"Norra Latin" av Sara Bergmark Elfgren

Jag har aldrig läst Elgelforsböckerna av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg, men jag har läst deras egna romaner och det gör mig mer än lovligt nyfiken på vad de skapade tillsammans. Det känns som att det bara kan bli bra, och den succé som Elgelforsböckerna blev pekar ju på det.
Men nu handlar det här inlägget inte om sådant jag inte har läst, utom om sådant som jag har läst. "Norra Latin" är Saras första bok på egen hand (om jag inte är helt felinformerad) men hon har även skrivit mycket för teatern - och det märks.

Bildkälla Goodreads

Tamar drömmer om att bli skådespelare. Clea är uppväxt på teatern och stod på scen första gången redan som barn. De har vitt skilda bakgrund, men nu ska de båda börja sina studier på Norra Latins gymnasium, på det högt ansedda teaterestetprogrammet.
Clea blir snabbt en självklar medelpunkt i klassen, men Tamar har svårt att finna sig tillrätta.
Norra Latin döljer dessutom många hemligheter, och har sin egen vandringssägen, den om Erling Jensen och en uppsättning av "En midsommarnattsdröm". Och vad är egentligen sanningen bakom skolans fasader.

Jädrar i min lilla låda! Jag fastnade rätt så bra i den här lilla boken, vill jag lova. Eller, lilla och lilla, den är och nosar på 600-sidorssträcket, så så värst liten kanske den inte är. Men snabbläst. Satt med den mest hela tiden i söndags och blev mer och mer förälskad ju längre jag läste.
Boken har fantastiska miljöbeskrivningar. Stockholm blir som en extra karaktär här, och har en lite koll på hur Stockholm ser ut så ser en snart var personerna är, hur gatorna ligger. Det är ingen förskönande omskrivning av staden, det fula finns där också, som snöslaskiga gator och avstannad kollektivtrafik. Men ändå - mitt Stockholmälskade lilla hjärta fylls av längtan dit, även om jag inte direkt vill in på Norra Latin...
Boken berättas utifrån både Tamars och Cleas perspektiv i olika kapitel, och det är uppenbart vem som berättar vad. Inte bara för att kapitlen startar med deras namn, utan även för att de får olika röster. Det är spännande för mig att få deras båda perspektiv, både av händelser men också av varandra. Några fler perosners perspektiv tittar in ibland, men mest är det Tamar och Clea.
Boken är också rik på representation, på ett sätt som blir helt naturligt. Ingenting som känns konstlat eller ditlagt, utan det bara är. Som i verkliga verkligheten alltså. Här finns personer med utländsk härkomst. Ickebinära karaktärer. Rik representation av HBTQ+ personer. Det blir lika självklart här som att någon älskar Harry Potter.
Jag tycker faktiskt så mycket om den här riktiga världen i boken, att jag nästan tycker att berättelsen om Erling Jensen blir överflödig mellan varven. Nu är den ju inte den, snarare är den central och styr handlingarna i boken, men jag kände ibland att jag gärna hade stannat hos Clea och Tamar och inte följt med in i en mystisk magivärld. Så vissa delar av boken älskade jag inte, men jag älskade det mesta. Betyget blev 4,5/5.