"Inuti huvudet är jag kul" av Lisa Bjärbo

Är jag ikapp med mina utlästa böcker nu? Ja, det är jag.
"Inuti huvudet är jag kul" var den sista boken jag läste ut i juli, och även den som blev min favorit för månaden.

Bildkälla Goodreads

Liv och hennes pappa har flyttat från Stockholm till den småländska landsbygden, till ett hus utanför en by som ligger utanför en by. Liv ska nu börja i en ny skola, andra året på gymnasiet, men det är inte alltid så lätt när en är blyg och har svårt att prata med folk.

"Inuti huvudet är jag kul" är i mångt och mycket Livs inre monolog. Hon bär på mycket tankar som hon inte delar med någon annan än oss i publiken. Boken är inte lång och går snabbt att läsa med sitt lättillgängliga språk och sina korta kapitel. Handlingen utspelar sig under en dryg månad, från det att Liv börjar på sin nya skola tills det att något inom henne lossnar.
Det här är en sådan där bok som jag för det första känner igen mig mycket i. Både som den person jag var när jag också var 17 år, men även den vuxna människa jag är idag, med de erfarenheter jag har av samma problematik som Liv. Så det spelar liksom ingen roll att det här är en unga vuxna-bok, den träffar rakt i hjärtat ändå. Fast jag är inte lika förtjust i "La-la-land" som Liv är.
Jag både skrattade och grät när jag läste boken, ibland samtidigt. För det är en sådan där fin bok som bara är *djup suck* alldeles underbar. Ni vet säkert vad jag menar.

Mitt betyg på "Inuti huvudet är jag kul" blev såklart 5/5.