The wind through the keyhole

Ni har inte missat att jag älskar Stephen King va? Inte heller att jag fullkomligen dyrkar hans Dark Tower-serie hoppas jag. Den serien, om sju böcker, är förvisso avslutad, men det betyder ju inte att herr King är färdig med berättelserna om Roland och hans ka-tet. Här dyker det till exempel upp en bok som han själv säger kan placeras mellan bok fyra och bok fem. Eller så läser man den bara ändå. 

Jag tror absolut man kan läsa den här utan att ha läst de andra böckerna eftersom det här är en berättelse i en berättelse i en berättelse (som en smaskig tårta) men självklart har man mer utbyte av den om man läst de andra sju, eller petar in den här där herr King så rekommenderat nu när man ändå lyder Mrs Datas råd och läser Det Mörka Tornet-serien. Sätt igång!

Bildkälla AdLibris

I den här boken är Roland, Eddie, Susannah och Jake på vandring till det mörka tornet. På vägen blir de varnade för att ett kraftigt oväder är på väg, en förödande storm som kallas starkblast. (Stark blåst?) De tar sin tillflykt i ett övergivet hus och medan stormen rasar berättar Roland för sina följeslagare om något han upplevde som ung och ganska nybliven revolverman. 

Han och en kamrat blev utsända för att reda ut några fruktansvärda mord. Det ryktades att dessa begåtts av en skin man, en hamnskiftare. Några misstänkta fanns och ett vittne i form av en ung pojke. Medan de väntade på att de misstänkta gärningsmännen ska dyka upp berättade Roland för den rädda pojken en berättelse hans mor en gång berättat för honom, om Tim och hans resa in i en okänd skog för att finna magi och bot för sin sjuka mor.

Hur mycket jag än älskar Stephen King så gav jag den här boken betyget 3/5 i min läsdagbok. Även om jag älskade alla tre berättelserna så kände jag ändå att det blev lite för mycket. Mittenberättelsen om Tim är den som är bäst och den som tar mest textutrymme. Den kan man absolut läsa oberoende av de andra delarna i boken.

Jag tror inte den här har kommit på svenska än. Å andra sidan spelar det inte mig någon roll eftersom jag föredrar att läsa Stephen King på engelska. Det är något visst med det helt enkelt.