"The raven king" av Maggie Stiefvater

Omläsningen av Raven cycle är nu till ända. Nu ska jag bara tålmodigt (?) vänta på att första boken i Dreamer-trilogin hittar hem till mig någon gång i november. Jag har ju bara längtat efter den sedan jag hörde talas om den för några år sedan, så det ska nog gå bra (?) att vänta en stund till. Jag hoppar jämfota av iver, med enda ord.
Och för att förbereda mig för det har jag alltså läst om Raven-böckerna, och älskat dem ännu mer den här andra gången.

Bildkälla Goodreads

Sökandet efter Glendower närmar sig slutet. Mystiska krafter har börjat förstöra den magiska skogen Cabeswater, och med den allt magiskt omkring den. Inklusive dess magiker, dess drömmare och allt det som har drömts.
Men att väcka Glendower och be om hans tjänst kan rädda dem alla. Ganseys öde närmar sig.

Jo tjosan. Vad kan jag säga om Maggie Stiefvater och hennes böcker som jag inte redan har sagt? Jag älskar dem, och alldeles särskilt den här serien. (Vill du bara läsa bok av henne rekommenderar jag "The scorpio races"/"Dödsritten") Jag älskar mystiken, sättet det är skrivet på, miljöerna, karaktärerna. Hur jag får så självklara och tydliga bilder av skeendena. Hur alla ges en röst, en version, en egen berättelse. Hur säcken knyts ihop, hur frågor får svar och andra frågor ställs. Det känns lite som att vara förälskad - i böcker.

I torsdags läste jag dessutom ett inlägg på Maggie Stiefvaters blogg där hon beskriver sina hälsoproblem de senaste åren, och hur de påverkade hennes förmåga att skriva, bland annat denna sista bok i Raven cycle. Och det får mig liksom att tycka om den ännu mer, uppskatta den på ett helt nytt sätt. Hon förlorade sitt språk, men kunde ändå skapa något så fantastiskt vackert som avslutningen på en underbar serie. Jag är så tacksam för det, och för att hon slutligen fått en diagnos och kan börja leva igen.

Betyget? 5/5. Så klart.