så komplex och förankrad.
Nu handlar så klart inte boken bara om Ronan, även om det är lätt att tro det då han är titeln drömmare, utan alla Ravenboys samt Blue och även Maura, Blues mamma, har sina egna historier.
"Dream thieves" hade så lätt kunnat bli en transportbok på väg mot ett slutmål, men den klarar sig från det ödet med bra karaktärer som inte är felfria ett enda dugg. De är älskvärda trots alla sina fel och brister, trots de där bitarna som skaver. Berättelsen i sig är också den välberättad, även om vi inte kommer närmare någon begravd kung, utan snarare längre ifrån honom. Det här är en bok som behandlar sorg, förlåtelse, förståelse och läkning - hopp rentutav. Och jag älskar den.

Betyget är såklart 5/5.

Depend 7Day, Friends

I våras släppte Depend en lack-kollektion i sin 7Day-formula med inspiration från tv-serien "Friends", eller "Vänner" som den korrekt översatt hette på svenska. Jag blev en aning eld och lågor över det, och bestämde mig för att skaffa hela kollektionen. Så här i backspegeln hade jag absolut inte något behov av så många rosa lack, men det är alltid lite roligt med fulla kollektioner i samlingen, so why not?

Jag har nu burit alla de 11 lacken i kollektionen och tänkte visa dem för er (och mig) i denna sammanfattning. De flesta lacken bar jag tillsammans med något annat lack, men vissa solokvistar förekommer också. Alltså ingen snygghetsordning den här gången, bara den ordning jag bar dem i.

Miss Chandler, #7173
En ljust blå med en aning grått i sig, skulle vilja kalla det för regnblått. Jag trivdes bra i det här lacket, men några 7 dagar håller inte de här lacken på mig, oavsett under- och överarbete.
Alla lacken i kollektionen är kräm och lite pastelliga, så de krävde nog tre lager hela bunten.

Regina Phalange, #7177 (tillsammans med Pink moon #7146)

Jag trivdes däremot inte alls i den här manikyren. Ett av alla de rosa lacken är Regina Phalange, som här ses på de två naglarna i mitten. Det påminner lite om sådan där jordgubbsglass i storpack i färgen, och drar åt det kalla hållet. Jag skulle ha burit det själv, för det var Pink moon som gjorde att jag tröttnade på den här manikyren ungefär samtidigt som jag målade den.

Flirt with Joey, #7181 + How you doin'?, #7175

Flirt with Joey är ännu ett av kollektionens rosa lack, och det var en ren slump att jag parade ihop den med kollektionens andra Joey-lack, det mellanblå How you doin'?.

Olika färger på naglarna och dotticures är ungefär den enda nailart jag orkar syssla med. Den här manikyren stortrivdes jag i, pigga och glada färger att kombinera med varandra.

Rachel got off the plane, #7174 + Tyrannosaurus Ross, #7182

Jag är antagligen inte ensam om att para ihop de båda lila lacken i kollektionen, men de passar ju så utomordentligt bra ihop, precis som det ansågs att Ross och Rachel gjorde.

Rachel got off the plane är det ljusare av lacken, Tyrannosaurus Ross är således det mörkare. Jag älskade den här manikyren. 

Rules of Monica, #7172 (tillsammans med Levels, #70046)

I nationaldagsmanikyren var det egentligen det gula Levels som stod för fiolerna (som borde ha varit med i kollektionen), och Rules of Monica, som är sommarhimmelsblå, spelade mest i bakgrunden. Så var det ganska jobbigt att måla med också, som syns på de kala fläckarna. Tyckte det var en fin manikyr, men tröttnade fort på den ändå.

Oh. My. God., #7180

Klart gräsgrönt, och hade jag bara burit hem ett av lacken i kollektionen hade det högst troligt varit det här. 

Klart att Janice fick ett lack, men jag tycker absolut att Günther förtjänade ett också.

Smelly cat, #7176 + We were on a break, #7178 + I'll be there for you, #7179

En trio av rosa. Eller, Smelly cat är någon sorts aprikosbeige historia och faktiskt det jag gillade bäst i den här glassiga manikyren. Korallrosa We were on a break är kollektiones udda fågel, då den inte var en renodlad kräm utan lite mer crelly och gav ett mjölkigt intryck och blev sådär squishig i finishen. I'll be there for you är en nästanvit rosa, och jag älskar verkligen färgen, men det var nog också det lacj i kollektionen som var minst kul att jobba med, tillsammans med Rules of Monica.

Vad tycker jag då? Är det här en passande samling lack för ett "Friends"-tema? Njaä. 

Var är 90-talsvibbarna? Var är färgerna från vinjetten? Det saknas helt klart ett rött och ett gult lack i den här kollektionen, likaså ett mörkblått. Och fyra rosa lack i en kollektion på 11, var det verkligen nödvändigt? Kan inte minnas att jag tyckte något i serien var så värst "rosa".

Så ja till namnen, mnja till färgvalen.

Soundtrack of my life

Siouxie and the  Banshees - Cities in dust

Water was running, children were running

You were running out of time

Under the mountain, a golden fountain

Were you praying at the Lares' shrine?

But oh, oh your city lies in dust, my friend

But oh, oh your city lies in dust, my friend

We found you hiding, we found you lying

Choking on the dirt and sand

Your former glories and all the stories

Dragged and washed with eager hands

But oh, oh your city lies in dust, my friend

But oh, oh your city lies in dust, my friend

Your city lies in dust

Water was running, children were running

We found you hiding, we found you lying

Water was running, children were running

We found you hiding, wefound you lying

Your city lies in dust, my friend

Oh, oh your city lies in dust, my friend

Hot and burning in your nostrils

Pouring down your gaping mouth

Your molten bodies, blanket of cinders

Caught in the throes

And oh, oh your city lies in dust, my friend

Oh, oh your city lies in dust, my friend

Oh, oh your city lies in dust, my friend

Oh, oh your city lies in dust, my friend

Your city lies in dust, my friend

Oh, oh your city lies in dust, my friend

FredagsFilmen: 47 Ronin

The lesser of two evils. Det var vad jag trodde när vi valde film att titta på förra helgen och valet föll på "47 Ronin" (fråga mig inte vilken den andra filmen var för det har jag glömt). Så jag blev lite förvånad när jag faktiskt gillade den.

Bildkälla Impawards

Kai är ett halvblod och ses inte med blida ögon av samurajerna i palatset i Ako, då han tros vara en demon. Under en tornering för att hedra Shogun luras deras herre Asano att angripa Lord Kira - för detta brott döms han att begå seppuku, och hand trogna samurajer blir ronin - samurajer utan en herre.
De förbjuds att hämnas sin herre, men ett år senare samlas de igen.

Filmen är baserad på verkliga händelser, och 47 ronin är en legend som berättas som ett exempel på stort mod och lojalitet. Någon Keanu Reeves fanns dock inte med i verkligheten, inte heller någon Kai, som Keanu spelar. Så kärlekshistorien som är invävd här, fanns såklart inte heller, och självklart var det inte inblandat någon trolldom eller fantasidjur. Ändå är det just de där tillagda delarna som gör den här filmen lite extra snygg, och på sätt och vis fängslande. Jag trodde länge att det skulle visa sig att filmen var baserad på en seriebok eller något, och blev glatt överraskad av den verkliga förlagan - som jag så klart satt och läste på om dagen efter.

Filmen finns att se på Netflix, för den som vill se snyggt foto och actionladdade svärds-fighter. Något storverk är det inte tal om, men väl underhållning för stunden.

Pahlish, The Founders och The Houses

Om en är som jag och gillar nagellack och Harry Potter så är det faktiskt inte jättesvårt att kombinera de två intressena. Indielack dyker det upp ganska ofta med Harry Potter-tema, och snarare är det väl jobbigt att inte köpa alla lack en snubblar över.
Till exempel höll jag ifrån att köpa The Houses-kollektionen från Pahlish när den kom ursprungligen för något år sedan, även om jag villhövde den så mycket att jag satt och kved lite. Till Black Friday 2018 hade Pahlish dock den goda smaken att återutge den kollektionen, tillsammans med ett flertal andra som passar in i The Wizarding world. Bland annat en annan, snarlik, kollektion vid namn The Founders. Jag köpte på mig båda dessa minikollektioner.
Sorgligt nog, finns de inte att få tag på längre, men en kan aldrig så noga veta om de inte dyker upp i någon relansering igen. Det lönar sig att kika in på Pahlish shop ibland alltså (som jag gör och nu villhöverkvider jag över Game of Thrones-kollektionen).

Jag tänkte visa upp de här små kollektionerna var för sig i ingen annan ordning än bokstavsordning. För rangordna dessa är näst intill omöjligt.

The Houses

Gryffindor är väl det mest berömda Huset i Potter-verse, helt enkelt för att det är det som Harry tillhör. Huset symboliseras av ett lejon och har färgerna rött och guld, precis som det här lacket. Inte för att guldflakieserna ville visa sig på bild, men de fanns där, tillsammans med en aning prismatiskt glitter.

Hufflepuff har sin beskärda del av berömdheter även det, som Newt Scamander till exempel. Huset symboliseras av en grävling och färgerna gult och svart. Gult är helt klart dominerande här, men det finns även små fläckar av svart och en massa flakies i skiftande färger, samt lite prismatiskt glitter.

Ravenclaw är det huset jag själv är insorterad i, och det här lacket valde jag som min favorit i juli. Huset har en örn som symbol (inte en korp som en kan tycka med tanke på namnet) och färgerna är blå och brons. Lacket är svärtat blått och innehåller massor av färgskiftande flakies, även sådana som drar åt brons.

Slytherin är väl det hus som är mest berömt efter Gryffindor. Här går Draco Malfoy, Harrys nemesis, och här har även Snape gått, samt kanske mest känt - Voldemort. Eller Tom Riddle, som han hette då. Huset symboliseras av en orm och färgerna är grönt och silver. Tyvärr drunknar silvret lite i den gröna basen, så att det ser ut mer som guld, men lacket är fint ändå. Även här ett litet stråk av prismatiska glitter.

The Founders

Jag bar hela den här kollektionen i januari, så tyvärr är bilderna ibland lite mörka och visar inte upp lacken till sin fulla potential. My bad.

Godric Gryffindor hette grundaren av huset Gryffindor, Lacket är mörkt rubinrött med massor av prismatiskt glitter som ger en fin scattered holo-effekt.

Helga Hufflepuff grundade såklart huset Hufflepuff. Lacket är klargult med en lite grön skiftning i vissa ljus, och massor av prismatiskt glitter.

Rowena Ravenclaw är alltså Ravenclaws grundare. Lacket är här blått med en skiftning åt lila och hyfsat linjärt holografiskt.

Salazar Slytherin slutligen, grundaren av Slytherin och en mästare på Parselmouth, att kunna prata med ormar. Lacket är grönt och holografiskt och ack så snyggt.

Tre tomma no. 89

Ingenting av det ni ser på bilden har jag ersatt med samma lika. Nytt på badrumshyllan alltså.

ACO. Hudlotion. Oparfymerad.
Något av en epok som går i graven med att den här flaskan inte blivit ersatt med en exakt likadan. Just den här flaskdesignen byttes ut för några år sedan, men det har gått att köpa ett restlager på Rusta under dessa år. Men när vi skulle refilla den här gången var de slut! Och när jag skulle köpa ny på Apoteket så var det slut där med, och eftersom det var kris på oparfymerad lotion-fronten, så köpte jag en annan. Som jag också gillar.
Plaståtervinning
Betyg 5/5

Apotek Hjärtat. Mild duscholja. Oparfymerad.
Sannolikheten att jag kommer köpa en ny duscholja av samma sort som den jag har gjort slut på här, är rätt så stor. Just nu använder jag dock något helt annat, som jag också trivs med.
Plaståtervinning
Betyg 5/5

Corpore sano. Crystal deoderant. Aloe vera.
Räckte i en smärre evighet, och det är inte alls omöjligt att jag gör ett omköp på denna saltstensdeo någon gång. Däremot tyckte jag inte att den höll mig lika doftfri den här gången, samt att det är trist att den tappar formen efter ett tag och helt sonika ramlade ur sin hållare och gick sönder - igen. Förutom det lättanvänd, kli i armhålan-fri, och som sagt väldigt dryg. Provar något annat just nu, dock.
Plaståtervinning.
Betyg 4/5

"Harry Potter and the half-blood prince" av J.K. Rowling

Bara en bok kvar nu, och nu börjar det dra ihop sig minsann.

Bildkälla Goodreads

Harrys sjätte år på Hogwarts ska börja, och han är återigen ämnet för mycket tissel och tassel. I och med Voldemorts återkomst spekuleras det om ifall Harry är Den Utvalde som ska kunna förgöra honom. Samtidigt har Harry fått uppdraget som kapten över Gryffindors Quiddich-lag, han misstänker att Draco Malfoy har något skumt planerat, Dumbledore har privata sessioner med Harry, och är inte Ginny ovanligt söt?

Det blir tätare och bättre i den här boken. Vi får ännu mer information om Voldemort och hans planer, redan som mycket ung. Saker som kan hjälpa Harry i hans påtvingade uppdrag som Voldemorts förgörare. Samtidigt brottas Harry med vanliga tonårsproblem, som kärlek, skolarbete och att hans fiende har fuffens för sig. Så jo, det blir en hel del spännande, även under en omläsning.
Det är lätt att dras in i boken och fastna sådär så att tid och rum nästan upphör, och det är ju magi bara det. Jag tror minsann att jag tycker bäst om "Half-blood prince" av alla böckerna i serien - hittills.
Däremot har jag en aning svårt för den näst intill intvingade kärlekshistorien med Ginny. Det känns mest som att Harry, varande en tonåring, måste ha ett kärleksintresse. Det tillför liksom ingenting. Ginny hade kunnat vara vem som helst, till och med en dekorativ lampa.
Då är relationen till Draco intressantare. Fiendeskapen som bara fördjupas, Harrys misstankar som hans vänner försöker släta över för att han känns aningen besatt. Och hur Harry trots allt detta ändå ser något annat hos Draco, en motvilja mot det han gör. Något som ska visa sig avgörande senare. Men mer om det i nästa bok! Jag gillar bara att läsa om eftersom jag kan se redan nu saker som komma skall.

Mitt betyg på "Harry Potter and the half-blood prince" blev 5/5.

Augusti-bujo

Ett av de inlägg jag hade planerat för veckan då jag var utan internet var så klart att visa upp hur min Bullet Journal ser ut nu i augusti. Jag hade tagit bilder och allt, men...
Så här kommer den, några dagar in på augusti och sidorna används nu för fulla muggar.

Månadens tema är blått med påfåglar och ett japanskt inspirerat motiv. Min samling med washitejp börjar för övrigt bli löjligt stor, och jag borde verkligen lägga band på mig. (Spoiler - det har jag inte gjort. Beställde fler i lördags. Oops!)
Jag är ganska missnöjd med det här uppslaget, men det får duga.

Same old. Böcker och nagellack på ena sidan, kassabok på den andra. Min plan var att börja med yogaklasser i slutet av augusti, men just nu står hela biblioteket i yogastudion, så vi får se hur länge den där vattenskadereparationen drar ut på det hela. Angående varför Yoga inte har fått så stor plats.

Också same old. Funkar det så gör det, även om jag ofta finner att inspirationen tryter vad gäller En rad om dagen. Vanekollen och månadens bok, som den här månaden handlar om mord, ser ut som vanligt. Så klart. Eftersom det funkar för mig.

Veckan som är just nu gjorde jag ett massivt fel på och vill därför inte visa upp, men jag har gjort andra veckor att visa. Numera har den här veckan ett citat, och jag har även fyllt i den dotter som fyller år på den där blå linjen jag förberedde. För augusti är månaden då båda mina döttrar fyller år, och en av dem gillar blått lite extra mycket.
Jag har även ändrat layouten på mina veckoöversikter den här månaden, mest för att testa något nytt efter flera månader med samma lika, och jag gillar det här också. Om det kommer i repris i september återstår dock att se.