Veckan innan hade jag varit på fest och träffat en kille jag tyckte var trevlig. Väldigt trevlig. Och söt. Med vackra gröna ögon och ett leende som fick mitt hjärta att göra konstiga skutt. Så jag såg fram emot den där daten.
Vi skulle fika och sedan gå hem till mig och se en film. Vi hade nämligen upptäckt, på den där festen vi träffades på, att vi båda gillade regissören Peter Weir - då bioaktuell med "Truman show". Nu hade vi dock bestämt att vi skulle se en annan av hans filmer, "The cars that ate Paris".
Så vi satt på det där fiket och jag minns inte ett dugg av vad vi pratade om. Jag minns mest bara att jag var nervös, för att jag tyckte att han var så söt och trevlig och jo - jag var baske mig i min lilla låda kär i honom när jag kände efter lite grann.
Och sedan gick vi hem till mig. Och så rev min katt honom. Och jag pussade på det för att det skulle bli bättre.
Jag är fortfarande på den där daten.
Sången vi alltid sjunger när vi firar en årsdag älskade maken och jag. Som idag då. Från underbara filmen "So I married an axemurderer".
Åhh vad fint och läsa om er date, jag älskar att höra hur folk har träffats och hur det gick till när de blev kära, ja jag är en sucker för romantik. Så mysigt att ni känner så för varandra fortfarande. Grattis på er dag! ♥
SvaraRaderaDet är svårt att INTE känna så när man har fångat en sådan där snygging. :)
RaderaTack för grattiset. "Grattiset"? Är det ett ord? Ja ja, det blev ett nu.