Veckans favoritlåt

Härförleden satt jag med älskade maken, Perny och Penko och diskuterade musik. Vi brukar kunna göra det nämligen. Den här gången var ämnet något i stil med "musik jag växte upp med". Frågan kom då upp vad jag egentligen hade lyssnat på när jag växte upp, för vad de än spelade så uttryckte jag ogillande. Jag gillar nämligen inte house, techno och dance, sådant som kom exposionsartat när jag växte upp och som Penko har ett överflöd av i sin digra musiksamling. För mig är det mest oväsen - i loop.

Förutom att jag lyssnade mycket på det som spelades på Tracks (vila i frid) så hade jag mina favoriter. The Beatles i allmänhet och John Lennon i synnerhet, A-ha, Erasure, Jakob Hellman, Lloyd Cole, The Cure, Black... Listan kan göras rätt så lång, men just då stod det ganska still. Skyller det på att jag drack alkohol vid sagda tillfälle.

Några av mina stora favoriter under den tiden var i varje fall Ratata. Jag älskar dem fortfarande fastän att det var läääääängesedan jag egentligen lyssnade på dem. Och en klar favorit av deras låtar är den här, "Jackie" från deras andra album Ayatollah. Överlag så gillar jag tidiga Ratata bäst.

"Videon" är inte värst spännande, Rosa Pantern står sådär hela tiden. Men låten är gastkramande bra. Fortfarande. 30 år senare. Ibland känner man sig gammal...

Oh Jackie jag tror att du förstår

Den där tiden satte spår

Det kanske låter banalt

Men jag saknar dig så