 |
| Bildkälla Goodreads |
Allie, barnhemstjejen, slår sig fri och söker sin tillflykt i ett nunnekloster. Roxy är dottern till en gangsterboss, vars krafter snart visar sig vara nyttiga i familjeverksamheten. Margot, en amerikansk politiker, får kraften från sin dotter. Och så Tunde, mannen som bevittnar kraften och dess framfart över världen i sina reportage för CNN.
Det här var inte min tekopp.
Till en början älskade jag boken, tyckte att den var finurlig på alla sätt och vis. Sedan blev den mest obehaglig.
Den är välskriven, och tankeväckande, och känns på sätt och vis viktig. Ett inlägg om att makten ska fördelas lika, inte väga över åt ena eller andra hållet. Jag hade nog hoppats på något övernaturligt, något som skulle bli en tankeställare i nutid, men fick istället en ganska jobbig bild uppmålad där kvinnor beter sig mot män så som män beter sig mot kvinnor. Mer hämnd än förståelse, och denna ganska otrevligt gestaltad.
Jag hade även svårt för alla våra huvudkaraktärer. Den enda jag tyckte aningen om var Tunde, och då absolut inte hela tiden. Det finns glimtar av förståelse hos dem alla, men mest tycker jag att det blir ett sammelsurium av samma. Samma tankebanor, samma hämndbegär, samma rädslor, samma handlingar.
Mina tankar fördes ofta till George Orwells "Djurens gård" där något som till en början verkar bra, snart ballar ur och blir hemskare än vad det var innan.
För mig var "Makten" alltså en miss, men jag förstår varför den hyllas av andra. Mitt betyg blev 2/5.
