God damn what a rush! Jag har precis sett klart på sista avsnittet av sista säsongen av "Spartacus", den med undertiteln "War of the damned". Hunnit snyta mig och torka tårarna och lite sådär bara. Hjärtat slår fortfarande rätt så hårt kan jag lova.
Man valde att avsluta den här serien rätt så historiskt korrekt, alltså slutar det sorgligt när man haft 33 avsnitt på sig att bli emotionellt engagerad i vissa karaktärer och dessa karaktärer sedan dör.
På riktigt var det nämligen så att slavupproret lett av Spartacus slogs ner av Marcus Crassus år 71 f.Kr. De överlevande rebellerna korsfästes längs med Via Appia på vägen mot Rom. Vilket öde Spartacus själv möttes av vet man inte, men han tros ha dött på slagfältet. Hans kropp återfanns dock aldrig.
Favoritavsnitt: 3x04 "Decimation". Ceasar lyckas ta sig in i den av slavarna belägrade staden Sinue.
3x08 "Separate paths". Spartacus och Crixus bestämmer sig för att var för sig söka den framtid de önskar.
3x09 "The dead and the dying". Spartacus nås av nyheten om Crixus fall. Tillsammans med de fria slavarna håller de egna gladiatorspel med några tillfångatagna romare.
3x0 "Victory". Serieavslutning. Spartacus och rebellerna är i stort numerärt underläge när de bestämmer sig för att möta Crassus armé i ett försök att få sin frihet.
Favoritkaraktär: Spartacus. Smågillar Gannicus också.
Favoritpar: Fortfarande Agron och Nasir. Så himla fina alltså! Glad för det lite mer öppna slutet med dem, även om det såg mörkt ut ett tag där.
Bäst i säsongen: Att man behöll det så sorgligt som det historiskt sett var. Det hade varit plättlätt att låta rebellerna få lyckas i sin flykt över Alperna, men eftersom det inte var så det gick till så blev det inte heller så här.
Och att man verkligen fick till det sådär vidrigt som krig är, med blod och skrik och smärta och förlust och sorg.
Värst i säsongen: Måste varenda serie alltid ha en kärlekstriangel eller femton? Nej tack.
Övriga kommentarer: Nu har jag bara miniserein om 6 avsnitt kvar. Vad tror ni - nytt inlägg i början av nästa vecka?
 |
| Bildkälla Joy reactor |
3x08 "Separate paths". Spartacus och Crixus bestämmer sig för att var för sig söka den framtid de önskar.
3x09 "The dead and the dying". Spartacus nås av nyheten om Crixus fall. Tillsammans med de fria slavarna håller de egna gladiatorspel med några tillfångatagna romare.
3x0 "Victory". Serieavslutning. Spartacus och rebellerna är i stort numerärt underläge när de bestämmer sig för att möta Crassus armé i ett försök att få sin frihet.
Favoritkaraktär: Spartacus. Smågillar Gannicus också.
Favoritpar: Fortfarande Agron och Nasir. Så himla fina alltså! Glad för det lite mer öppna slutet med dem, även om det såg mörkt ut ett tag där.
Bäst i säsongen: Att man behöll det så sorgligt som det historiskt sett var. Det hade varit plättlätt att låta rebellerna få lyckas i sin flykt över Alperna, men eftersom det inte var så det gick till så blev det inte heller så här.
Och att man verkligen fick till det sådär vidrigt som krig är, med blod och skrik och smärta och förlust och sorg.
Värst i säsongen: Måste varenda serie alltid ha en kärlekstriangel eller femton? Nej tack.
Övriga kommentarer: Nu har jag bara miniserein om 6 avsnitt kvar. Vad tror ni - nytt inlägg i början av nästa vecka?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar!
Jag förbehåller mig rätten att radera kommentarer som är: spam, reklam, otrevliga, irrelevanta för inlägget och/eller anonyma .