Säsongssammanfattning: The Tudors, säsong 1

Alltid spoilervarning när jag skriver om tv.

Det var väl på tiden att också jag satte mig ner och tittade på "Tudors". Inte nog med att jag tycker att Jonathan Rhys Meyers är drömmesnygg, jag är också nästan larvigt intresserad av det engelska kungahuset under den här perioden. Främst ligger mitt intresse hos Elisabeth I, men hennes pappa var ju onekligen en intressant snubbe han också. Och det är om honom och hans 6 fruar den här serien är centrerad. Samt så klart alla politiska och kyrkliga ränksmiderier som pågick.

Bildkälla
Sir Thomas More (Jeremy Northam), kardinal Wolsey (Sam Neill), William Compton (Kris Holden-Reid), Hertigen av Buckingham (Steven Waddington)
Mary Tudor (Bláthnaid McKeown), Katarina av Aragon (Maria Doyle Kennedy), Henrik VIII (Jonathan Rhys Meyers), Charles Brandon (Henry Cavill), Prinsessan Margaret (Gabrielle Anwar)
Anne Boleyn (Nathalie Dormer), George Boleyn (Pádraic Delaney)
Innan säsong 1 var slut var fyra av de här karaktärerna döda.

Favoritavsnitt: 1x01 "In cold blood" För att pilotavsnitt oftast är bra, och för att vi raskt kastas in i handlingen och det bara är att hålla i hatten och hänga med.
1x07 "Message to the emperor" Svettsjukan (aka pesten) bryter ut och ingen går säker från smittan.
1x10 "The death of Wolsey" Wolsey anklagas för förräderi mot kungen, i kölvattnet efter den fiaskoartade rättegången för upplösa kungens äktenskap. Den nye kanslern slår ner hårt på kättare, samtidigt som röster börjar höjas för att göra kungen till överhuvud över kyrkan, snarare än påven i Rom.

Favoritkaraktär: Svårt att inte fastna för seriens huvudkaraktär Henrik VIII.

Favoritpar: Är det någon idé att ha det i en serie som denna?

Bäst i säsongen: Det smygiga sättet att få in saker från den här tiden. Som att kungen sitter och komponerar lite på sin luta, och sedan får vi höra Greenslevees i bakgrunden i nästa scen, som han anses vara upphovsman till.

Värst i säsongen: När fakta blir fel. Som att Henriks båda systrar slås ihop till en... Inte så att jag blir jättestörd av det, men lite grann.

Övriga kommentarer: Avsnitt två innehåller den mest realistiska avrättningsscenen jag har sett hittills. Ingen värdighet i den döden inte, utan stor skräck. Mäktigt att se, och otäckt så klart.
Ibland tycker jag att den här första säsongen känns lite väl utdragen och småtrist, men den glimtar till stort däremellan och är förträfflig.