"Konferensen" av Mats Strandberg

Nån gång i år kommer Netflixfilmen som är baserad på den här boken. Eftersom jag har haft den i min tbr-hög ett tag,kändes det som en bra idé att läsa boken då. Frågan är om jag kommer palla med att se filmen. Skräckfilm är inte riktigt min grej. Läsa skräck däremot - inga problem.

Bildkälla The StoryGraph

Inför att det första spadtaget ska tas på det stora bygget av ett köpcentrum, anländer en grupp kommunanställda till en konferensanläggning vid Kolarsjön. Projektet har varit föremål för mycket kritik, både i samhället och bland de anställda. Nu är det mycket som behöver komma upp till ytan.
På andra sidan sjön finns det någon som iakttar dem, och när mörkret faller börjar deltagarna försvinna - en i taget.

Det är lite "Och så var det bara en" av Agatha Christie i den här boken. Fast mer komplext, med mer blod och betydligt mer äckel. Mest av allt påminner de om varandra för att morden sker ett i sänder, och det inte är helt lätt att lista ut vem förövaren är. Fast jag hade listat ut det ganska tidigt. Har väl lärt mig tolka texter efter alla dessa utlästa böcker.

Vi får lära känna de olika konferensdeltagarna ganska ordentligt, och det gör att det kan bli lite ledsamt när vissa av dem dör, medan vissa andra får precis vad de verkar förtjäna. Gissningsvis precis det som var meningen från författarens sida.

Boken är skriven i ganska korta kapitel, och berättas utifrån de olika karaktärernas synvinkel i namngivna kapitel. Det blir aldrig svårt att hålla reda på vem som upplever händelserna, och det var inga problem att hålla ett ganska högt lästempo. Var dock tvungen att hämta andan ibland, då vissa saker beskrivs väldigt grafiskt. Jag brukar inte ofta känna den typen av obehag jag gjorde när jag läste "Konferensen".

Mitt betyg på "Konferensen" blev 3,5/5. Känner att det blir svårt att släppa iväg älskade maken på konferens efter det här.