"Alla som vill får vara med!"

Jo, jag tänker gnälla lite till nu. Det ska väl märkas att man är närking, tänker jag.

Idag har jag tröstat och lirkat med en mycket ledsen 11-åring. Mutat honom rentutav. För att ens få honom att gå till skolan och inte skolka - som han hotade med. Allt på grund av en fotbollsturnering.

Så här är det - en stor hamburgerkedja sponsrar en fotbollsturnering för flickor. Den är helt frivillig. Lilla E är en flicka, och i hennes årskurs drog de ihop två lag. Resterande flickor är utkommenderade till fotbollsplanen som hejarklack. Lilla E är en av dessa resterande flickor. Inget av mina barn har någonsin varit intresserade av att utöva någon som helst sport. Det har till och med varit så att jag och älskade maken har tvingat dem till simskolan. Chilipojken har därför fått avsluta sin simskola nu, vilket han faktiskt jublat över.
I varje fall - hejarklack alltså. Hela dagen. Matsäck medtages. (Och hur rimmar det med att skolan ska vara kostnadsfri och tillhandahålla lunch varje dag? Va va va?) Har packat hela ryggsäcken med plättar, Festis, melon och regnkläder. Lilla E är dock vid gott mod och redo att jubla för varje mål.

Chilipojken däremot - han är inte riktigt lika glad. För nu har skolan bestämt att för att det ska vara rättvist för killarna så ska skolan ha en egen turnering idag, på skolområdet. "Alla som vill ska få vara med" står det i pappret jag fått hem. Problemet är ju bara det att Chilipojken verkligen inte vill vara med. För fem öre. Men i hans klass är de bara 7 killar, och då lagen ska vara 5-mannalag med två avbrytare, så är helt plötsligt hans möjligheter att bara vara hejarklack som bortblåsta. Han måste vara med, för att fylla laget. Helt plötsligt gick det alltså från "alla som vill ska få vara med" till "alla måste var med".

Milt uttryckt har han inte gillat det. I några dagar nu har han varit tjurig och tvär och i morse var han helt omöjlig. Vi fick truga i honom frukost, sedan gick han upp och lade sig igen och vägrade klä på sig. Först när jag skrev en lapp till hans lärare där jag bad dem hålla honom på bänken idag, gick han med på att klä sig och borsta tänderna.

Så vad hände med den där frivilligheten undrar jag? Den ursprungliga turneringen, den för flickorna, bygger ju på att bara de som vill ska vara med. Ingen ska tvingas. Övriga ska vara med och heja.
För pojkarna däremot blev det ett måste. I varje fall om man är en klass med få killar. Jag kan bara inte tycka att det är okej. Jag tycker inte heller att det är okej att jag ska stå för mat för ett av mina barn idag, för någonting som är helt utanför ordinarie skolplan. Jag tycker faktiskt inte ens att det är särskilt okej att den här hamburgersponsrade turneringen ska ske på skoltid.

"Alla som vill får vara med!" Och vill du inte ska du ändå vara med, på ett eller annat sätt. I stället för att ägna dig åt det skolarbete som egentligen var planerat den här dagen.