Om första säsongen var stundtals lite småseg, så är den här andra säsongen dess motsats. Så mycket intriger och ränkspel. Lögner, katastrofer och massor massor av politik och kyrka. Samt passion.
 |
| Bildkälla Nabilnet |
2x07 "Matters of state" Henry är trött på att Anne lägger sig i rikets affärer, och på henne. Katarina dukar under för sin sjukdom.
2x10 "Destiny and fortune" Jädrar vad jag grät! Henry friar till Jane Seymour. Anne går mot sin död.
Favoritkaraktär: Jag har alltid fascinerats av Elizabeth I och hennes mamma, så Anne Boleyn var trevlig att få bekanta sig närmare med. Och så hatgillar jag såklart Henry VIII.
Favoritpar: Jag orkar inte det i den här serien. Kungens relationer är i fokus, och den ramsan kan jag ju: Divorced, beheaded, died. Divorced, beheaded, survived.
Bäst i säsongen: Att den inte snöar in sig helt på kungens sängkammarspel, utan även låter den omvälvande politiken på den här tiden ta sin rättmätiga plats. "Tudors" må vara en stundtals sexig serie, men den är väldigt historiskt korrekt (om än inte 100%).
Värst i säsongen: Alltså. Det är många som dör den här säsongen, och Katarinas död är den mest naturliga, även om den var genom sjukdom. Så det är en hel del avrättningar att sitta och snyfta till. Men allra jobbigast att se var en viss tortyrscen av en musiker. Så "värst" den här gången i bemärkelsen "jobbigast att titta på".
Övriga kommentarer: Jag gillar när jag hamnar i google-mode, eller bara bläddrar mig igenom Wikipedia för att fördjupa mig i personer och skeenden. Det händer ofta i den här serien. Ibland pausar jag till och med mitt i ett avsnitt för att jag vill ha ännu mer information än serien ger mig. Och för att få det historiska perspektivet på saker som i "Tudors" händer just nu. Det beskrivs kanske med den historiska åskådarens ögon, men inte alltid. Det kan vara bra att skaffa sig ett eget perspektiv också.
