"The man with the golden gun" av Ian Fleming

Nu har det hänt. Jag har läst alla Ian Flemings Bond-romaner. Det finns två novellsamlingar kvar för mig att sätta tänderna i, varav en jag har läst till viss del. "Ur dödlig synvinkel" innehöll fyra Bond-noveller, men en femte novell från originalsamlingen, som inte innehöll karaktären James Bond, hade uteslutits ur den svenska översättningen då. Så jag har bestämt mig för att läsa den också. Igen. Någon gång.
Men nu var det alltså den trettonde och sista romanen det skulle handla om, "The man with the golden gun".

Bildkälla Goodreads

Bond återvänder till MI6 efter att ha varit spårlöst försvunnen i ett år. Hans lojalitet är dock kraftigt ifrågasatt och han skickas ut på vad som anses vara ett självmordsuppdrag - att oskadliggöra den ökände lönnmördaren Scaramanga.

Har en sett filmen "The man with the golden gun" så känner en inte igen sig. Gemensamt är skurkens namn, att han har tre bröstvårtor och att Mary Goodnight får vara med på ett hörn - här lite smartare än Britt Eklands urbota korkade blondin från filmen.
Boken utspelar sig till exempel i Jamaica, till skillnad från filmens Thailand. Så var ju Ian Fleming en stor älskare av Jamaica och han hade ett hus där (Goldeneye). Miljön känns således väl beskriven, om en en smula tradig, då Fleming återigen faller in i någon sorts resebroschyrsbeskriving. Som vanligt lyser sexismen, rasismen och homofobin igenom. Inte utan att jag tänker "gubbjävel" mellan varven. Eller bara lägger ner boken och suckar tungt emellanåt.
Äventyret var hyfsat spännande, men inget sensationellt. Hur det där skulle kunna vara ett självmordsuppdrag är för mig obegripligt. Det är det mest för att Bond inte agerar när han har chansen. Så klart.

Mitt betyg på "The man with the golden gun" blev 3/5. Och då var jag snäll.